Pronghorn (Antilocapra americana) är ett jämntåigt hovdjur och den enda levande medlemmen av familjen Antilocapridae. Det är ett litet idisslande däggdjur som ser lite ut som en antilop. Pronghorn lever i Nordamerika. Den lever på prärien, men ibland även i öknen och i Klippiga bergen.

Antilocapriderna utvecklades i Nordamerika, där de fyllde en nisch som liknar den som nötkreaturen utvecklades i den gamla världen. Under miocen och pliocen var de en mångsidig och framgångsrik grupp med många olika arter. Vissa hade horn med bisarra former eller hade fyra eller till och med sex horn.

Utseende och särskiljande drag

Pronghorn är medelstora och har en slank, muskulös kropp, långa ben och stora ögon som ger dem mycket god sikt. Pälsen är oftast gulbrun till rödbrun ovanpå och vit under samt med tydliga vita tecken i hals- och sidorumpområdet. Både hanar och honor kan ha horn, men hanarna har normalt kraftigare och tydligare förgrenade horn.

Horn – vad som är speciellt

Pronghornets horn skiljer sig tydligt från bägge horntypiska grupperna hos andra hovdjur: de har en benkärna täckt av en hornliknande hornskida av keratin som dessutom kastas av och ersätts årligen. Det är detta som gett arten dess engelska namn "pronghorn" (»gafelformat horn»). Eftersom hornskidan fälls och återbildas är pronghorn unika jämfört med till exempel bovider, där hornhylsorna normalt inte släpps.

Hastighet och anpassningar

Pronghorn är ett av Nordamerikas snabbaste landdäggdjur. De kan nå mycket höga topphastigheter (vanligtvis angivna upp till cirka 88 km/h) och är också anpassade för att upprätthålla hög fart under längre sträckor. Detta beror på stor andnings- och blodvolym i förhållande till kroppsstorleken, långa lungor och effektiva muskelstrukturer. Deras utmärkta syn hjälper dem att upptäcka rovdjur på lång håll i det öppna landskapet.

Levnadssätt och föda

Pronghorn är främst gräsätare och tar gärna gräs, örter (forbs) och blad från buskar, men de kan också beta på andra växtdelar beroende på säsong och tillgång. De klarar sig bra i torra miljöer och behöver inte dricka ofta om de får fuktig föda. Socialt lever de ofta i flockar—sommartid kan flockstorleken variera mycket, medan vinterns flockar kan vara större när djuren samlas i områden där födan finns.

Fortplantning och ungdjur

Ryggradsdjurens parningssäsong (rut) sker vanligtvis på sensommaren till tidig höst. Hanarna försvarar revir eller rivalfria harem under parningen. Dräktigheten varar ungefär sju till åtta månader, och ofta föds tvillingar på våren när födoförhållandena är gynnsamma. Ungarna (»fawns») kan snabbt resa sig och följa modern och använder kamouflage i början för att undvika rovdjur.

Utbredning, vandringar och habitat

Pronghorn finns främst i delar av USA och södra Kanada ner till norra Mexico. De föredrar öppna landskap: prärie, stäpper, halvöken och öppna bergsmarker. Flera populationer utför säsongsvandringar mellan födosöksområden och vinterskydd; fragmentering av landskapet genom vägar, stängsel och bebyggelse hotar dessa vandringar och kan leda till isolerade populationer.

Rovdjur och hot

Naturliga rovdjur inkluderar bland annat prärievarg, varg, puma, kojot och stora rovfåglar som kan ta ungar. De största hoten mot arten är människopåverkan: habitatförlust, avstängande stängsel, vägtrafik samt konkurrens med boskap på vissa lokaler. Vissa underarter, till exempel den mexikanska varianten, är idag kraftigt hotade eller utrotningshotade i stora delar av sitt historiska utbredningsområde.

Bevarandeinsatser

Många skyddsåtgärder har gett positiva effekter i delar av pronghornets utbredningsområde: jaktreglering, upprätthållande och återställande av vandringskorridorer, anpassade stängsel (wildlife-friendly fencing) och återintroduktionsprogram. Internationella och lokala insatser arbetar också för att bevara genetisk mångfald och mindre, hotade populationer.

Fakta i korthet

  • Vetenskapligt namn: Antilocapra americana
  • Familj: Antilocapridae (endast nu levande medlem)
  • Habitat: Prärie, öken, öppna bergsbygder i Nordamerika
  • Kost: Gräs, örter, blad från buskar
  • Hastighet: Mycket snabb – topphastigheter upp till cirka 88 km/h
  • Fortplantning: Dräktighet ca 7–8 månader, ofta tvillingar
  • Status: Hela arten är inte akut hotad i alla områden, men vissa underarter och lokala populationer är sårbara eller hotade

Pronghorn är ett fascinerande exempel på hur en unik utvecklingslinje kan anpassa sig till öppna, hårda landskap och hur bevarandearbete kan spela en viktig roll för att bevara både artens fortsatta existens och de stora, öppna vandringskorridorerna de behöver.