Ruminant

Hur rumination fungerar

Rumination fungerar genom att man till att börja med tuggar och sväljer på normalt sätt, och sedan kräks den halvt smälta kudden upp för att tugga den igen och på så sätt få ut mesta möjliga matvärde ur den.

Rumination gör de halvt smälta matpartiklarna mindre innan de kan genomgå matsmältningsprocessen.

Detaljer

Den främsta skillnaden mellan idisslare och icke-idisslare (t.ex. människor, hundar och grisar) är att idisslare har en mage med fyra kamrar.

Magens fyra delar är vommen, retikulum, omasum och abomasum. I de två första kamrarna, vommen och retikulum, blandas maten med saliv och delas upp i lager av fast och flytande material. De fasta ämnena klumpar ihop sig och bildar en kudde eller bolus.

Köttet kastas sedan upp (upp till munnen) och tuggas långsamt. Fiber, särskilt cellulosa, bryts ner av mikrober (bakterier, arkéer, protozoer och svampar).

Även om vommen och retikulum har olika namn är de samma funktionella utrymme, eftersom digesta (matmaterial) kan röra sig fram och tillbaka mellan dem.

Digesta passerar sedan in i nästa kammare, omasum, där vatten och många av mineralämnena tas upp i blodet.

Efter detta flyttas matavfallet till den egentliga magsäcken, bukspalten. Här sker matsmältningen.

Den smälta matoset flyttas slutligen till tunntarmen där näringsämnena tas upp. Vatten absorberas i tjocktarmen och avfallet lämnas kvar.

Nästan all glukos som produceras när cellulosan bryts ner används av mikroberna i vommen, och därför tar idisslare vanligtvis upp lite glukos från tunntarmen. Det är snarare levern som står för idisslarnas behov av glukos (för hjärnans funktion och eventuellt för amning).

Grov illustration av idisslarnas matsmältningssystem.

Var finns idisslare?

Det finns 3,5 miljarder tama idisslare, varav cirka 95 procent är nötkreatur, getter och får.

Det finns också cirka 75 miljoner vilda idisslare. De finns överallt utom på kontinenterna Australien och Antarktis. De flesta finns i Europa, Afrika och Asien.