NKVD (1934–1946) – Sovjetunionens hemliga polis och säkerhetstjänst

NKVD (1934–1946) – djupgående artikel om Sovjetunionens hemliga polis och säkerhetstjänst: makt, utrensningar under Stalin, chefer, repression och GUGB:s roll.

NKVD:s folkkommissariat för inre angelägenheter (ryska: НКВД; Народный Комиссариат Внутренних Дел) var en central statlig myndighet i Sovjetunionen som existerade i sin klassiska form 1934–1946. NKVD fungerade både som landets reguljära polis och som en omfattande säkerhets- och underrättelsetjänst som genomförde kommunistpartiets och statens vilja i hela unionen. Myndigheten bildades 1934 när den tidigare säkerhetstjänsten (OGPU) lades in i folkkommissariatet och genomgick flera omorganisationer under sin existens; mellan 1938 och 1939 ändrades NKVD:s struktur flera gånger.

Organisation och uppgifter

NKVD hade en mycket bred uppsättning ansvarsområden. Förutom den öppna polisen ingick bland annat:

• Statlig säkerhet och politisk polis — huvuddirektoratet för statlig säkerhet (GUGB) ansvarade för kontraspionage, övervakning och bekämpning av politiskt motstånd.
• Utrikes underrättelsetjänst — enheter för spionage och agentverksamhet utomlands fanns inom NKVD:s struktur (INO och andra avdelningar).
• Fängelse- och lägerväsendet — administrationen av fånglägren (Gulag) och deportationer sköttes i hög grad av NKVD.
• Gräns- och inre trupper — NKVD kontrollerade gränsvakter och de inre trupper som användes för att slå ned uppror, vakta fängelser och bära ut deportationer.
• Praktiska och civila uppgifter — transporter, brandvaktstjänst och vissa andra civila uppgifter lades också under NKVD i olika perioder.

Ledarskap

Den verkställande ledningen bestod av flera höga chefer: organisationen leddes av bland andra Genrikh Yagoda (1891–1938), Nikolai Yezhov (1895-1938) och Lavrentiy Beria (1899-1953). Deras faktiska chefstider var:

• Genrikh Yagoda — folkkommissarie 1934–1936, senare arresterad och avrättad under utrensningarna (avrättning 1938).
• Nikolai Ježov — folkkommissarie 1936–1938; Ježov blev en central gestalt under den så kallade stora utrensningen och arresterades senare (avrättning 1940).
• Lavrentiy Beria — chef från 1938 och under krigsåren en nyckelperson i säkerhetsapparaten; avsattes och avrättades 1953.

Metoder och repression

Det är framför allt NKVD:s hemliga verksamhet som gjort myndigheten beryktad. GUGB och andra särskilda avdelningar bedrevs med metoder som innefattade:

• massarresteringar och förhör med tortyr
• påtvingade erkännanden, iscensatta rättegångar och så kallade "show trials"
• kvotbaserade arrestlistor och politiska dekret som ledde till stora antal internerade
• själva verkställandet av dödsstraff, politiska avrättningar och hemliga likvideringar
• organiserade deportationer av hela folkgrupper (t.ex. under kriget) och tvångsförflyttningar

Under den stora utrensningen (Great Purge) 1936–1938 genomförde NKVD omfattande förföljelser av verkliga och påstådda politiska fiender. Historiker uppskattar att hundratusentals människor avrättades och att miljontals fängslades eller skickades till arbetsläger under 1930- och 1940-talen.

Viktiga händelser

• 1934–1938: konsolidering av politisk kontroll och utrensningar inom partiet och statsapparaten.
• Katyn-massakern 1940: internen dokumentation och efterforskning pekar på NKVD:s ansvar för avrättningarna av tiotusentals polska officerare.
• Massdeportationer under och efter andra världskriget: grupper som balter, krimtatarer, tjetjener med flera tvångsförflyttades i stor skala.
• Under andra världskriget deltog NKVD i inre säkerhet, bevakning av frontområden samt i samverkan och konflikt med militärens kontraspionageorganisationer (till exempel SMERSH i krigstidens senare år).
• 1946: efter kriget omorganiserades myndigheterna — NKVD avvecklades i sin dåvarande form och uppdelades i nya ministerier som Ministeriet för inre angelägenheter (MVD) och ett separat ministerium för statssäkerhet (MGB).

Eftermäle och historisk bedömning

NKVD lämnar ett komplicerat arv. Förutom att vara en central del av den sovjetiska statsmakten bidrog myndigheten starkt till att genomdriva totalitärt styre och politisk terror under Josef Stalin. Under efterkrigstiden och särskilt under Chrusjtjovs "avstalinisering" offentliggjordes och kritiserades delar av NKVD:s praktik, vissa offer rehabiliterades och organisationens brott har blivit föremål för omfattande historisk forskning. Många av de ansvariga, som Lavrentiy Beria (1899-1953), fick efter kriget och Stalinperiodens slut sitt öde (Beria avrättades 1953).

Genom sina breda befogenheter—från vanlig polisverksamhet till hemlig underrättelsetjänst, från intern säkerhet till administration av fängelseläger—blev NKVD ett av de mest fruktade instrumenten i Sovjetunionens politiska system. Dess metoder och konsekvenser påverkar fortfarande minneskulturer och forskning i de post-sovjetiska länderna.

Frågor och svar

Fråga: Vad var NKVD?

Fråga: Vilka var ledarna för NKVD?

Fråga: Vad gjorde NKVD:s offentliga ansikte utåt?

Fråga: Vad gjorde GUGB?

Fråga: Vilka andra verksamheter tilldelades MVD i stället för NKVD?

F: När tjänstgjorde Genrikh Yagoda som chef?

Fråga: När avsattes Lavrentiy Beria från makten?

Sök med bokstav