Osmoregulation | hur levande varelser håller rätt mängd salt och vatten i sina kroppar
Osmoregulering är hur levande varelser håller rätt mängd salt och vatten i sina kroppar. Alla levande varelser gör detta, från bakterier till människor.
Den grundläggande idén är att organismer upprätthåller det osmotiska trycket genom att kontrollera sina vatten- och saltkoncentrationer. Det finns reglerare och konformare. Konformister anpassar sig till sin omgivning, och reglerare gör saker som gör att deras inre vatten hålls på en standardiserad saltnivå.
Havsfiskar har till exempel en tendens att få salt om de lever i havsvatten. De avger (utsöndrar) därför aktivt salt från sina gälar. Flodfiskar å andra sidan tar ut saltet innan de utsöndrar vatten. Vissa fiskar, som flundran, lever i både söt- och saltvatten i olika skeden av sitt liv. De anpassar sig till vilket vatten de än befinner sig i.
Människans osmoreglering i nefronet
Växter
Alla växter reglerar sin vattenbalans. Xerofyter som kaktusar behåller vattnet inom sig så att de inte blir för salta. Växter som lever i säsongsbetonade våtmarker har också sätt att undvika uttorkning. Många växters blad har en vattentät kutikula för att reglera vattenförlusten och använder spiraler för gasutbyte. Osmoreglering är en viktig aspekt av homeostas. det handlar om balansen mellan cellernas innehåll av vatten och lösta ämnen.
Landdjur
Övergången från att leva i vatten till att leva på land var en av de viktigaste händelserna i evolutionen. Med tanke på vattenbalansen var detta en av de mest dramatiska förändringarna någonsin. Plötsligt fick det nya landdjuret problem med att förlora för mycket vatten genom huden och ta upp för lite om det rörde sig bort från vattnet.
Njurar
Njurarna är organet för osmoreglering hos ryggradsdjur, inklusive människor. I nefronet filtreras blodet genom glomerulus. Filtratet, vatten, salter och andra små molekyler, går in i nefronets tubuli. Vid utsöndring lämnar filtratet som blir kvar i tuben njuren och blir till urin.
Mängden vatten som återabsorberas styrs av hormoner som antidiuretiskt hormon (ADH), aldosteron och angiotensin II. En för hög koncentration av lösta ämnen i blodet (osmolaritet) upptäcks till exempel av osmoreceptorer i hypotalamus (en del av hjärnan). Hypotalamus stimulerar då ADH-frisättning från hypofysen för att göra väggarna i samlingsgångarna mer genomsläppliga för vatten. Därför återabsorberas mer vatten från vätska i njurarna för att förhindra att för mycket vatten utsöndras.
Som ett exempel på hur universell osmoreglering är, kan nämnas att även bakterier gör det.
Frågor och svar
F: Vad är osmoregulering?
S: Osmoregulering är hur levande varelser håller rätt mängd salt och vatten i sina kroppar.
F: Vem gör osmoregulering?
S: Alla levande varelser gör detta, från bakterier till människor.
F: Vad är reglerare och konformare?
Svar: Reglerare gör aktivt saker för att hålla det inre vattnet på en standardiserad saltnivå, medan anpassare anpassar sig till sin omgivning.
F: Hur upprätthåller havsfiskar det osmotiska trycket?
S: Havsfiskar tenderar att få salt om de lever i havsvatten, så de avger (utsöndrar) aktivt salt från sina gälar.
F: Hur upprätthåller flodfiskar osmotiskt tryck?
S: Flodfiskar tar ut saltet innan de utsöndrar vatten.
F: Finns det några djur som kan anpassa sig till både söt- och saltvattenmiljöer?
Svar: Ja, vissa fiskar som flundran kan leva i både söt- och saltvatten i olika skeden av sitt liv och anpassa sig därefter.
