Franska utomeuropeiska territorier: översikt, status och befolkning

Guide till franska utomeuropeiska territorier: översikt av rättslig status, autonomi, geografisk spridning och befolkning — fakta, kartor och siffror.

Det franska utomeuropeiska Frankrike (franska: France d'outre-mer) är den del av Frankrike som ligger utanför den europeiska kontinenten. Den består av alla utomeuropeiska departement, territorier och kollektiv. Dessa territorier har flera olika rättsliga statusar och nivåer av autonomi. Frankrike i utlandet omfattar öterritorier i Atlanten, Stilla havet och Indiska oceanen, Franska Guyana i Sydamerika och Adélie Land i Antarktis. Varje bebott territorium är representerat i både den franska nationalförsamlingen och den franska senaten (som tillsammans utgör Frankrikes parlament).

Status och rättsliga kategorier

De utomeuropeiska områdena omfattar flera olika rättsliga kategorier som påverkar administration, lagstiftning och relationen till Europeiska unionen. De viktigaste kategorierna är:

• Utomeuropeiska departement och regioner (DROM) – dessa har i princip samma rättsliga status som departement i fastlandet. Exempel är Guadeloupe, Martinique, Franska Guyana, La Réunion och Mayotte.
• Utomeuropeiska kollektiv (COM) och särskilda statuter – samlingsterm för territorier med varierande grader av självstyre. Hit hör bland annat French Polynesia, Wallis och Futuna, Saint-Pierre-et-Miquelon, Saint-Martin och Saint-Barthélemy. Vissa har särskilda, mer autonoma arrangemang (sui generis), till exempel French Polynesia.
• Nykalibrerade eller särstatusområden – New Caledonia har en unik, sui generis-status som regleras av Nouméa-ackordet och skiljer sig från både DROM och vanliga COM.
• Territorier utan permanent befolkning – exempel är Île Clipperton och vissa isolerade öar i Indiska oceanen. De flesta sådana öar administreras centralt från Paris eller som del av större territoriella enheter (t.ex. de Franska sydterritorierna och Antarktis, TAAF).
• Antarktiska krav – Adélie Land ingår i Frankrikes anspråk i Antarktis men sådana anspråk är reglerade och i praktiken vilande under Antarktisfördraget.

Geografisk spridning och betydelse

De franska utomeuropeiska områdena finns över stora delar av världen: i Karibien och Atlanten, i Stilla havet, i Indiska oceanen, samt i Sydamerika (Franska Guyana) och Antarktis. Deras geostrategiska och ekonomiska betydelse är stor: de ger Frankrike marina zoner, naturresurser, underlättar närvaro i olika världsdelar och påverkar försvar, handel samt miljö- och forskningsfrågor.

Befolkning och representation

I januari 2011 bodde 2 685 705 personer i de utomeuropeiska departementen och territorierna. I senare uppskattningar ligger den totala befolkningen i alla franska utomeuropeiska områden tillsammans på ungefär 2,7–2,9 miljoner människor beroende på vilka områden som räknas in och vilket år som avses. Befolkningstätheten, demografisk sammansättning och socioekonomiska villkor varierar stort mellan områdena.

Alla bebodda utomeuropeiska områden har representation i Frankrikes parlament: de väljer ledamöter till nationalförsamlingen och senatorer till senaten. Antalet mandat varierar med befolkningens storlek och den politiska organisationen i respektive område.

Relation till Europeiska unionen

Utomeuropeiska departement är en del av Europeiska unionens territoriella omfattning (så kallade ytterområden/outermost regions), vilket innebär att EU-lagstiftning i stor utsträckning gäller där. Andra territorier har särskilda förbindelser till EU, ofta som associerade områden (Overseas Countries and Territories, OCT), vilket ger dem ett annat rättsligt och ekonomiskt förhållande till unionen.

Ekonomi, språk och samhälle

Ekonomin i de utomeuropeiska områdena domineras ofta av tjänstesektorn, offentlig sektor, jordbruk (inklusive export av vissa produkter), fiske, turism och i vissa fall utvinning av naturresurser. Franska är administrationsspråk i samtliga territorier, men lokala språk och kreolspråk är vanliga i vardagslivet och kulturuttryck.

Miljö och skydd

Många utomeuropeiska områden hyser unik biologisk mångfald och har stora marina områden med korallrev, fågelkolonier och endemiska arter. Detta gör dem viktiga ur ett miljöskyddsperspektiv. Samtidigt är de ofta känsliga för klimatförändringar, havsnivåhöjning och andra mänskliga påfrestningar.

Sammanfattningsvis är det franska utomeuropeiska området en samling geografiskt spridda enheter med olika rättslig ställning, stor strategisk betydelse, särskilda band till EU och varierande demografiska och ekonomiska förutsättningar. Hur de styrs och vilka rättigheter invånarna har bestäms både av fransk lagstiftning och av särskilda lokala stadgar och avtal.

Typer av territorier

Utomeuropeiska departement och regioner

De utomeuropeiska departementen och regionerna är helt och hållet en del av Frankrike.

• Guadeloupe (sedan 1946)
• Martinique (sedan 1946)
• Franska Guyana (sedan 1946)
• Réunion (sedan 1946)
• Mayotte (sedan 2011)

Mellan 1976 och 2003 var Mayotte ett unikt utomeuropeiskt territorium. Mellan 2003 och 2011 var det en utomeuropeisk gemenskap. Den 31 mars 2011 blev det ett utomeuropeiskt departement, efter att dess invånare röstat för att bli en fullständig del av Frankrike.

Utomeuropeiska kollektiva organisationer

Kategorin "utomeuropeiska kollektiviteter" skapades genom en ändring av Frankrikes konstitution den 28 mars 2003. Varje utomeuropeisk kollektivitet har sin egen lagstiftning.

• Franska Polynesien (sedan 2003)

Mellan 1946 och 2003 var Franska Polynesien ett utomeuropeiskt territorium. År 2004 fick det beteckningen utomeuropeiskt land (franska: pays d'outre-mer).

• Saint-Pierre och Miquelon (sedan 2003)

Från 1976 till 1985 var Saint-Pierre och Miquelon ett utomeuropeiskt departement. Mellan 1985 och 2003 var det ett unikt utomeuropeiskt territorium.

• Wallis och Futuna (sedan 2003)

Mellan 1961 och 2003 var Wallis och Futuna ett utomeuropeiskt territorium.

• Saint Martin och Saint Barthélemy (sedan 2007)

Saint Martin och Saint Barthélemy separerades båda från Guadeloupe 2003. De blev egna separata utomeuropeiska kollektiviteter den 22 februari 2007.

Särskild kollektivitet

• Nya Kaledonien (sedan 1999)

Nya Kaledonien klassificerades som ett utomeuropeiskt territorium från 1946. Det fick en särskild status 1999 som ett resultat av Nouméaöverenskommelsen. Nya Kaledonien har ett eget medborgarskap och makten överförs gradvis från den franska staten till Nya Kaledonien självt. En folkomröstning om självständighet ska utlysas någon gång mellan 2014 och 2019.

Utomeuropeiska territorier

• Franska sydliga och antarktiska territorier (sedan 1956)

Mindre territorier

• Clipperton Island är privat egendom som står under den franska regeringens direkta överinseende. Den har ingen permanent befolkning.

 
De länder som utgör den franska republiken, i samma geografiska skala.  

Frågor och svar

F: Vad är det franska utomeuropeiska landet?

F: Vilka är några exempel på utomeuropeiska Frankrike?

F: Hur många personer bodde i de utomeuropeiska departementen och territorierna i januari 2011?

F: Är invånarna i de franska utomeuropeiska departementen representerade i både den franska nationalförsamlingen och senaten?

F: Har dessa territorier olika nivåer av självstyre?

F: Finns det någon representation för de franska utomeuropeiska territorierna på nationell nivå?

Sök med bokstav