Perifera nervsystemet – struktur, funktion och indelning

Lär dig allt om perifera nervsystemet — struktur, funktion och indelning (SNS, ANS, ENS). Skydd, skador och kopplingar till CNS för studenter, läkare och vårdpersonal.

Det perifera nervsystemet (PNS) är en del av nervsystemet. Det består huvudsakligen av nerver och ganglier som ligger utanför det centrala nervsystemet ( hjärnan och ryggmärgen). PNS:s huvuduppgift är att förmedla information mellan det centrala nervsystemet (CNS) och lemmar samt organ, så att vi kan känna, röra oss och reglera kroppens funktioner.

Struktur

Perifera nerver är buntar av nervfibrer (axoner) som omges av bindvävslagret och ofta av myelin bildat av Schwannceller. Utöver nerver finns perifera ganglier, som är ansamlingar av nervcellskroppar utanför CNS. Ganglier fungerar som omkopplingsstationer för sensorisk och autonom information.

Funktion

Det perifera nervsystemets funktion är mångsidig:

• Afferenta (sensoriska) banor: förmedlar känselintryck från hud, muskler och organ till CNS.
• Efferenta (motoriska) banor: förmedlar kommandon från CNS till muskler och körtlar.
• Autonom reglering: kontrollerar automatiska funktioner som hjärtfrekvens, blodtryck och matsmältning.

Indelning

Det perifera nervsystemet delas grovt in i:

• Somatiska nervsystemet (SNS) – styr viljemässig muskulatur och förmedlar medveten känsel.
• Autonoma nervsystemet (ANS) – styr icke-viljestyrda funktioner via sympatiska och parasympatiska grenar.
• Enteriska nervsystemet (ENS) – nätverk i mag-tarmkanalen som ofta betraktas som en egen gren, med stor grad av självständighet från ANS.

Man brukar också skilja mellan kranialnerver (12 par) och spinalnerver (vanligtvis 31 par), där varje nerv innehåller både sensoriska och/eller motoriska fibrer beroende på funktion.

Skydd och sårbarhet

Till skillnad från CNS skyddas det perifera nervsystemet inte av ben eller samma barriärmekanismer, vilket gör det mer utsatt för yttre påverkan. PNS utsätts därför lättare för gifter, toxiner, infektioner och mekaniska skador (t.ex. klämning eller skärskada).

Regeneration och läkning

En viktig skillnad mot CNS är att perifera nerver har bättre förmåga till återväxt efter skada. Schwannceller spelar en central roll genom att rensa upp skadade axoner och skapa en väg (Büngner-band) som kan leda regenererande axoner tillbaka mot målvävnad. Dock är återhämtningen beroende av skadans omfattning, plats och tid till behandling.

Klinisk betydelse

Skador eller sjukdomar i PNS kan leda till känselnedsättning, muskelsvaghet, smärta eller autonoma symptom (t.ex. blodtrycksvariationer eller magsvåra). Vanliga tillstånd är perifer neuropati (t.ex. orsakad av diabetes), nervinklämningar (t.ex. karpaltunnelsyndrom) och inflammatoriska sjukdomar (t.ex. Guillain–Barrés syndrom). Diagnostik görs ofta med neurologisk undersökning, nervledningsstudier och bilddiagnostik.

Sammanfattning

Det perifera nervsystemet är den del av nervsystemet som förbinder CNS med resten av kroppen via nerver och ganglier. Det möjliggör sensorisk information, motorisk kontroll och autonoma funktioner. Eftersom det saknar det skydd som centrala nervsystemet har i form av ben och vissa barriärer, är det mer utsatt för gifter och mekaniska skador, men har samtidigt en bättre förmåga till regeneration än CNS.

Frågor och svar

F: Vad är det perifera nervsystemet?

F: Vilken är det perifera nervsystemets huvudsakliga funktion?

F: Hur skiljer sig PNS från CNS?

F: Hur är PNS uppdelat?

F: Är det enteriska nervsystemet (ENS) en del av det autonoma nervsystemet?

F: Vad är det somatiska nervsystemet ansvarigt för?

F: Vad är det autonoma nervsystemet ansvarigt för?

Sök med bokstav