Tysklands grundlag (Grundlagen): konstitution, historia och betydelse

Förbundsrepubliken Tysklands grundlag är namnet på Tysklands konstitution. Den antogs av Parlamentarischer Rat den 23 maj 1949 och trädde i kraft för det område som då var Västtyskland. Beslutet att ge dokumentet namnet "Grundgesetz" (bokstavligen »grundlag») speglade författarnas avsikt att det skulle vara ett tillfälligt ramverk tills landet åter blev en enhet efter kriget. Tyskland var då delat i två stater, Östtyskland och Västtyskland, vilket också förklarar den pragmatiska benämningen.

Många delar av denna grundlag skiljer sig väsentligt från Weimarrepublikens konstitution. Erfarenheterna från Weimarrepubliken och Nazitysklands brott mot rättsstatliga principer och mänskliga rättigheter ledde till att lagstiftarna lade särskild vikt vid starka skydd för grundläggande rättigheter, maktdelning och demokratiska mekanismer som ska förhindra maktmissbruk.

Viktiga drag i Grundgesetz

  • Mänskliga rättigheter i centrum: Grundlagens första artiklar betonar människans värdighet som okränkbar och lägger grunden för ett starkt skydd av de grundläggande fri- och rättigheterna.
  • Demokrati och rättsstat: Systemet bygger på folkstyre, maktdelning och oberoende domstolar, däribland Förbundsförfattningsdomstolen (Bundesverfassungsgericht) som har omfattande befogenheter att pröva lagars grundlagsenlighet.
  • Federation: Tyskland är en federation där makt fördelas mellan den federala nivån och delstaterna (Länderna) för att balansera centralstyrning och regionalt självbestämmande.
  • Evighetsklausulen: Vissa grundläggande principer går inte att ändra, bland annat skyddet av mänsklig värdighet och demokratiska strukturer (artikel 79.3), vilket är en säkerhetsmekanism mot totalitära återtåg.
  • Social stat: Grundlagen innehåller också bestämmelser som pekar mot ett socialt samhälle, med mål om social rättvisa och solidaritet.

Historia och utveckling

Grundlagen skrevs av en parlamentarisk församling under ledning av politiker som ville skapa en stabil, demokratisk och rättsstatlig grund efter andra världskriget. Författarna undvek avsiktligt att använda ordet »Verfassung» (konstitution) för att signalera att lagen var en provisorisk lösning i väntan på återförening. När Tyskland återförenades den 3 oktober 1990 införlivades Östtyskland i Förbundsrepubliken och grundlagen förlängdes till hela landet; namnet Grundgesetz behölls.

Betydelse idag

Trots sin ursprungliga provisoriska karaktär har Grundgesetz fungerat som Tysklands permanenta konstitution och anses vara en av de stabilaste och mest inflytelserika författningarna i Europa efter 1945. Den har bidragit till att konsolidera demokratin, skydda rättigheter och skapa institutioner som motverkar antidemokratiska tendenser. Grundlagens principer påverkar också hur Tyskland förhåller sig till internationella åtaganden, exempelvis medlemskapet i Europeiska unionen, och de tolkas löpande av Förbundsförfattningsdomstolen.

Sammanfattningsvis är Förbundsrepubliken Tysklands grundlag både en historisk produkt av efterkrigstidens realiteter och en levande rättsordning som fortfarande formar tysk politik, rättsväsende och samhälle.


  Grundlagen för Förbundsrepubliken Tyskland  Zoom
Grundlagen för Förbundsrepubliken Tyskland  

Skydd av konstitutionen

Den federala författningsdomstolen (tyska: Bundesverfassungsgericht) skyddar konstitutionen genom att förbjuda lagar som bryter mot konstitutionen. Det finns "eviga klausuler" i konstitutionen som domstolen skyddar även genom att förbjuda författningsändringar (lagar för att ändra dem). Artikel 1, som handlar om människans liv och värdighet, och artikel 20:s grundprinciper skyddas från förändringar. Detta är för att se till att inget liknande som nazisttiden händer igen. Nazisterna kunde anta en bemyndigande lag som gjorde det möjligt för Hitler att styra genom dekret.


 

De fem konstitutionella organen

Tyskland är en federal parlamentarisk demokrati. För att visa detta finns det fem "konstitutionella institutioner".

Ordförandeskap

Den federala presidenten (tyska: Bundespräsident) är statsöverhuvud. Det är i huvudsak en ceremoniell befattning med endast en liten roll i den dagliga politiken. Presidenten har inte den enorma makt som presidenten i Weimarrepubliken eller USA:s president har. Han är det formella statsöverhuvudet och undertecknar lagar innan de kan träda i kraft och utnämner federala tjänstemän, han kan inte bestämma när förbundsdagen ska upplösas eller utse en ny förbundskansler förrän en majoritet av parlamentsledamöterna (tyska: Bundestag) röstar för det.

Verkställande organ

Förbundskanslern väljs av förbundsdagen. Han eller hon är chef för den verkställande makten och leder det federala kabinettet.

Den rättsliga grenen

Den rättsliga grenen består av den federala författningsdomstolen och fem andra högsta domstolar. Det finns också lokala och regionala domstolar som fattar de första besluten i ärenden. Deras beslut kan upphävas av appellationsdomstolarna eller högsta domstolarna.

Federala författningsdomstolen

Den federala författningsdomstolen är den viktigaste domstolen i Tyskland. Dess uppgift är att skydda grundlagen. Dess beslut är som lagar. Domstolen kan upphäva lagar om de bryter mot grundlagen.

Federala socialdomstolen

Den federala socialdomstolen är den högsta appellationsdomstolen för mål som rör socialförsäkringar, pensioner och sjukförsäkringar.

Federala arbetsdomstolen

Den federala arbetsdomstolen är den högsta appellationsdomstolen för mål som rör arbetsrätt. Detta inkluderar anställningsavtal, strejker och fackliga avtal.

Federal Tax Court (federal skattedomstol)

Den federala skattedomstolen är högsta appellationsdomstol för mål som rör skatte- och tullagstiftning.

Förbundsförvaltningsdomstolen

Federal Social Court är högsta appellationsdomstol för mål som rör ett statligt organ. Det kan handla om att en person kan anse att han eller hon har blivit orättvist behandlad av regeringen eller att det finns en tvist mellan två regeringsorgan om vem av dem som har rätt att göra något.

Högsta domstolen

Denna domstol är högsta appellationsdomstol för alla civilrättsliga och straffrättsliga mål som inte behandlas av någon av de andra högsta domstolarna.

Lagstiftande gren

Den lagstiftande makten består av två av de konstitutionella organen.

Bundesrat

Tysklands översta parlamentskammare, Bundesrat, representerar delstaterna. Det visar också att Tyskland är en förbundsstat. Federalismen är en av de "eviga klausulerna" i konstitutionen, som aldrig kan ändras...

Förbundsdagen

Förbundsdagen är den del av den lagstiftande församlingen som väljs genom val. Förbundskanslern måste vara medlem av förbundsdagen.


 

Andra bestämmelser

Militären

I Weimarförfattningen stod Reichswehr utanför parlamentets och allmänhetens kontroll. Armén rapporterade direkt till presidenten, och presidenten behövde inte rapportera till parlamentet.

Enligt grundlagen är försvarsmakten Bundeswehr ansvarig inför parlamentet, eftersom

  1. Under fredstid rapporterar Bundeswehr till försvarsministern.
  2. I krigstid rapporterar den till kanslern.

Kanslern är direkt ansvarig inför parlamentet, ministern är indirekt ansvarig inför parlamentet eftersom parlamentet kan avsätta regeringen genom att välja en ny kansler.

Genom grundlagen inrättades också en ombudsman för soldater, Wehrbeauftragter, som rapporterade till parlamentet och inte till regeringen. Soldater kan skriva direkt till Wehrbeauftragter om de anser att de har behandlats orättvist eller olagligt, eller om de anser att deras befälhavare agerar olagligt. Soldater kan inte straffas för att de skriver till Wehrbeauftragter.

Enligt ett antal fall från författningsdomstolen på 1990-talet kan Bundeswehr inte användas av regeringen utanför Natos territorium om inte förbundsdagen först ger sitt tillstånd i en resolution. Resolutionen måste beskriva vart Bundeswehr ska åka och hur länge uppdraget ska pågå.

Folkomröstningar och folkomröstningar

Grundlagen tillåter endast folkomröstningar om ändring av delstaternas gränser. Det har genomförts två folkomröstningar:

  1. Baden-Württemberg bildades 1952 efter att en folkomröstning godkände att tre separata delstater (Württemberg-Baden, Württemberg-Hohenzollern och Baden) slogs samman.
  1. 1996 beslutade invånarna i Berlin och Brandenburg att inte ansluta sig till de två staterna.

 

Grundlagens utveckling sedan 1949

Viktiga ändringar i grundlagen var återinförandet av värnplikten och inrättandet av Bundeswehr 1956.

Under återföreningen beslutade Öst- och Västtyskland att inte skriva en ny konstitution, utan att behålla den gamla, som hade fungerat så bra i Västtyskland. Konstitutionen ändrades för att Östtyskland skulle kunna ansluta sig, och ändrades sedan igen för att stärka kravet på att Tyskland inte ville ha mer territorium. Detta var ett löfte som gavs i den slutliga uppgörelsen.


 

Relaterade sidor

Tidigare konstitutioner

  • Det tyska kejsardömets konstitution (1871-1919)
  • Weimarförfattningen (1919-1933)
  • Den tyska demokratiska republikens konstitution (Tyska demokratiska republiken; DDR, 1949-1990)

Övriga



 

Frågor och svar

F: Vad heter Tysklands konstitution?


S: Grundlagen för Förbundsrepubliken Tyskland.

F: När skrevs den?


S: Den skrevs 1949 när Tyskland delades upp i Öst- och Västtyskland.

F: På vilket sätt skiljer den sig från Weimarrepublikens författning?


S: Många delar av grundlagen skiljer sig mycket från Weimarrepublikens författning.

F: Varför kallade de den inte för en "konstitution"?


S: Författarna beslutade att inte kalla den för en "konstitution" eftersom de hoppades att den bara skulle vara en tillfällig lag för Västtyskland och att de två Tyskland snart skulle bli ett.

F: Hur lång tid tog det för Öst- och Västtyskland att bli ett land igen?


S: Det tog mer än 40 år innan Öst- och Västtyskland blev ett land igen.

F: Varför har man behållit det gamla namnet?


S: Det gamla namnet, grundlagen, har behållits trots att Öst- och Västtyskland har blivit ett land igen.

AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3