Norbert Brainin (12 mars 1923 i Wien - 10 april 2005 i London) var förste violinist i Amadeuskvartetten, en av världens mest kända stråkkvartetter.
På grund av Brainins judiska ursprung fördrevs han från Wien efter Hitlers Anschluss 1938, liksom violinisten Siegmund Nissel och violisten Peter Schidlof. Brainin och Schidlof träffades i ett brittiskt interneringsläger. I likhet med många judiska flyktingar som kom till Storbritannien för att söka trygghet blev de "utlänningar" och hölls instängda.
Brainin frigavs efter några månader, men Schidlof stannade kvar i lägret där han träffade Nissel. Till slut befriades Schidlof och Nissel, och de tre kunde studera hos violinläraren Max Rostal, som undervisade dem gratis. Det var genom Rostal som de träffade cellisten Martin Lovett, och 1947 bildade de Brainin Quartet, som 1948 bytte namn till Amadeus Quartet.
Amadeus var en av 1900-talets mest kända kvartetter och dess medlemmar fick många utmärkelser, bland annat:
- Order of the British Empire, utdelad av drottningen.
- Doktorsexamen från universiteten i London, York och Caracas.
- Den högsta av alla tyska utmärkelser, Grand Cross of Merit.
- Det österrikiska hederskorset för konst och vetenskap.
Kvartetten slutade spela tillsammans 1987 efter Schidlofs död, eftersom de andra ansåg att ingen annan violist skulle passa in i gruppen så bra. Norbert Brainin fortsatte att uppträda som solist, ofta tillsammans med pianisten Günter Ludwig.
Bland hans instrument fanns Guarnerius del Gesu "Rode" från 1734, Stradivarius "Chaconne" från 1725 och Stradivarius "Gibson" från 1713.