Antilop: definition, arter, utbredning och kännetecken
Upptäck antilopens värld: definition, 91 arter, utbredning i Afrika och Asien, horn, beteenden, migrationer och typiska kännetecken.
Antilop är en samlingsbenämning för många jämnåriga hovdjur. Termen är inte strikt taxonomisk — antiloper bildar inte en gemensam klad utan utgör ett så kallat "papperskorgstaxon" inom familjen Bovidae. I praktiken omfattar benämningen de arter i den gamla världen som inte räknas som nötkreatur, får, buffel, bison eller getter.
Utbredning och habitat
Antiloper finns främst i Afrika söder om Sahara och i olika delar av Asien. Ingen äkta antilop är ursprungligen från Nordamerika; djuret som ofta jämförs, Pronghorn, tillhör familjen Antilocapridae, en separat grupp. Arternas habitat sträcker sig från torra savanner och öppna gräsmarker till täta skogar, skogsmark och buskage. Vissa arter är specialiserade för ökenliv (t.ex. vissa Gazeller och oryx), medan andra är bundna till fuktigare områden.
Antal arter och social struktur
Det finns omkring 91 erkända arter av antiloper fördelade på cirka 30 släkten, de flesta inhemska i Afrika. En grupp antiloper kallas ofta en flock, men social struktur varierar mellan arter: vissa lever i lösa hjordar som kan bilda stora flockar under vandringar, andra är territoriella och lever i par eller små familjegrupper.
Fysiska kännetecken
Som andra nötkreatur har antiloper jämntåiga hovar, horisontella pupiller och idisslande matsmältningssystem. Många arter uppvisar sexuell dimorfism, där hanar ofta är större än honor och har mer påtagliga horn. Hos de flesta arter har både hanar och honor horn, men hanarnas horn är vanligtvis större och kraftigare.
Antilophorn är permanenta: de fälls inte utan växer kontinuerligt och består av en hornspets (benig bas) täckt av en keratinskida. Detta skiljer dem från pronghorn: Pronghorn har grenade horn med en keratinskida som fälls årligen.
Rörelseförmåga och beteenden
Vissa arter, särskilt Gazeller och springbockar, är kända för sin höga hastighet och förmåga att göra kraftiga hopp. Även större arter som eland och kudus, kan hoppa över 2,4 meter. Många öppet levande arter genomför långa vandringar för att följa regnperioder och färska gräsmarker; bland de mest spektakulära massvandringarna finns Gnus och vissa gaseller i Östafrika.
Kost och ekologi
De flesta antiloper är växtätare och betar gräs eller söker upp blad, knoppar och frukter beroende på art och säsong. Vissa är strikt gräsätare, andra är mer blandade browsers/grazers. De spelar viktiga ekologiska roller som bytesdjur för rovdjur (lejon, leoparder, hunddjur), som fröspridare och genom att påverka vegetationsstruktur.
Fortplantning och livscykel
Fortplantningssäsongen varierar mellan arter och livsmiljöer. Många antiloper har tydliga parningssäsonger knutna till regnperioder så att födseln av kalvar sammanfaller med god tillgång på föda. Dräktighetstiden varierar, ofta från flera månader upp till ett år för de största arterna. Nyfödda kalvar kan hos många arter gömma sig under de första veckorna (”hiding behaviour”) tills de är starkare och snabbare.
Hot och bevarande
Många arter hotas av habitatförlust, jakt, konkurrens med boskap och fragmentering av populationer. Vissa arter har stabila populationer, medan andra är starkt hotade eller nära utrotning på grund av överexploatering och förlust av vandringsleder. Bevarandeåtgärder som skyddade områden, community-baserade viltvårdsprogram och internationella avtal bidrar till att bevara många antiloper. För framgångsrika exempel har lokalt skydd och reglerad jakt ibland lett till återhämtning.
Exempel på vanliga antiloper
- Gazeller – snabba, ofta små till medelstora, anpassade till öppna landskap.
- Gnus – stora betande antiloper kända för massvandringar i Östafrika.
- Eland – en av de största antiloperna, robust byggd.
- Kudus, – med kraftigt vridna horn och skogsnära vanor.
Sammanfattning
Antiloper är en mångfacetterad grupp inom familjen Bovidae med stor variation i form, storlek, beteende och ekologi. Begreppet är praktiskt men icke-taksonomiskt — det omfattar många arter som inte passar in i andra mer välavgränsade grupper som nötkreatur eller getter. Bevarandet av antiloper kräver åtgärder mot habitatförlust, reglerad jakt och skydd av vandringskorridorer för att säkerställa att både små och stora arter kan överleva i framtiden.
Eland är de största antiloperna.
Svartbockantilop
Dik-dik
Thomsons gasell
Frågor och svar
F: Vad är en antilop?
S: En antilop är en benämning på många jämntandade hovdjur som inte är nötkreatur, får, bufflar, bison eller getter. De intar den ekologiska nisch som hjortar intar norr om Sahara och finns främst i Afrika nedanför Sahara och i delar av Asien.
F: Hur många arter av antiloper finns det?
S: Det finns 91 antiloparter, varav de flesta är inhemska i Afrika och grupperade i cirka 30 släkten.
F: Vad skiljer äkta antiloper från pronghorn?
S: Äkta antiloper har horn som är ogrenade och aldrig fälls, medan pronghorn har grenade horn som fälls årligen.
F: Är alla nötkreatur likadana på vissa sätt?
Svar: Ja, alla nötkreatur har jämnfota hovar, horisontella pupiller, idisslande tarmar och (åtminstone hos hanarna) beniga horn.
F: Finns det sexuell dimorfism bland antiloper?
Svar: Ja, hos de flesta arter har båda könen horn, men hanarnas horn tenderar att vara större än honornas. Hornen fälls inte och är inte gjorda av ben, vilket skiljer dem från horn.
F: Är gaseller kända för sin snabbhet och hoppförmåga?
Svar: Ja, gaseller och springbockar är kända för sin snabbhet och hoppförmåga. Även större antiloper som eländer och kudus kan hoppa 2,4 meter eller mer, även om deras löphastighet begränsas av deras större massa.
F: Gör vissa arter enorma vandringar? Svar: Ja, vissa slättarter företar stora vandringar för att följa regnen och därmed sin livsmedelsförsörjning. Gnus och gaseller i Östafrika utför några av de mest imponerande massvandringarna bland alla däggdjur.
Sök