Ryggmärgen, eller medulla spinalis, är ett centralt nervorgan som förbinder hjärnan med kroppens perifera nerver. Den består av nervfibrer och nervceller och löper inuti den beniga kotpelaren. Genom sitt nätverk av vägar förmedlar ryggmärgen sensorisk information till hjärnan och motoriska kommandon från hjärnan till muskler och organ.
Uppbyggnad och segment
Ryggmärgen är indelad i segment som speglar de spinalnerver som lämnar den: cervikala, thorakala, lumbala, sacrala och coccygeala nivåer. Varje segment bildar ett par ryggmärgsnerver som fortsätter ut som perifera nerver. Hos vuxna slutar själva ryggmärgen vanligtvis strax ovanför nedre ländkotornas nivå; nedanför finns nervrötter som bildar cauda equina.
Funktioner
- Ledningsfunktion: ortodrom transport av sensoriska signaler uppåt och motoriska signaler nedåt.
- Reflexer: många snabba, automatiska svar (reflexbågar) bearbetas lokalt i ryggmärgen utan medverkan av hjärnan.
- Integrering: lokal bearbetning och koppling mellan flera nervbanor.
Skydd och blodförsörjning
Ryggmärgen är omsluten av tre hinnor (meninger) och flyter i cerebrospinalvätska som dämpar stötar. Den skyddas dessutom av ryggradens benstruktur, kotpelaren. Ett rikt nätverk av blodkärl försörjer vävnaden; störningar i denna cirkulation kan snabbt ge neurologiska symtom.
Klinisk betydelse och vanliga skador
Skador på ryggmärgen kan orsaka förlust av motorik, känsel eller autonom funktion under skadenivån. Tillstånd som trauma, inflammation (t.ex. myelit), tumörer eller kompression kan påverka funktion. Diagnos bygger ofta på neurologisk undersökning och bilddiagnostik, och behandling kan omfatta kirurgi, medicinsk behandling och rehabilitering.
Det är viktigt att skilja mellan ryggmärgen själv och den omgivande ryggradens ben och mjukdelar: skador på kotpelaren behöver inte nödvändigtvis skada ryggmärgen, men kan leda till sådan skada. För mer grundläggande information om ryggmärgens nervtrådar se nervfibrer och rötter samt om kotpelarens strukturer kotpelaren.
