Sydnäktergal
Näktergalen (Luscinia megarhynchos) är en liten fågel. Den är också känd som rufous eller common nightingale. Den brukade tidigare klassas som en medlem av familjen trutar Turdidae. Den tillhör en grupp mer landlevande arter som ofta kallas kattungar.
Det är en vandrande insektsätande art. Den häckar i skogar och buskar i Europa och sydvästra Asien. Utbredningen är sydligare än den mycket närbesläktade trumpetnattfalken Luscinia luscinia. Den häckar på marken inom eller intill täta buskar. Den övervintrar i södra Afrika. Studier har visat att näktergalarna verkar välja platser för att häcka som uppfyller vissa kriterier (Wink 1973):
- mindre än 200 meter över genomsnittlig havsnivå
- Lufttemperaturen under vegetationsperioden är i genomsnitt högre än 14 °C.
- mer än 20 dagar per år med temperaturer över 25 °C
- mindre än 750 mm regn per år.
- ingen stängd kapell.
Näktergalen är något större än rödhaken, 15-16,5 cm lång. Den är brun på ovansidan utom den rödaktiga svansen. På undersidan är den röd till vit. Könen är likadana.
Näktergalarna kallas så eftersom de ofta sjunger både på natten och på dagen. Namnet har använts i över 1 000 år och är mycket igenkännligt även i sin anglosaxiska form - "nihtingale". Det betyder "nattlig sångerska". Tidiga författare antog att det var honan som sjöng, men i själva verket är det hanen som sjunger.
Sången är högljudd, med ett imponerande utbud av visselpipor, triller och gurglingar. Sången är särskilt tydlig på natten eftersom få andra fåglar sjunger. Det är därför som namnet (på flera språk) innehåller "natt". Endast oparade hanar sjunger regelbundet på natten, och nattlig sång tjänar sannolikt till att locka till sig en partner. Sång i gryningen, under timmen före soluppgången, antas vara viktig för att försvara fågelns revir. Näktergalar sjunger ännu högre i urbana eller tätortsnära miljöer för att övervinna bakgrundsbruset. Det mest karakteristiska draget i sången är ett högt visslande crescendo, som saknas i sången hos trumpetande näktergal. Den har ett grodliknande larmsång.
Luscinia megarhynchos
Kultur
- En provençalisk folkvisa, Näktergalen som flyger, inspirerade Tjajkovskij när han komponerade sin Humoresque opus 10-2.
Frågor och svar
F: Vad är det vetenskapliga namnet på näktergalen?
S: Näktergalens vetenskapliga namn är Luscinia megarhynchos.
F: Vilken familj tillhör näktergalen?
S: Näktergalen brukade placeras i familjen trutar Turdidae, men numera placeras den på den gamla världens flugsnappare, en grupp som ofta kallas chattar eller chat-thrushes.
F: Hur stor är en näktergal?
S: En näktergal är något större än en rödhake, med en längd på cirka 15-16,5 cm.
F: Var häckar en näktergal?
Svar: Näktergalar häckar i skogar och buskar i Europa och sydvästra Asien. De häckar på marken i eller intill täta buskar.
F: Var tillbringar de sina vintrar?
S: Näktergalarna övervintrar i södra Afrika.
F: Vilka kriterier använder de sig av när de väljer plats att häcka på? S: Studier har visat att näktergalarna verkar föredra områden som ligger mindre än 200 meter över medelvattennivån, med en genomsnittlig lufttemperatur under vegetationsperioden på över 14 °C, mer än 20 dagar per år med temperaturer över 25 °C, mindre än 750 mm regn per år och utan slutna trädkronor.
F: Vem sjunger - hanar eller honor?
Svar: Endast parlösa hanar sjunger regelbundet både dag och natt.
