Basilosaurus – den jättelika eocenvalen: fossil, historia och evolution

Upptäck Basilosaurus — 15–20 m eocenvalen: fossilfynd, upptäcktshistoria och dess roll i valarnas evolution från förväxling med reptil till marine jätte.

Basilosaurus är en valart som levde för 40 till 34 miljoner år sedan i slutet av Eocen. De första fossilen av Basilosaurus hittades i Louisiana, USA, men snart upptäcktes en annan art som bevarats i stort antal i Fayumavlagringarna i Egypten.

Det första fossilet av B. cetoides upptäcktes i USA och man trodde först att det var någon slags reptil, därav suffixet "saurus", men det visade sig senare att det var ett havsdäggdjur. Richard Owen ville döpa om varelsen till Zeuglodon ("yoked tooth"), men enligt taxonomiska regler förblev varelsens förnamn permanent. Fossiler av B. isis har hittats i Egypten och Jordanien.

Basilosaurus är långt ifrån en havsreptil, utan ett steg i valarnas utveckling. Med sina 15-20 meter var Basilosaurus ett av de största havsdjuren på sin tid. Basilosaurus dog ut under det eocena utdöendet.

Utseende och anatomiska särdrag

Kroppsform: Basilosaurus hade en ovanligt långsträckt kropp jämfört med dagens valar. Ryggraden bestod av mycket förlängda ryggkotor, vilket gav ett orm- eller ålliknande intryck, men kroppen var fullt anpassad för ett liv i havet.

Tänder och föda: Tanduppsättningen var heterodont (olika typer av tänder): vassa framtänder och skärande kindtänder som tyder på att Basilosaurus jagade och åt stora byten. Troliga födokällor var fiskar, bläckfiskar och andra marina däggdjur, inklusive mindre primitive valar.

Hörsel och sinnen: Fossil av innerörat och hörnbensstrukturer visar att Basilosaurus hade anpassningar för undervattenshörsel, om än inte lika specialiserade som hos moderna tandvalar. Dessa anpassningar gjorde det effektivt att lokalisera byten i ett marint miljö.

Rörelse och simteknik

Det har funnits diskussion om hur Basilosaurus rörde sig i vattnet. De långa ryggkotorna och kroppens smala form antyder att den kunde använda betydande dorsoventral (upp-och-ner) rörelse i ryggraden, kanske i kombination med en kraftig svansparti med någon form av fluke. Vissa forskare menar att rörelsemönstret var delvis ålliktande medan andra menar att en svansdriven simning liknande senare valar utvecklats.

Bakre lemmar och reproduktion

Vestigiala bakben: En viktig egenskap hos Basilosaurus är att den hade små, välutvecklade bakre extremiteter men utan direkt förbindelse mellan bäcken och ryggrad. Dessa små bakben var inte funktionella för gång på land utan tros ha haft funktioner vid parning, som hjälpmedel för att hålla ihop under fortplantningen.

Fortplantning: Liksom andra valar var Basilosaurus troligen vivipar (födde levande ungar). Direkt bevis (som fosterrester) saknas i stora mängder, men den marina livsstilen och anatomiska drag tyder på inre befruktning och levande föda.

Upptäcktshistoria och namn

Fossilens första tolkning som reptil ledde till att det namnades med ändelsen "-saurus". När fler och bättre bevarade fossil beskrevs blev det tydligt att det rörde sig om en val. Den brittiske naturvetaren Richard Owen föreslog namnet Zeuglodon, men den etablerade vetenskapliga användningen höll fast vid Basilosaurus i enlighet med nomenklaturregler. Detta är ett klassiskt exempel på hur tidiga feltolkningar i paleontologi kan påverka vetenskapliga namn.

Fossilfynd och geologiska sammanhang

De bästa fynden kommer från sedimentära avlagringar i Nordamerika (bland annat Louisiana, USA) och i Fayumområdet i Egypten, där ett rikt marint fossillager har bevarat många exemplar. Fossil från Jordanien visar att utbredningen sträckte sig över stora delar av dåtidens varma hav.

Evolutionär betydelse

Basilosaurus tillhör de så kallade archaeoceterna — tidiga valar som visar övergången från landlevande till helt vattenlevande däggdjur. Den kombination av fullt marin livsstil och kvarvarande landlevande drag (som bakbenen) gör arten till ett viktigt bevis för valarnas evolutionära historia. Basilosaurus är inte nödvändigtvis en direkt förfader till dagens valar, men den illustrerar ett steg i den utvecklingslinje som ledde fram till moderna tand- och bardvalar.

Utdöende

Slutet på en epok: Basilosaurus försvann i slutet av eocen. Orsakerna till utdöendet innefattar sannolikt stora klimatiska förändringar, havsnivåförändringar och omstrukturering av marina ekosystem som påverkade tillgången på föda. På samma tid utvecklades andra valgrupper som så småningom skulle dominera haven.

Varför är Basilosaurus intressant idag?

• Som ett av de tydligaste exemplen på övergången från land till hav ger Basilosaurus viktig insikt i däggdjurens anpassningar till livet i vatten.
• De stora och relativt kompletta skeletten från Fayum och Nordamerika gör arten lätt att studera jämfört med många andra utdöda marina däggdjur.
• Fynden hjälper forskare förstå både anatomi, beteende och evolutionära processer hos tidiga valar.

Sammanfattningsvis var Basilosaurus en imponerande, fullt marin valform från eocen som med sin långa kropp, kraftiga tänder och kvarvarande bakben utgör en nyckel i berättelsen om hur moderna val utvecklades.

Frågor och svar

F: Vad är Basilosaurus?

F: När levde Basilosaurus?

F: Var hittades de första fossilerna av Basilosaurus?

F: Varför trodde man från början att Basilosaurus var en reptil?

F: Vad ville Richard Owen döpa om Basilosaurus till och varför kunde han inte göra det?

F: Hur lång är Basilosaurus?

F: När dog Basilosaurus ut?

Sök med bokstav