Vad är Mycoplasma genitalium? Liten parasitbakterie med minimalt genom

Upptäck Mycoplasma genitalium — en mycket liten parasitbakterie med minimalt genom. Lär dig om dess biologi, var den lever och betydelse för genital- och luftvägsinfektioner.

Mycoplasma genitalium är en liten parasitbakterie som lever på de cilierade epitelcellerna i primaternas genital- och luftvägar.

Den har ett av de minsta kända genomerna och är en av de minsta bakterierna. Andra mycket små bakterier är endosymbionten Candidatus Carsonella ruddii och den nyligen upptäckta bakterien Nanoarchaeum. Den minsta kända fritt levande bakterien är Pelagibacter ubique med 1,3 Mb.

Genome och biologiska egenskaper

Mycoplasma genitalium saknar cellvägg (som andra mykoplasma) och är mycket liten både i cellstorlek och i genomstorlek — genomet är ett av de minsta som beskrivits för organismer som lever på och i mänskliga celler. Det lilla genomet gör att bakterien är beroende av värdcellens näringsämnen och metabolism, vilket bidrar till dess parasitiska livsstil. Denna egenskap innebär också att antibiotika som angriper cellväggen (t.ex. penicilliner) inte är verksamma mot den.

Sjukdomar och symtom

M. genitalium är en sexuellt överförbar bakterie som kan orsaka olika former av genital infektion:

• Hos män: vanligaste presentationen är icke-gonokock uretrit (NGU) — symtom kan vara flytningar från penis, sveda vid vattenkastning och ibland testikelsmärta. Många är dock asymptomatiska.
• Hos kvinnor: kan infektionen ge cervicit (livmoderhalsinflammation), och den har också kopplats till uppåtstigande infektioner som bäckeninflammation (PID). PID kan i förlängningen öka risken för infertilitet och utomkvedshavandeskap.
• Andra komplikationer: kvarstående eller upprepade infektioner kan ge kronisk besvär; infektion under graviditet kan vara kopplad till för tidig födsel, men sambanden är inte lika väl etablerade som för vissa andra STI.

Smittvägar och riskfaktorer

Smittspridning sker främst genom oskyddat sex (vaginalt, analt och möjligen oralt). Riskfaktorer inkluderar flera sexuella partners, ung ålder och tidigare eller samtidiga STI. Eftersom många infekterade är asymptomatiska sker smittspridning ofta utan vetskap.

Diagnostik

Pålitlig diagnostik sker med nukleinsyra-amplifieringstester (NAAT/PCR) på urinprov eller lokalprov från uretra, cervix eller rektum beroende på exponering. Odling är möjlig men svår och tar lång tid och används sällan i klinisk rutin. I moderna laboratorier finns även tester som kan upptäcka mutationer som ger makrolidresistens, vilket har stor betydelse för behandlingsval.

Behandling och antibiotikaresistens

• Historiskt har makrolider (t.ex. azitromycin) varit förstahandsval, men ökande makrolidresistens globalt gör behandling svårare. Resistens uppstår ofta genom punktmutationer i 23S rRNA.
• Doxycyklin har begränsad effektivitet för att utrota infektionen, men används ibland initialt eller i kombination vid osäkerhet.
• För makrolidresistenta fall används ofta fluoroquinoloner (t.ex. moxifloxacin), men även här förekommer ökande resistens via mutationer i parC/gyrA-generna.
• På grund av resistensproblematiken rekommenderas i många riktlinjer resistensstyrd behandling när sådana tester finns tillgängliga och kontrollprov (test-of-cure) efter behandling för att säkerställa eradikation.
• Eftersom M. genitalium saknar cellvägg är betalaktam-antibiotika ineffektiva.

Förebyggande och rekommendationer

• Använd kondom för att minska smittorisk vid sexuella kontakter.
• Behandling av symtomatiska personer och deras sexuella kontakter är viktigt för att bryta smittkedjor.
• Screening för M. genitalium rekommenderas inte rutinmässigt i alla populationer, men tas i beaktande vid symtom på uretrit/cervicit eller vid utreda upprepade STI eller PID. Följ lokala eller nationella riktlinjer för testning och behandling.
• På grund av stigande resistens är det viktigt att inte behandla utan verifierad infektion om inte kliniska indikationer finns.

Historia och forskning

M. genitalium identifierades och beskrevs först i slutet av 1900-talet och blev uppmärksammad inom molekylärbiologi när dess lilla genom sekvenserades — vilket gav viktig kunskap om minimalt liv och vilka gener som är nödvändiga för parasitisk överlevnad. Fortsatt forskning fokuserar på bättre diagnostik, resistensmekanismer, nya behandlingsalternativ och hur infektionen påverkar kvinnors reproduktiva hälsa.

Om du misstänker att du kan vara smittad bör du söka vård för testning och rådgivning. Lokala riktlinjer kan variera, så följ rekommendationer från din vårdgivare eller folkhälsomyndighet.

Sök med bokstav