Jordnötsmaskar (Sipuncula) – definition, egenskaper & arter
Upptäck jordnötsmaskar (Sipuncula): definition, unika egenskaper, livsmiljöer och arter — allt du behöver veta om dessa marina, osegmenterade maskar.
Sipuncula (eller Sipunculida, eller jordnötsmaskar) är en liten stam av marina maskar, eller en klass inom Annelida. Stammen har 144-320 arter (uppskattningarna varierar) av dessa bilateralt symmetriska, osegmenterade maskar.
Kort beskrivning och utseende
Jordnötsmaskar är osegmenterade, mjuka ryggradslösa djur med en karakteristisk förmåga att dra in den främre delen av kroppen i den bakre, vilket ger ett formminne som påminner om en jordnöt — därav det svenska namnet. Storleken varierar mellan arter, från några millimeter upp till flera decimeter beroende på art.
Anatomi och fysiologi
- Introvert: Den framre delen, kallad introvert, kan dras in och skjutas ut. Introverten bär ofta tentakler eller styvnader vid munnen som används vid födointag.
- Matspjälkning: Matintaget sker via munnen i introverten; mag-tarmkanalen är komplett med både mun och anus.
- Muskler och rörelse: Rörelse och in/utdragning sker med hjälp av longitudinella och cirkulära muskler i kroppsväggen.
- Cirkulation och andning: De flesta saknar ett slutet blodkärlssystem. I vissa grupper finns blodpigment som hemerythrin. Gasutbyte sker i regel över kroppsväggen eller via välperfunderade strukturer.
- Nervsystem: Ett relativt enkelt nervsystem med ganglier runt främre delen och en nervsträng som löper längs kroppen.
Habitat och ekologi
Sipunculer finns i marina miljöer över hela världen, från grunda kustvatten till djuphavet. De lever ofta i sediment, sand, leror, under stenar, i korallrev eller i tomma snäckskal och andra skyddade håligheter. Födan består främst av organiskt material — många är sedimentätare (deponärare) som tar upp partiklar från bottensedimentet, medan andra fångar plankton eller använder tentakler för att samla partiklar.
Reproduktion och livscykel
- Många sipunculer är tvåkönade (separerade könen), även om vissa arter kan vara hermafroditer.
- Fortplantningen sker ofta genom yttre befruktning där ägg och spermier frigörs i vattnet.
- Utvecklingen kan innefatta planktoniska larvstadier (trochoforoliknande eller pelagiska larver), men vissa arter har direkt utveckling utan långt planktonstadium.
Systematik och arter
Tidigare betraktades Sipuncula ofta som en egen stam, men modern molekylärfylogeni placerar dem som en nära släkting inom Annelida, vilket gör deras exakta klassificering föremål för diskussion. De vanligaste familjerna som nämns i litteraturen inkluderar bland andra Sipunculidae, Phascolosomatidae, Golfingiidae och Aspidosiphonidae. Antalet beskrivna arter anges i källor oftast mellan 144 och 320, beroende på taxonomiska uppdelningar och nyligen beskrivna arter.
Ekologisk och ekonomisk betydelse
- Ekologiskt: Genom sitt grävande och födosök omarbetar sipunculer bottensediment (bioturbation) och bidrar till näringsomsättning i marina ekosystem. De utgör också föda för fiskar och andra ryggradslösa djur.
- Mänsklig användning: Vissa kulturer har använt eller använder sipunculer som mat eller som bete, men generellt har de liten direkt ekonomisk betydelse jämfört med andra marina organismer.
Hot och bevarande
Generellt är kunskapen om bevarandestatus hos sipunculer begränsad. Habitatförändringar som bottentrålning, föroreningar och klimatrelaterade förändringar kan påverka lokala populationer. Eftersom många arter lever i specifika nischer eller habitat kan de vara känsliga för störningar.
Forskning och intressanta fakta
- Sipunculer är intressanta ur evolutionsbiologisk synpunkt eftersom deras placering i djurens släktträd har omprövats med moderna genetiska metoder.
- Deras förmåga att dra ihop sig till en kompakt ”jordnötsform” är ett effektivt försvar mot rovdjur och uttorkning i strandzonen.
Sammanfattningsvis är Sipuncula (jordnötsmaskar) en liten men ekologiskt viktig grupp av marina, osegmenterade maskar med varierande levnadssätt och en intressant position i systematiken bland ryggradslösa djur.
Anatomi
Sipunculaner är maskliknande djur som är mellan 2 och 720 millimeter långa, varav de flesta arter är mindre än 10 centimeter långa. Kroppen består av en smal främre del, kallad introvert, och en större stamdel. Den inåtvända delen kan dras in i bålen.
Sipunculer har en coelom (kroppshålighet) och en kroppsvägg som i viss mån liknar den hos annelider. Kroppsväggen är stark och muskulös. Vid hot kan Sipunculider dra in sin kropp i en form som liknar en jordnötskärna - ett tillvägagångssätt som har gett upphov till namnet "jordnötsmask".
Introvert
Den mest igenkännliga delen av Sipunculanmaskar är munnen, som är omgiven av en massa 18-24 tentakler med ciliation, som alla kan vara inverterade i kroppen. Tentaklerna används för att samla in organiskt detritus från vattnet eller substratet, och fungerar förmodligen också som gälar. Munnen och tentaklerna ligger på spetsen av introverten, som i övrigt är dekorerad med många taggar eller knölar. Däremot tenderar stammen att vara relativt slät.
Sök