Amadeus Quartet var en världsberömd stråkkvartett som grundades 1947. Kvartettens medlemmar var första violin - Norbert Brainin, andra violin - Siegmund Nissel, viola - Peter Schidlof, och cello - Martin Lovett. Tillsammans bildade de under flera decennier en av de mest inflytelserika och eftertraktade stråkkvartetterna under 1900‑talet.
Historia och bakgrund
Violinisterna Norbert Brainin, Siegmund Nissel och Peter Schidlof tvingades lämna Wien för London på grund av sitt judiska ursprung efter Hitlers Anschluss 1938. När andra världskriget bröt ut skickades de till interneringsläger eftersom de betraktades som "enemy aliens". De tre träffades i lägret och tillbringade mycket tid med att spela tillsammans, vilket lade grunden för deras framtida samarbete. Snart släpptes de fria med motiveringen att de var "framstående artister" (i praktiken relativt okända då), och de fortsatte sina studier hos violinläraren Max Rostal, som undervisade dem utan att ta betalt.
En annan av Rostals elever var Suzanne Rozsa, gift med cellisten Martin Lovett. Peter Schidlof övergick senare från violin till altfiol, och de fyra började regelbundet spela stråkkvartetter tillsammans. År 1947 bildade de först gruppen Brainin Quartet. Nissel föreslog namnet Amadeuskvartetten, eftersom det lät bättre än att ha kvar namnet på första violinisten, och 1948 bytte kvartetten officiellt namn till Amadeuskvartetten (Amadeus var ett av Mozarts namn).
Konserter, repertoar och inspelningar
Gruppen uppträdde för första gången under namnet Amadeus Quartet i Wigmore Hall i London den 10 januari 1948. Därefter följde ett intensivt konsertliv: turnéer i Europa, Nord- och Sydamerika, Asien och Australien samt frekventa framträdanden vid festivaler och i masterclasses världen över. De var särskilt kända för sin stora repertoar inom klassisk och romantisk kvartettlitteratur.
Amadeuskvartetten gjorde omkring 200 inspelningar, bland dem kompletta cykler av Ludwig van Beethovens, Johannes Brahms och W. A. Mozarts kvartetter. De lade också stor vikt vid 1900‑talets musik och framförde verk av bland andra Béla Bartók och Benjamin Britten. Britten skrev sin tredje stråkkvartett speciellt för dem och dedikerade verket till kvartetten, vilket ytterligare befäste deras ställning som framstående tolkar av samtida musik.
Spelstil, arbetsmetod och undervisning
Amadeus var känd för sin enhetliga ton, varma klang och intima samspel. Deras långa samarbete bidrog till en ovanligt sammanhållen ensemblekänsla: dynamik, intonation och frasering framstod ofta som resultat av ett gemensamt musikaliskt språk snarare än individuella insatser. Utöver konsertverksamheten var medlemmarna aktiva i undervisning och höll masterclasses, där de delade med sig av sina erfarenheter av kammarmusik och ensemblearbete.
Avslut och arv
Kvartetten hade tidigt en överenskommelse om att inte fortsätta spela med någon annan person om en av medlemmarna skulle bli sjuk eller avlida. Denna princip upprätthölls när violisten Peter Schidlof avled 1987 — kvartetten avslutade då sin verksamhet efter fyrtio års samarbete.
Norbert Brainin avled 2005 och Siegmund Nissel 2008. Cellenisten Martin Lovett avled 2020. Amadeuskvartettens inspelningar och tolkningar lever vidare och fortsätter att vara viktiga referenspunkter för studerande och lyssnare av stråkkvartettliteraturen.
Amadeus var en av 1900‑talets mest berömda kvartetter och lämnar efter sig ett rikt musikaliskt arv genom sina konserter, undervisning och omfattande diskografi.
