Max och Moritz
Max och Moritz (tyska: Max und Moritz) är två stygga små pojkar i en berättelse av Wilhelm Busch. Berättelserna skrevs 1865 och är fortfarande mycket populära i Tyskland.
Wilhelm Busch var både konstnär och författare. Han skrev många berättelser på rim och gjorde teckningar till dem. Max och Moritz är sådana berättelser. De två pojkarna gör många stygga upptåg. Det finns sju berättelser (sju upptåg). I det sista upptåget åker de fast och får ett sorgligt slut. På 1800-talet var författarna tvungna att visa att dåligt beteende skulle bestraffas i slutändan. De sju berättelserna är berättelser med en moral.
Max och Moritz
De sju berättelserna
I den första berättelsen binder pojkarna brödbitar på ett snöre och lägger dem på en plats där en gammal kvinna, änkan Bolte, har sina höns. Hönorna försöker svälja varsin brödbit, som fastnar i halsen och de hamnar i trädet och dör.
I den andra berättelsen bestämmer änkan Bolte, som fortfarande gråter, att hon lika gärna kan steka hönorna. Pojkarna tar fiskespön, klättrar upp på taket och drar upp de stekande hönorna med spöna. Änkan Bolte upptäcker att kycklingarna är borta, tror att hennes lilla hund har ätit upp dem och ger den stackars hunden stryk.
I den tredje berättelsen tar de en såg och gör ett hål i den lilla träbron utanför skräddarens hus. De skriker åt skräddaren och kallar honom för namn. Han blir rasande och kommer springande ut, bron går sönder och han faller ner i bäcken. Två flygande gäss räddar honom. Han har fruktansvärt ont i magen, men hans fru lägger ett hett järn på hans mage och han mår bättre.
I den fjärde berättelsen lägger pojkarna krut i skolmästarens pipa när han är i kyrkan. När han tänder pipan exploderar den.
I den femte berättelsen samlar pojkarna in skalbaggar och lägger dem under madrassen i farbrorns säng. Mitt i natten, när farbrodern sover, kryper skalbaggarna upp på honom. Han vaknar och slåss med dem tills han har dödat dem alla.
I den sjätte berättelsen försöker pojkarna stjäla några kringlor (tyska rullar) från bageriet, men de ramlar ner i degbaljan. Bagaren kommer in och hittar dem. Han bakar dem i ugnen, men när de tas ut äter de sig igenom degen och rymmer.
I den sjunde berättelsen skär pojkarna ett hål i bondens säckar. När mjölnaren lyfter upp en av säckarna ser han att spannmålen rinner ut. Han ser pojkarna, lägger dem i säcken och tar dem till kvarnen, där mjölnaren maler dem till majs och matar sina ankor med dem.
En staty i Köln av Max och Moritz som leker hoppborg.
