En salp är en tunnformad, planktisk tunikat.

Salper rör sig genom att dra ihop sin muskulösa kropp — de kontraherar sig rytmiskt och pressar då ut vatten genom ett bakre utskott. Detta pumpar vatten genom deras gelatinösa kroppar och fungerar som en mycket effektiv form av jetdrift i djurriket: dragkraften skapas av korta, kraftfulla utstötningar av vatten som även hjälper till att föra in föda mot filtren.

Inne i kroppen sitter ett fint slem- eller matningsfilter som fångar upp partiklar. Salpen pumpar vatten genom sina inre matningsfilter och livnär sig främst på växtplankton och andra små partiklar i vattnet.

Salper finns i alla världens hav. De förekommer både som ensamma individer och i kedjor eller kolonier där många individer sitter samman — sådana kedjor kan bli flera meter långa. Flest salper finns i södra oceanen (nära Antarktis), där de ibland bildar mycket stora svärmar, ofta i djupare vatten, och i mängd kan vara rikligare än krill. Stora blomningar kan påverka lokala näringskedjor och fisket, och döda massförekomster kan driva iland.

Livscykel och förökning

Salper har en karakteristisk växling mellan två generationer: en ensam, aseksuell form (oozoid) som knoppar av sig och bildar kedjor av sexuella individer (blastozooider). De kan föröka sig både asexuellt genom knoppskott och sexuellt; många arter är hermafroditer. Denna kombination gör att populationer kan explodera snabbt när förhållandena är gynnsamma.

Systematik och likheter

Även om salper i utseende och rörelsemönster kan påminna om maneter är de i själva verket ackordater (kordater). Det innebär att de hör till samma större djurgrupp som ryggsträngsdjur; under vissa utvecklingsstadier har de en struktur som motsvarar en notokord eller dorsal nervsträng. De står därför närmare vertebrater än maneter gör, trots sin enkla, gelatinösa kropp.

Ekologisk betydelse

  • Salper är viktiga filtrerare och kan konsumera stora mängder mikroplankton, vilket påverkar planktonvariationer i havet.
  • De producerar täta, snabbt sjunkande fecalier som transporterar kol från ytvattnet ner i djupet — salper kan därför bidra betydligt till havets biologiska kolpump.
  • De är föda för en rad djur, bland annat vissa fiskar, havssköldpaddor och fåglar, även om de inte är lika eftertraktade som exempelvis krill.

Praktiska iakttagelser

Vid stora blomningar kan salper synas som vita eller genomskinliga massor i vattnet. Fiskeredskap kan ibland fyllas eller täppas igen av salper, och strandade salpar kan bilda slemmiga ansamlingar på stränder. Forskning pågår om deras roll i kolcykeln och om hur klimatförändringar kan påverka deras utbredning och frekvens av blomningar.

Trots sin enkla form visar salper prov på komplicerade biologiska anpassningar — effektiv rörelse, snabb förökning och en betydande ekologisk roll i öppet hav.