RNA-splitsning
RNA-splicing är ett steg i genernas transkription. Messenger RNA (mRNA), som överför koden från DNA till proteiner, byggs upp i två steg.
I det första steget översätts varje gen till ett pre-mRNA. Därefter förenas exonerna i pre-mRNA:n genom splicing, vilket sker i spliceosomerna.
Detta behövs eftersom genen är uppdelad i kodande delar som kallas exoner och icke-kodande delar som kallas introner. Exonerna sammanförs genom skarvning.
Inom molekylärbiologin är splicing alltså en process där introner tas bort och exoner sammanfogas. På så sätt skapas det slutliga mRNA. Detta messenger-RNA används sedan för att producera ett korrekt protein genom översättning.
Enkel illustration av exoner och introner i pre-mRNA och bildandet av moget mRNA genom skarvning. UTR:erna är icke-kodande delar av exoner i ändarna av mRNA.
Alternativ splicing
I många fall skapar splicingprocessen en rad unika proteiner genom att variera exonsammansättningen i samma budbärar-RNA. Detta fenomen kallas alternativ splicing. Alternativ splicing kan förekomma på många olika sätt. Exonerna kan förlängas eller hoppas över, eller intronerna kan behållas.
Eukaryoter vs prokaryoter
Splicing förekommer i alla livets riken eller domäner, men omfattningen och typerna av splicing kan skilja sig mycket åt mellan de större divisionerna. Eukaryoter skarvar många proteinkodande budbärar-RNA:er och vissa icke-kodande RNA:er. Prokaryoter, å andra sidan, skarvar sällan. En annan viktig skillnad är att prokaryoter helt saknar spliceosomer.
Upptäckt
Phillip Sharp och Richard Roberts tilldelades 1993 Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sin upptäckt av introner och splicingprocessen.
År 1977 visade arbete från Sharp- och Robertslaboratorierna att generna i högre organismer är "uppdelade" eller finns i flera olika segment längs DNA-molekylen.
Genens kodande områden är åtskilda av icke-kodande DNA som inte är involverat i proteinuttrycket. De icke-kodande områdena, intronerna, skärs av från mRNA-prekursorerna i en process som Sharp kallar "splicing". Den delade genstrukturen visade sig vara gemensam för de flesta eukaryota gener.
Frågor och svar
F: Vad är RNA-splicing?
S: RNA-splicing är processen att ta bort introner och sammanfoga exoner i pre-mRNA för att producera ett slutligt mRNA som används för proteinproduktion.
F: Vad är syftet med RNA-splicing?
S: Syftet med RNA-splicing är att ta bort icke-kodande delar som kallas introner och föra samman kodande delar som kallas exoner för att skapa ett slutgiltigt mRNA som kan användas för proteinproduktion.
F: Vad är budbärar-RNA?
S: Budbärar-RNA (mRNA) är en typ av RNA som överför den genetiska koden från DNA till proteiner.
F: Hur många steg finns det i uppbyggnaden av budbärar-RNA?
S: Det finns två steg i uppbyggnaden av budbärar-RNA.
F: Vad händer i det första steget i uppbyggnaden av budbärar-RNA?
S: I det första steget i uppbyggnaden av budbärar-RNA översätts varje gen till ett pre-mRNA.
F: Vad är spliceosomer?
S: Spliceosomer är cellulära maskiner som utför RNA-splicing genom att avlägsna introner och sammanfoga exoner i pre-mRNA.
F: Hur produceras ett korrekt protein från budbärar-RNA?
S: Ett korrekt protein produceras från budbärar-RNA genom translationsprocessen, där den genetiska koden i mRNA används för att montera aminosyror till ett protein.
