Steppbison (Bison priscus) – utdöd bison från stäpperna och Amerika

Upptäck steppbison — den utdöda bisonen från stäpperna och Nordamerika; historia, fossil och grottmålningar från pleistocen

Steppbison, eller steppvisent (Bison priscus), är en utdöd bisonart som levde under kvartärtiden. Arten förekom på stäpperna i Europa, Centralasien, Beringia och Nordamerika. De flesta forskare menar att steppbisonen hade sitt ursprung i Sydasien och spreds därifrån väster- och österut under upprepade nedisningsfaser. På flera platser kan den förväxlas med auroksen, men det rör sig om olika arter.

Utseende och anpassningar

Steppbisonen var en stor, kraftigt byggd idisslare med robust kropp och kraftiga horn. Kroppsformen liknade de moderna bisons, men individer kunde variera i storlek beroende på tid och plats. Pälsen var sannolikt tjock och anpassad till kalla, öppna landskap under pleistocen, vilket gjorde arten väl lämpad för stäpp- och tundramiljöer.

Utbredning och livsmiljö

Arten utnyttjade stora gräsbeten och stäppmarker och följde klimatets skiftningar: under kalla, torra perioder breddes stäpperna och populationsstorleken ökade, medan varmare faser gav mer fragmenterade livsmiljöer. Steppbisonen nådde Nordamerika via Beringia och etablerade där populationer som senare utvecklades vidare.

Fossil, bevarade fynd och palaeogenetik

Steppbisonen finns rikligt i fossilmaterial från pleistocen. I vissa områden—särskilt i permafrost i Sibirien och i delar av Alaska—har man funnit välbevarade exemplar med hud, päls och ibland mjukdelar bevarade, vilket möjliggjort studier av både anatomi och gammalt DNA. Dessa fynd har gett insikter i artens ursprung, populationsdynamik och relation till senare bisonarter.

Evolution och släktskap

Efter att steppbisonen nådde Nordamerika utvecklades här flera efterföljande bisonarter. I Amerika ersattes eller utvecklades den successivt till former som Bison latifrons, senare Bison antiquus och så småningom den moderna amerikanska bisonen. I Europa försvann steppbisonen i slutet av pleistocen och de öppna landskapen fylldes senare av den moderna visenten (Bison bonasus) i de områden där skogen återtog mark.

Orsaker till utdöendet

Steppbisonen dog ut under sen pleistocen/övergången till holocen. Utdöendet bedöms ha orsakats av en kombination av faktorer:

• snabba klimatförändringar och omstrukturering av vegetation när inlandsisarna drog sig tillbaka,
• förlust och fragmentering av betesmarker som följd av skogsutbredning i varmare klimat,
• ökad mänsklig jakttryck som följde människans expansion över kontinenterna.

Kulturell betydelse

Steppbisonen förekommer ofta i förhistorisk konst och arkeologiska lämningar. Avbildningar av bison hittas i många grottmålningar, bland annat i de berömda grottorna i Altamira och Lascaux, där de tidiga människorna skildrat djurens form och rörelse. Dessa avbildningar vittnar om bisonens stora betydelse som bytesdjur och symbol i förhistoriska samhällen.

Sammanfattning: Steppbisonen (Bison priscus) var en nyckelart i pleistocenets stäpp- och tundramiljöer i Eurasien och Nordamerika. Genom fossila fynd och bevarade exemplar har den bidragit med viktig kunskap om klimatförändringar, migration och hur stora betesdjur påverkat och påverkats av människan under senkvartär tid.

Frågor och svar

F: Vad är stäppbison?

F: Var tror man att stäppbisonoxen utvecklades?

F: Vilket djur förväxlas ibland stäppbisonens ättlingar med?

F: När utrotades stäppbisonoxen?

F: Vad ersatte stäppbisonoxen i Europa?

Fråga: Vilka djur ersatte stäppbison i Amerika?

F: Var har stäppbison ibland dykt upp i konsten?

Sök med bokstav