Furstendömet Capua | stat i södra delen av den italienska halvön

Ursprung

Gamla Capua var en gammal etruskisk stad. Den var en av de viktigaste städerna i södra Italien under romarriket. När langobarderna invaderade Italien under andra hälften av 600-talet plundrades Capua. Senare blev staden en del av hertigdömet Benevento och styrdes av en lombardisk tjänsteman med titeln gastald. Man vet inte mycket om denna del av dess historia.

Capua blev först en egen stat under Landulf I. År 839 dödades hertigen av Benevento, Sicard, av Radelchis, som tog tronen för sig själv. Detta orsakade ett inbördeskrig som delade landet. Sicards bror Siconulf förklarade Salerno självständigt och sig själv prins av Salerno. Landulf och hans söner hade också varit allierade med Sicard, så gastald förklarade även Capua självständigt. År 841 plundrades Capua och förstördes fullständigt av legosoldater som anlitats av Radelchis. I början av 849 bad Landulfs äldste son Lando I den heliga romerska kejsaren att lösa tvisten och avsluta kriget. Kejsaren delade Benevento och Salerno i två separata furstendömen. Capua blev ett grevskap i furstendömet Salerno. Eftersom det gamla Capua hade förstörts lät Lando I bygga en ny stad runt ett närliggande fort år 856. Denna nya stad var det Capua som fortfarande finns kvar idag.

Lando underkastade sig inte Siconulf eller Salerno särskilt länge. Capua invaderades av Salerno och Neapel år 859, men besegrades. Pando (regerade 861-862) förklarade Capua oberoende av Salerno 862. Vid hans död samma år uppstod en tvist om vem som skulle bli nästa greve. Pandos son Pandenulf avsattes av sin farbror Landulf II. Landulf var också biskop i Capua, så han styrde både politik och religion i grevskapet. När han dog 879 startade ett inbördeskrig om tronen. De två anspråken var Pandenulf, den tidigare greven som hade avsatts, och Lando III, en annan sonson till Landulf I. Salerno allierade sig med Lando III och Benevento med Pandenulf. De båda regerade i olika delar av grevskapet och båda gjorde sina söner till biskopar i Capua. Pandenulf höll framgångsrikt tronen i Capua under inbördeskriget, tills Lando III intog staden 882.

Lando III och hans bror Landenulf I tillbringade sina regeringstider med att försvara Capua mot Neapel. Deras andra bror, Atenulf, hade anslutit sig till Neapel mot dem. I början av januari 887 etablerade sig Atenulf som furste av Capua. Han vände sedan sin uppmärksamhet mot att erövra Benevento.

 
 

Unionen med Benevento

År 899 besegrade Atenulf I Radelchis II och erövrade Benevento. Han utropades till prins av Benevento i januari 900. Han förenade furstendömena Capua och Benevento och förklarade dem oskiljaktiga. Han införde också ett diarki-liknande system för tronen. Enligt detta system skulle prinsens söner och bröder ha samma status och regera vid sidan av prinsen. Genom att göra detta hoppades Atenulf kunna förhindra framtida tvister om tronföljden.

Atenulf gjorde sin son Landulf III till medfurste. Tillsammans slöt de allianser med de lokala grekiska staterna, såsom Neapel och Gaeta. Efter Atenulfs död fortsatte Landulf mestadels sin fars politik. Han är mest känd för sin inblandning i slaget vid Garigliano, där de fatimidiska saracenerna besegrades. Han tillbringade större delen av sin regeringstid efter Garigliano med att försöka försvaga den bysantinska auktoriteten i Apulien och Kampanien. Hans son, Landulf IV, allierade sig mot Salerno. Liksom sin far attackerade han bysantinska territorier, men besegrades. Capua tvingades bli en vasall till det bysantinska riket, åtminstone officiellt.

Under Landulf IV:s söner bröts Capuas och Beneventos union. Även om de förblev förenade enligt lag regerade Pandulf i Capua och Landulf V i Benevento. Alla lombardstater i Italien förenades dock så småningom under Pandulf, som kallades "järnhuvudet". Kejsar Otto I gav hertigdömet Spoleto och Camerino till Pandulf år 967. När Landulf V dog 969 tog Pandulf Benevento från sin brorson Pandulf II. Han blev sedan prins av Salerno år 978, när den regerande prinsen dog utan barn. Innan Pandulf dog delade han upp landet mellan sina söner; Benevento-Capua gavs till hans äldsta son Landulf VI.

 

1000-talet

Snart delade kejsar Otto I upp Benevento och Capua. Landulf VI behöll Capua, medan Benevento gavs tillbaka till hans kusin, Landulf V:s son Pandulf II. På 990-talet upplevde Capua en period av instabilitet. Landenulf II mördades av sin bror Laidulf, som tog tronen för sig själv. När kejsar Otto III fick reda på detta lät han avsätta Laidulf. Hans ersättare störtades sedan av medborgarna i Capua. Den gamla dynastin återupprättades år 1000 under Landulf VII, andra sonen till Landulf V. Han gjorde sin bror, Pandulf II av Benevento, till regent för sin son och arvtagare. Pandulf regerade tillsammans med sin brorson som Pandulf III av Capua. Capua och Benevento förenades alltså kortvarigt för sista gången.

Capua återfick en del av sin tidigare makt under Pandulf IV. Han avsattes två gånger mellan sin tronföljd 1016 och sin död 1050. Han var ursprungligen allierad med bysantinerna och förblev allierad med dem mot alla sina grannar till slutet. Han låg ständigt i konflikt med kyrkan och med kusthertigdömena Neapel, Gaeta och Amalfi. För allt detta fick han smeknamnet "Abruzzernas varg". Han ville ge Capua en hamnstad. Han avsatte hertigarna av Neapel och Gaeta och gick i krig mot Guaimar IV, fursten av Salerno. Kejsar Henrik II lät avsätta honom och fängsla honom, men han vann så småningom tillbaka sin tron.

Staden blev mindre viktig under Pandulfs efterföljare. Den intogs så småningom av Guaimar IV:s normandiska allierade.

 
Pandulf IV fängslad av kejsar Henrik II.  

Norman-regeln

Den normandiska greven Richard av Aversa erövrade Capua år 1058. Han lämnade staden under Landulf VIII:s kontroll i ytterligare fyra år, fram till den 12 maj 1062. Richard blev en allierad till påvarna, men blev senare exkommunicerad. Hans son och efterträdare, Jordan I, erövrade ett område av påvenskt territorium för furstendömet. Han blev också bannlyst. När Richard dog var hans familj mycket mäktig och hade ett starkt inflytande över centrala Italien.

När Jordan I dog 1091 minskade Capuas makt snabbt. Från 1091 till 1098 kontrollerades själva staden Capua av Lando IV. Lando var en lombard som sattes på tronen av medborgarna i opposition till den unge Richard II. Richard II återinsattes först med hjälp av sina normandiska kamrater från Sicilien och Apulien. Capua blev beroende av Sicilien. Furstarna fortsatte att försöka påverka påvevalen och agera som påvliga beskyddare. När Jordan II dog 1127 blev furstendömet en måltavla för Roger II av Sicilien, som hade förenat Sicilien, Apulien och Kalabrien. Under 20 år, från 1135 till 1155, låg Capua och Sicilien i krig med varandra tills Capua slutligen annekterades i kungariket Sicilien.

 
Karta som visar Furstendömet Capua år 1112, under Robert I. Capua är representerat av en stjärna.  

Härskare

Nedan listas Capuas härskare från 840 till 1172.

Legend

• Till vänster om varje härskares namn står den period under vilken de regerade. Om perioderna överlappar varandra beror det på att härskarna regerade samtidigt.
• Vissa härskare hade också ett smeknamn eller kallades med en viss beskrivning (den första härskaren kallades till exempel "Landulf den gamle"). Om härskaren hade ett sådant namn anges det efter hans namn.
• Inom parentes anges varje härskares förhållande till den man som regerade omedelbart före honom (prec. = föregående eller föregångare).
• Inom parentes kan man också notera om härskaren var en usurpator (det vill säga att han eller hon tog tronen från den rättmätige arvtagaren), eller om han eller hon själv blev avsatt (fick sin tron fråntagen) eller återinsatt (det vill säga återställd på sin tron efter att ha fått den fråntagen).

Lombardiska härskare

Gastalds och räkningar

Gastalderna (eller grevarna) i Capua var ursprungligen vasaller till hertigarna av Benevento. I början av 840-talet förklarade gastald Landulf I självständighet från Benevento efter att Salerno hade gjort detsamma. Detta orsakade ett inbördeskrig i Benevento som varade i mer än tio år. I slutet av det gjordes Capua till Salernos vasall av den tysk-romerske kejsaren Ludvig II. Detta varade dock inte länge och i slutet av 800-talet var Capua i praktiken oberoende.

• 840-843: Landulf I, kallad "den gamle"
• 843-861: Lando I (son till prec.)
• 861: Lando II, kallad Cyruttu (son till prec., avsatt)
• 861-862: Pando, kallad "den snabba" (farbror till Prec., usurpator)
• 862-863: Pandenulf (son till Prec., avsatt)
• 863-866: Landulf II, kallad "biskopen", även biskop av Capua (farbror till prec., usurpator, avsatt).
• 866-871: Lambert I, även hertig av Spoleto (obesläktad, sattes på tronen av kejsar Ludvig II, avsattes)
• 871-879: Landulf II, kallad "biskopen" (återinsatt)
• 879-882: Pandenulf (återinsatt)
• 882-885: Lando III (kusin till Prec., usurpator)
• 885-887: Landenulf I (bror till prec.)

Princes

År 899 förenades furstendömena Benevento och Capua av Atenulf I. Fram till 982 var alla härskare nedan furstar i både Capua och Benevento. Atenulf utvecklade också ett nytt system för tronen där fäderna skulle regera med sina söner eller bröder.

• 887-910: Atenulf I, kallad "den store" (bror till prec.)
• 901-910: Landulf III, medhärskare (son till Atenulf I)
• 910-943: Landulf III, kallad "Antipater" (hade varit medregent från 901)
• 911-940: Atenulf II, medhärskare (bror till Landulf III)
• 933-943: Atenulf III, kallad "Carinola", medhärskare (son till Landulf III).
• 940-943: Landulf IV, medhärskare (son till Landulf III)
• 943-961: Landulf IV, kallad "den Röde" (hade varit medregent från 940).
• 943-961: Pandulf I, medhärskare (son till Landulf IV)
• 959-961: Landulf V, medhärskare (son till Landulf IV)
• 961-968: Landulf V, som regerade tillsammans med sin bror, nedan (hade regerat tillsammans från 959).
• 961-981: Pandulf I, kallad "järnhuvudet", regerade tillsammans med sin bror ovan (hade regerat tillsammans från 943). Även hertig av Spoleto (från 967) och prins av Salerno (från 978).
• 968-981: Landulf VI, medhärskare (son till Pandulf I)

År 982 separerades furstendömena slutligen av Pandulf Järnhuvud och kejsar Otto I.

• 981-982: Landulf VI
• 982-993: Landenulf II (bror till prec.)
• 993-999: Laidulf (bror till Prec., avsatt)
• 999: Adhemar (obesläktad, sattes på tronen av kejsar Otto III, avsattes)
• 999-1007: Landulf VII (kusin till prec.)
• 1007-1022: Pandulf II, kallad "den svarte" eller "den unge" (son till prec.).
• 1009-1014: Pandulf III, medhärskare, även prins av Benevento (bror till Landulf VII).
• 1016-1022: Pandulf IV, medhärskare (kusin till Pandulf II, avsatt)
• 1022-1026: Pandulf V, även greve av Teano (utan samband, sattes på tronen av kejsar Henrik II, avsattes)
• 1023-1026: Johannes, medhärskare (son till Pandulf V, avsatt)
• 1026-1038: Pandulf IV (återinsatt, avsatt)
• 1038-1047: Guaimar, även furste av Salerno (obesläktad, usurpator, avsatt)
• 1047-1050: Pandulf IV (återinsatt)
• 1050-1057: Pandulf VI (son till prec.)
• 1057-1058: Landulf VIII (bror till prec.)

Normandiska prinsar

Dessa prinsar var av Drengot-släkten.

• 1058-1078: Richard I
• 1078-1091: Jordan I (son till prec.)
• 1091-1106: Richard II (son till prec.)
• 1092-1098: Lando IV, (utan anknytning till varandra, höll Capua i opposition till Richard II)
• 1106-1120: Robert I (bror till prec.)
• 1120: Richard III (son till prec.)
• 1120-1127: Jordan II (farbror till prec.)
• 1127-1156: Robert II (son till prec.)