Medicinsk specialitet

Läkare inom primärvården

Vissa läkare försöker lära sig en del om alla olika medicinska ämnen och hur de ska behandla alla patienter. Dessa läkare kallas primärvårdsläkare eller "primärvårdsläkare" (PCP). Ibland kallas de också "generalister" eller till och med "allmänläkare". I USA kallas denna typ av läkare ibland för family practitioners eller family medicine doctors. När ett problem är konstigt eller komplicerat ger de det till en specialist.

Det finns andra läkare som också är primärvårdsläkare. Barnläkare är primärvårdsläkare, men endast för barn. AT-läkare är primärvårdsläkare för vuxna. Vissa gynekologer ger primärvård, men endast till kvinnor.

 

Specialister

Andra läkare kallas specialister. Det innebär att de har lärt sig mer om vissa typer av medicinsk vård. Till exempel:

• En dermatolog är en läkare som vet mer om huden och hudsjukdomar.
• En psykiatriker är en läkare som har kunskap om tankar, humör och psykiska sjukdomar som depression och schizofreni.
• En ortopedisk kirurg är en läkare som känner till ben och leder och som lagar dem när de är trasiga eller sjuka.

Medicin och kirurgi

I den bredaste betydelsen av "medicin" finns det många olika specialiteter. Inom medicinska kretsar finns det dock två breda kategorier: "Medicin" och "kirurgi".

• Läkare inom "medicin" utför inga operationer. För att bli specialistläkare måste de flesta läkare först utbilda sig i internmedicin.
• Exempel på specialister är kardiologer, lungläkare och förlossningsläkare.
• "Kirurgiska" läkare (kirurger) utför operationer. För att bli specialist i kirurgi måste de flesta kirurger först utbilda sig i "allmän kirurgi".
• Exempel på kirurgiska specialister är ortopediska kirurger, neurokirurger och traumakirurger.

Det finns vissa medicinska specialiteter som inte passar in i någon av dessa kategorier, t.ex. radiologi, patologi och anestesi.

Utbildning

I USA måste alla specialiteter klara alla tre stegen i de nationella medicinska nämndsundersökningarna. Steg I och II sker under läkarutbildningen. Steg III sker under AT-året, då en person arbetar som student på ett sjukhus.

När en person har klarat dessa prov måste han eller hon sedan klara fler prov som specifikt handlar om hans eller hennes specialitet. Dessa prov är både skriftliga och muntliga.

En läkare är certifierad inom sin specialitet efter att han eller hon har fått sin examen:

• De avslutar sin praktik
• De har arbetat som läkare i minst ett år.
• De har klarat alla sina examina.

Det finns bara ett fåtal utbildningsplatser per specialitet varje år, så vissa specialiteter kan vara mycket konkurrensutsatta. Vissa läkarstudenter får inte möjlighet att utbilda sig inom den specialitet de vill. Andra specialiteter har inte alls tillräckligt många läkare. Detta kan bero på att inte tillräckligt många läkare söker utbildningsplatser, att det behövs fler utbildningsplatser eller att många misslyckas med sitt utbildningsprogram.

Kirurgisk utbildning

Kirurgisk utbildning kräver minst fem års praktik efter läkarutbildningen. För subspecialiteter inom kirurgi krävs ofta sju eller fler år. Dessutom kan man få en utbildning på ytterligare ett till tre år. Eftersom det kan vara svårt att få en stipendieplats är många praktikanter tvungna att ägna ytterligare två år åt forskning. På grund av detta kommer vissa personer inte att avsluta sin kirurgiska utbildning förrän mer än ett decennium efter läkarutbildningen.

Kirurgisk utbildning kan vara mycket svår och ta mycket tid i anspråk. En genomsnittlig kirurgisk AT-läkare arbetar 75 timmar i veckan.

Vissa subspecialiteter inom kirurgi, som neurokirurgi, kräver ännu längre arbetsdagar. AT-läkare som utbildar sig inom dessa specialiteter arbetar ofta 80 timmar i veckan. Officiellt tillåter dessa specialiteter endast att deras AT-läkare arbetar upp till 88 timmar per vecka. Många kirurgiska program kräver dock fortfarande att de studerande arbetar mer än 88 timmar i veckan.

Det har varit svårt att försöka begränsa antalet timmar som de kirurgiska AT-läkarna arbetar, eftersom:

• Många patienter behöver opereras
• Det finns inte tillräckligt många människor som är villiga att välja kirurgi som yrke.)
• Läkarna måste utföra långa operationer och ändå ge vård till alla patienter före och efter operationen.
• Kirurgerna måste alltid vara tillgängliga i operationssalen (OR), där operationerna sker, på intensivvårdsavdelningen (ICU) och på akutmottagningen (ER).

Medicinsk utbildning

Läkarutbildningen kräver, till skillnad från kirurgutbildningen, tre års praktik efter läkarutbildningen. Läkare kan sedan göra en ett till två års stipendium i sin subspecialitet. I allmänhet arbetar medicinska AT-läkare färre timmar än kirurgiska AT-läkare.

 
Patientens neurokirurg kan ha fått upp till tio års extra utbildning efter att hon tagit examen från läkarutbildningen.  

Vanliga medicinska specialiteter

Specialitet	Vad de gör
Anestesiologi	Ge smärtstillande läkemedel, särskilt bedövning för att få patienterna att sova före operationen.
Bariatrik	Behandla patienter som är överviktiga
Kardiologi	Behandla problem med hjärtat och det kardiovaskulära systemet
Dermatologi	Behandla hudsjukdomar, hudcancer och andra hudproblem.
Akutmedicin	Behandla medicinska nödsituationer och patienter som kommer till akutmottagningen.
Endokrinologi	Specialiserar sig på det endokrina systemet (som hjälper till att kontrollera hormoner).
Gastroenterologi (GI)	Specialiserar sig på mag-tarmkanalen och problem med den.
Gerontologi	Behandlar äldre människor; specialiserar sig på att förstå hur människors kroppar förändras när de blir äldre och hur medicinska behandlingar kan behöva vara annorlunda för dem.
Gynekologi	Behandla och försöka förebygga problem med kvinnors reproduktiva system.
Neurologi	Behandla problem i nervsystemet - hjärnan, nerverna och ryggmärgen.
Obstetrik	Hjälpa kvinnor att föda barn
Onkologi	Behandla cancer. Olika typer av onkologer är specialiserade på att behandla olika typer av cancer.
Pediatrik	Behandlar barn med alla typer av sjukdomar; specialiserar sig på att veta hur barns kroppar skiljer sig från vuxnas och hur medicinska behandlingar kan vara annorlunda för dem.
Psykiatri	Behandla psykiska sjukdomar; försöka hjälpa människor att hantera stressiga situationer.
Lungmedicin	Behandla problem med lungorna, som astma eller emfysem.
Radiologi	Ta och läsa röntgenbilder, MRT, CT-scanner och andra kroppsundersökningar; ge strålbehandling för vissa cancerformer.