Sköldvulkan är en typ av vulkan med bred, låg profil och grunt sluttande sidor. Namnet kommer av en översättning av det isländska namnet "Skjaldbreiður" som betyder "bred sköld", en referens till vulkanens utbredda, runda form. Begreppet beskriver ett vulkaniskt berg som byggts upp av många, spridda lavaflöden från fält eller centrala kratrar (vulkan med).
Egenskaper
Sköldvulkaner kännetecknas av relativt låg viskositet i magman, vanligtvis basaltisk lava, vilket ger lavaflöden som kan färdas långa sträckor och bilda tunna, utbredda lager. Utbrotten är oftast effusiva snarare än explosiva, vilket innebär att magma pressas ut och sprids snarare än att fragmenteras i våldsamma explosioner. Det leder till vulkaner med stora arealer och relativt flacka sluttningar jämfört med exempelvis stratovulkaner.
Bildningssätt
Sköldvulkaner kan bildas vid olika geologiska miljöer. Vanliga platser är över varma punkter (hotspot) i jordskorpan eller vid spridningszoner där ny skorpa bildas. På havsbottnen och oceanöar är basaltisk vulkanism och sköldvulkaner särskilt vanliga. När en tektonisk platta rör sig över en hotspot kan en serie av sköldvulkaner eller vulkanöar skapas successivt, vilket visas exempelvis i sekvenser av öar och berg.
Exempel på jorden
Många av jordens största vulkaner är sköldvulkaner. Den största kända är Mauna Loa på Hawaiis Big Island, som består av stora mängder basaltisk lava över långa tidsperioder. Sköldvulkaner kan också vara så omfattande att de framstår som en del av en större topografisk enhet, ibland beskriven som en bergskedja, till exempel Ilgachuz- och Rainbow Range i Kanada, vilka uppstod när den nordamerikanska plattan rörde sig över Anahim-hotspot.
I USA finns sköldvulkaner i olika regioner, och skilda delar av Stilla havsregionen har aktiva system. Det finns även sköldvulkaner i ögrupper som Galapagosöarna. Ett exempel på en mycket aktiv sköldvulkan är Piton de la Fournaise på ön Réunion, som ofta har återkommande utbrott.
I solsystemet
Sköldvulkaner är inte unika för jorden utan förekommer även på andra planeter. Det största kända berget i solsystemet, Olympus Mons på Mars, är en sköldvulkan och är betydligt högre och mer massiv än typiska sköldvulkaner på jorden. Skillnader i gravitation, tektonisk aktivitet och atmosfär påverkar vulkanernas form och storlek mellan planeter.
Tektonik och distribution
På jorden påverkas förekomsten och utvecklingen av sköldvulkaner av plattentektonik. När en vulkan bildas över en hotspot kan den så småningom transporteras bort från sitt magmaflöde med plattans rörelse, vilket leder till kedjor av vulkaner där de äldsta ligger längst bort från hotspotens nuvarande position. Många sköldvulkaner bildas längs spridningszoner eller ovanpå hotspots, men regional geologi kan ge mer komplexa mönster — till exempel förekomsten av större sköldvulkaner i delar av Cascade Range i norra Kalifornien och Oregon ligger över en miljö med blandade magmatiska källor.
Risker och betydelse
Sköldvulkaner utgör främst risker genom långsträckta lavaflöden som kan täcka stora ytor, skada infrastruktur och isolera områden. De är generellt mindre explosiva än gasrika stratovulkaner, men kan ändå producera farliga händelser såsom flodvågor av smält material (pyroklastiska flöden vid vissa förhållanden), sekundära gasutsläpp och långlivade förändringar i landskapet. Sköldvulkaner är också viktiga för att förstå planetär geologi, vulkanismens roll i litosfärutveckling och bildandet av oceanöar.
Sammanfattningsvis är sköldvulkaner stora, utbredda strukturer byggda av relativt flytande lava. De förekommer globalt och planetärt och ger viktiga ledtrådar till både jordens och andra himlakroppars geologiska processer.
