Sandflugor – smittbärare, bett och sjukdomar som leishmaniasis

Lär dig om sandflugor, deras bett och hur de sprider sjukdomar som leishmaniasis — symptom, förebyggande åtgärder och riskområden.

Sandflugor är en grupp flugor, av vilka många suger blod och fungerar som smittbärare av olika parasiter och virus. Gruppen utgör underfamiljen Phlebotominae. Bland sjukdomar som kan spridas av sandflugor finns leishmaniasis, Bartonella-infektioner (till exempel bartonellos/Oroya-feber) och pappataci-feber (en virussjukdom).

Var finns de och vilka arter?

I den gamla världen (Europa, Afrika, Asien) är släktet Phlebotomus de viktigaste vektorerna för leishmaniasis, medan i Nya världen (Amerika) sprids sjukdomen ofta av sandflugor i släktet Lutzomyia. Vissa Lutzomyia-arter lever i grottor och har fladdermöss som huvudvärd, andra arter är mer knutna till människomiljöer och djur.

Utseende, beteende och livscykel

Sandflugor är mycket små; en kroppslängd på omkring 3 mm är typisk. Deras lilla storlek gör dem svåra att upptäcka och hjälper dem att komma åt skyddade platser. De är ofta mest aktiva i skymning och gryning, men kan också vara nattaktiva eller verksamma i skyddade miljöer under dagen.

Endast honor suger blod; hanar lever på nektar och växtsafter. Honor behöver blod för att utveckla ägg — proteiner och andra näringsämnen i blodet används vid äggproduktion. Ett blodmål kan leda till cirka 100 ägg, som honan lägger i fuktig jord rik på organiskt material. Livscykeln går via ägg, larv och puppa till vuxen fluga och är beroende av fuktiga, skuggiga miljöer med organiskt material.

Hur biter de och vad händer vid bettet?

Sandflugor använder sina mundelar för att orsaka ett litet sår så att blod kan flöda, och suger sedan upp det utsatta blodet. Som många blodätande parasiter injicerar de ämnen som hämmar blodkoagulationen och ämnen som stimulerar värdens mastceller att frigöra histamin, vilket vidgar kapillärer och underlättar blodflödet. Bettet märks inte alltid direkt, men kan efter några timmar eller dagar bli en liten rund, rödaktig bula som kliar.

Reaktionen varierar mellan individer — vissa får bara en lätt kliande bula, andra utvecklar större svullnader eller allergiska reaktioner. Klåda kan leda till rivskador och sekundär bakteriell infektion.

Sjukdomar som sprids av sandflugor

Den viktigaste parasitsjukdomen som sprids är leishmaniasis, som finns i flera former:

• Kutan leishmaniasis — ger sår i huden, ofta i ansikte, armar eller ben. Sårens utseende och förlopp varierar beroende på art av Leishmania.
• Mukokutan leishmaniasis — kan sprida sig till slemhinnor i näsa och svalg och orsaka allvarligare vävnadsskador.
• Visceral leishmaniasis (kala-azar) — en mer allvarlig systemisk form som kan ge feber, viktnedgång, förstorade organ och påverka livshotande organfunktion om den inte behandlas.

Andra patogener kan också spridas, till exempel bakterien som orsakar bartonellos i Anderna och vissa virus som orsakar pappataci-feber. Risken att smittas varierar med geografiskt område, art av sandfluga och närvaro av reservoirvärdar (till exempel vild- eller tamdjur).

Förebyggande åtgärder och skydd

Följande åtgärder kan minska risken för bett och sjukdomsöverföring:

• Använd personliga insektsmedel med dokumenterad effekt (t.ex. DEET, Icaridin) på exponerad hud enligt produktens anvisningar.
• Använd insektsimpregnerade kläder eller behandling av kläder med permethrin. Täck kroppen med långärmat och långbyxor, särskilt vid skymning och natt.
• Sov under täckta, tätvävda myggnät eller nät impregnerade med insekticid. Sandflugor är små och kan tränga igenom grova nät, så tät väv är viktig.
• Använd luftkonditionering eller tätade dörrar/fönster med fina nät i bostäder i riskområden.
• Minska potentiella biotoper genom att ta bort fuktigt organiskt material nära bostäder (bra dränering, rengöring av djurstallar, avlägsna komposthögar nära sovplatser).
• Lokala folkhälsoinsatser som inomhussprutning med insekticider och kontroll av reservoirvärdar kan vara aktuella i områden med hög smittrisk.

Diagnos och behandling

Om man misstänker leishmaniasis eller annan sandflugeburen infektion bör man söka vård. Diagnos kan ställas med mikrobiologiska metoder (mikroskopi av prov från sår, odling, PCR) eller serologi beroende på sjukdomsformen.

Behandling beror på vilken form av leishmaniasis det handlar om, sjukdomens svårighetsgrad och lokal tillgång till läkemedel. Vanliga behandlingsalternativ för leishmaniasis kan inkludera antimonföreningar, liposomal amphotericin B eller oral miltefosin, men val av behandling bör ske i samråd med infektionsläkare eller tropikmedicinsk expertis. Kort sagt: sök professionell medicinsk bedömning om du misstänker infektion.

Praktiska råd vid resa

Om du reser till områden där sandflugor förekommer:

• Informera dig om lokala risker för leishmaniasis och andra vektorburna sjukdomar.
• Följ förebyggande råd: insektsmedel, täckande kläder, finmaskiga myggnät och att undvika utomhusaktiviteter i skymning/gyning när möjligt.
• Vid bett som ger svåra sår, ihållande feber, viktförlust eller andra oroande symtom — sök vård.

Sammanfattning: Sandflugor är små blodsugande flugor (endast honor suger blod) som kan sprida allvarliga sjukdomar, framför allt leishmaniasis. Skydd mot bett och snabb medicinsk bedömning vid misstanke om infektion är viktiga åtgärder för att minska hälsoriskerna.

Frågor och svar

F: Vad är det vetenskapliga namnet på sandflugor?

F: Vilka sjukdomar sprids av sandflugor?

F: I vilka regioner lever Lutzomyia?

F: Hur livnär sig sandflugor på blod?

F: Hur många ägg kan en blodmåltid försörja?

F: Var lägger honorna sina ägg?

F: Vilken är den typiska kroppsstorleken för en sandfly?

Sök med bokstav