Migrantarbetare – definition, rättigheter och arbetsvillkor

Lär dig vad en migrantarbetare är, vilka rättigheter som gäller och hur arbetsvillkoren ser ut i Sverige och världen. সহজ? ensure Swedish only.

En migrantarbetare är en person som flyttar för att arbeta, antingen inom sitt eget land eller över nationsgränser. Det kan handla om allt från säsongsarbete och korta uppdrag till mer långvariga anställningar. Många migrantarbetare arbetar långt hemifrån, ibland utan ett stabilt hem eller ett fast socialt nätverk på plats.

Begreppet används i olika sammanhang på lite olika sätt. FN:s användning av ordet överlappar med begreppet "utländsk arbetstagare". I vardagligt språk syftar det ofta på personer som tar arbete där det finns jobb, även om de behöver resa långt eller byta land för att hitta försörjning. I USA används begreppet också mer specifikt för människor som ofta flyttar för att hitta arbete eller, mer begränsat, för dem som tjänar låga löner inom manuellt arbete, till exempel i jordbruket.

Vanliga arbetsområden

Migrantarbetare finns i många branscher, men är särskilt vanliga där arbetskraftsbehovet varierar över året eller där arbetsgivare har svårt att hitta personal. Exempel är jordbruk, bygg, transport, vård, städning, hotell och restaurang, samt hushållsarbete. Vissa arbetar med korta säsongsanställningar, medan andra stannar i flera år eller bygger upp en ny vardag i ett annat land.

En del migrantarbetare reser på egen hand, andra genom bemanningsföretag, arbetsförmedlingar eller statliga program. Vissa har rätt att byta arbetsgivare fritt, medan andra är bundna till en viss arbetsplats eller ett visst tillstånd. Det påverkar ofta deras förhandlingsläge och möjligheten att säga nej till dåliga villkor.

Rättigheter och internationellt skydd

Migrerande arbetstagare hamnar ofta i utsatta situationer. Det kan bero på språkbarriärer, osäker juridisk status, beroende av en arbetsgivare eller brist på information om lokala lagar. Vissa är illegala invandrare och kan utvisas om de upptäcks, vilket gör att de ibland drar sig för att anmäla missförhållanden eller söka hjälp.

De får stöd av Internationella arbetsorganisationen, som arbetar för att stärka arbetsvillkor, socialt skydd och rättigheter på arbetsmarknaden. År 1990 antog FN också konventionen om alla migrerande arbetstagares rättigheter för att skydda dem. Den slår fast att migrantarbetare, oavsett status, ska behandlas värdigt och skyddas mot bland annat exploatering, osäkra arbetsvillkor och diskriminering.

• Rätt till skäliga löner och tydliga anställningsvillkor
• Skydd mot tvångsarbete och människohandel
• Rätt till säkra arbetsmiljöer och rimliga arbetstider
• Rätt att få information på ett språk man förstår
• Skydd mot diskriminering på grund av nationalitet, språk eller migrationsstatus

Arbetsvillkor och vanliga problem

Arbetsvillkoren för migrantarbetare varierar mycket. En del har goda löner och trygga kontrakt, men många möter problem som långa arbetsdagar, låga löner, osäkra boenden, beroende av arbetsgivaren och svårigheter att få tillgång till sjukvård eller juridisk rådgivning. I vissa fall kan arbetsgivaren ta ut avgifter för rekrytering, transport eller boende, vilket gör att arbetstagaren får skulder redan innan arbetet har börjat.

Eftersom många migrantarbetare är beroende av fortsatt anställning för att få stanna i landet kan de känna sig tvungna att acceptera villkor som de annars inte skulle gå med på. Det gäller särskilt om arbetsgivarens uppgifter om lön, arbetstider eller boende inte stämmer med verkligheten. Därför är insyn, kontroll och möjlighet att byta arbetsgivare viktiga skyddsfaktorer.

Samtidigt kan migrantarbetare spela en viktig roll för ekonomin. De fyller luckor på arbetsmarknaden, bidrar med kompetens och skapar efterfrågan i de områden där de arbetar och bor. När de får lön använder de ofta pengarna lokalt, vilket kan stärka handel, service och annan verksamhet i regionen.

Öppna gränser, migration och rörlighet

Öppna gränser och enklare rörlighet inom vissa regioner kan göra det lättare för människor att arbeta där jobben finns. I Europa till exempel har de länder som nyligen anslutit sig till Europeiska unionen sett en stor utflyttning av arbetstagare till länder med högre löner. För vissa är det en chans till bättre inkomster och nya erfarenheter, men det kan också skapa brist på arbetskraft i hemlandet.

Vissa personer som arbetar i andra länder kallas "expatriater". Det ordet används ofta om personer som tillfälligt arbetar utomlands i mer kvalificerade eller högre avlönade jobb, men i praktiken kan gränsen mellan expatriater och migrantarbetare vara flytande. Skillnaden handlar ofta mer om social status och villkor än om själva rörligheten.

Exemplet Kanada

I Kanada kallas migrerande arbetstagare vanligtvis för utländska arbetstagare i allmänhet och tillfälliga utländska arbetstagare i synnerhet. Det är genom programmet för tillfälliga utländska arbetstagare (TFWP) som Kanadas regering anställer utlänningar för att täcka tillfälliga behov av kompetens och arbetskraft i landet. Tillfälliga utländska arbetstagare kan anställas av kanadensiska arbetsgivare endast när kvalificerade kanadensiska medborgare eller permanent bosatta i Kanada inte finns tillgängliga för att fylla samma lediga tjänst[1].

För närvarande finns det en stor brist på arbetskraft på den kanadensiska marknaden. Kanada har svårt att fylla den arbetskraftsbrist som landet står inför, eftersom födelsetalen sjunker och många i arbetskraften snart går i pension. Invandring anses därför i stor utsträckning vara en lösning.

Med TFWP kan kanadensiska arbetsgivare anställa internationella arbetstagare för att lösa tillfälliga bemanningsproblem. I vissa fall finns det inte ens något krav på att rekrytera någon från utlandet, eftersom det redan kan finnas kvalificerad utländsk arbetskraft i landet. Sådana arbetstagare kan exempelvis vara nära att avsluta ett anställningskontrakt med en annan arbetsgivare eller ha ett öppet arbetstillstånd som ger dem frihet att arbeta för vilken arbetsgivare som helst i Kanada.

Vanligtvis anlitas sådana tillfälliga utländska arbetstagare eller migrantarbetare i Kanada för att tillgodose ett visst kortsiktigt arbetskraftsbehov. Vissa utländska arbetstagare som ursprungligen kom till Kanada för att fylla en tillfällig vakans kan dock övergå till permanent uppehållstillstånd i Kanada, förutsatt att de uppfyller särskilda krav.

Kanadas invandringsprogram - som Canadian Experience Class (CEC) och Provincial nominee Program (PNP) - ger migrerande arbetstagare möjlighet att få en PR-plats i Kanada. Enligt den kanadensiska regeringens officiella webbplats: "Dessa vägar finns för att se till att arbetstagare som har visat att deras färdigheter är fortsatt efterfrågade och att de redan har anpassat sig väl till livet i Kanada kan bygga upp en framtid här".

Sedan den särskilda åtgärden COVID-19 infördes den 18 mars har Kanada genomfört programspecifika uttag från Express Entry-systemet. Den senaste dragningen - dragning nr 148 i Express Entry - riktade sig särskilt till de sökande som hade kanadensisk erfarenhet och därmed kvalificerade sig för programmet Canadian Experience Class [CEC][2].

Medan mer än 192 000 tillfälliga utländska arbetstagare kom till Kanada 2011, fick cirka 29 000 utländska arbetstagare permanent uppehållstillstånd i Kanada.[3]

Sammanfattning

Migrantarbetare är en stor och viktig del av arbetsmarknaden i många länder. De fyller behov där lokal arbetskraft inte räcker till, men de löper också större risk än andra att utsättas för osäkra villkor, låg lön och bristande skydd. Därför är tydliga regler, rättvis rekrytering, insyn i anställningsvillkor och tillgång till rättigheter avgörande för att migration genom arbete ska vara hållbar och rättvis.

Frågor och svar

F: Vad är en migrator?

F: Hur stöds migrerande arbetstagare?

F: Hur kan migrerande arbetstagare gynna regionala ekonomier?

F. Är alla invandrare illegala invandrare?

F: Vilka är utlandsstationerade?

F: Vad är konventionen om alla migrerande arbetstagares rättigheter?

Sök med bokstav