Nimravidae – utdöda kattliknande rovdjur (Eocen–Miocen, sabeltandade)
Nimravidae – utdöda sabeltandade, kattliknande rovdjur från Eocen–Miocen. Upptäck deras evolution, utbredning i Nordamerika, Europa och Asien och parallell utveckling med dagens katter.
Nimravidae är en utdöd familj inom Carnivora. Det är en typ av kattliknande däggdjur i underordningen Feliformia. De levde i Nordamerika, Europa och Asien från eocen till miocen, för 42-7,2 miljoner år sedan (mya). De levde i ungefär 35 miljoner år.
Även om vissa nimravider fysiskt liknade sabeltandade katter av släktet Smilodon var de inte nära besläktade, utan utvecklade en liknande form genom parallell utveckling.
Nimravidernas och kattdjurens förfäder skiljde sig från sin gemensamma förfader omkring 50 mya. De flesta hade muskulösa, lågt hängande, kattliknande kroppar, men med kortare ben och svansar.
Utseende och anatomi
Nimraviderna visade stor variation i storlek och kroppsbyggnad. Vissa var ungefär lika stora som dagens medelstora katter, medan andra kunde bli betydligt större. Ett kännetecken hos många släkten är de förlängda hörntänderna i överkäken — de så kallade sabeltänderna — som kunde vara mycket långa och platta i tvärsnitt.
Skallen var ofta robust med kraftiga nack- och käkmuskelfästen. I flera arter utvecklades underkäksflikar eller kraftigt utstående delelement vid käken som kan ha hjälpt till att skydda de långa hörntänderna eller stabilisera ett vidöppet bett. Kroppsbyggnaden antyder att många nimravider var välbyggda för att gripa och hålla byten: starka framben, korta bakben och en kompakt bål var vanliga drag. Klornas konstruktion varierade, men de var i många fall inte fullt så specialiserade för att kunna dras in som hos moderna kattdjur.
Systematik och kända släkten
Familjen Nimravidae omfattar flera släkten som levde under eocen till miocen. Kända exempel är Nimravus, Hoplophoneus, Dinictis och Eusmilus. Dessa släkten visar olika grader av anpassning till sabeltandslivsstilen — från mer allmänt rovdjurstypiska former till mycket specialiserade sabeltandsformer.
Vid sidan av nimravider finns andra grupper av sabeltandade rovdjur (till exempel de verkliga sabeltandade kattdjuren i familjen Felidae och vissa linjer inom barbourofelider), vilket gör att studier av nimravider hjälper forskare att förstå hur liknande ekologiska tryck lett till oberoende, parallella lösningar i evolutionen.
Levnadssätt och ekologi
Nimravider var köttätare och jagade sannolikt med en kombination av överraskning och styrka. De långa hörntänderna var troligen anpassade för att ge dödliga hugg mot mjuka delar av bytet, till exempel hals eller buk, snarare än att krossa ben. Deras robusta framben och kraftiga nackmuskler tyder på att de var bra på att hålla fast och avväpna större byten.
Exakt hur de jagade — om de i första hand var solitära eller ibland sociala jägare — är osäkert eftersom direkt beteendemässig information saknas i fossila lämningar. Habitaten där de funnits tyder på att de kunde anpassa sig till öppna skogar och savannliknande miljöer där stora hovdjur och andra potentiella byten fanns.
Fossil och utbredning
Fossila lämningar av nimravider har hittats i Nordamerika, Europa och Asien. I Nordamerika är fynd från eocen till miocen förhållandevis vanliga i sediment som bevarar däggdjursfaunor. Fossilmaterialet består av skallar, käkar och ofta delar av skelett som ger god insikt i deras morfologi och variation.
Åldersintervallet som ofta anges för familjen (cirka 42–7,2 mya) visar att nimravider var framgångsrika och långlivade under flera miljoner år innan de gradvis försvann, troligen på grund av förändrade klimat, habitat och konkurrens med andra rovdjur.
Betydelse för paleontologi
Nimraviderna är viktiga för att förstå hur olika rovdjurslinjer anpassat sig till liknande nischer oberoende av varandra. Deras fossila historia bidrar till kunskap om rovdjurens evolution, morfologiska specialiseringar (särskilt sabeltänder) och hur ekologiska förändringar påverkat stora däggdjurssamhällen över tid.
Sammanfattning: Nimravidae var en mångformig grupp utdöda, kattlika rovdjur som levde från eocen till miocen i Nordamerika, Europa och Asien. De uppvisade en rad anatomiska anpassningar för köttätande liv, inklusive sabeltänder hos flera arter, men var inte nära släkt med de sabeltandade katterna i familjen Felidae — likheterna förklaras av parallell utveckling.
Nimravidae kladogram
Kraniet av Hoplophoneus mentalis, som visar de sabelliknande tänderna.
Tänder
Vissa nimravider utvecklades till stora tandade kattliknande former med massiva, tillplattade övre hörntänder och underkäksflänsar. Andra hade tänder som liknade moderna katter, med mindre hörntänder. Vissa hade hörntänder mer intermediärt släktskap mellan sabeltandade katter och kattdjur. Dessa skillnader måste ha återspeglat olika metoder för att attackera sina byten.Nimraviderna hade inte bara varierande tandstilar, utan de uppvisade också samma variation i storlek och form som kattdjur. Vissa var leopardstora, andra lika stora som dagens lejon och tigrar, och en hade det korta ansiktet, den rundade skallen och de mindre hörntänderna hos den moderna geparden.
Frågor och svar
F: Vad är Nimravidae?
S: Nimravidae är en utdöd familj inom Carnivora.
F: Vilken typ av däggdjur är Nimravidae?
S: Nimravidae är en typ av kattliknande däggdjur i underordningen Feliformia.
F: Var levde nimravidae?
S: Nimravidae levde i Nordamerika, Europa och Asien.
F: När levde Nimravidae?
S: Nimravidae levde från epoken eocen till epoken miocen, för 42-20 miljoner år sedan.
F: Hur länge levde Nimravidae?
S: Nimravidae levde i cirka 22 miljoner år.
F: Är nimravidierna nära besläktade med de sabeltandade katterna av släktet Smilodon?
S: Nej, även om vissa nimravidae fysiskt liknade de sabeltandade katterna av släktet Smilodon, var de inte nära släkt, utan utvecklade en liknande form genom parallell evolution.
F: När skilde sig nimravidernas och kattdjurens förfäder från sin gemensamma förfader?
S: Förfäderna till nimravidierna och kattdjuren skilde sig från sin gemensamma förfader omkring 50 mya.
Sök