Tammarwallaby (Macropus eugenii) – fakta, utbredning och biologi

Tammarwallaby (Macropus eugenii) – fakta om utseende, utbredning, hot, beteende och återintroduktion i Australien. Lär dig om biologi och skyddsåtgärder.

Tammar wallaby (Macropus eugenii) är en liten art av wallaby från Australien. De var de första makopoderna som européerna såg. Francisco Pelsaert, kapten på Batavia, såg dem när fartyget förliste på Abrolhosöarna 1629. Han beskrev dem som "hoppande katter".

• M. e. eugenii från södra Australiens fastland.
• M. e. derbianus från västra Australien.
• M. e. decres, darma eller dama wallaby, från Kangaroo Island, södra Australien.

Namnet "tammar" används lokalt för denna art. Ursprunget till namnet är inte helt klarlagt och kan härstamma från inhemska språk eller äldre beskrivningar.

Utseende

Tammar wallabies är små till medelstora wallaby­er. De har en kroppslängd på omkring 50 centimeter, med svans som ofta är nästan lika lång. Vikten varierar normalt mellan cirka 2–6 kg beroende på kön, ålder och underart. Pälsen är huvudsakligen mörkgråbrun med rödaktiga toner på sidor och armar samt ljusgrå till vit undersida. Ibland syns en svag vit kindlinje.

Utbredning och population

Historiskt förekom tammar wallaby på flera delar av södra och västra Australien samt på öar som Kangaroo Island. Tammar wallabies utrotades på stora delar av södra Australiens fastland under 1900-talet, huvudsakligen på grund av habitatförlust, jakt och introducerade rovdjur som rävar. En isolerad population etablerades under 1800‑talet på Kawau Island nära Auckland i Nya Zeeland av Sir George Grey; dessa betraktades senare som skadedjur i Nya Zeeland och vissa av dem återfördes till Australien.

Återintroduktion och bevarandeinsatser

På 2000‑talet genomfördes återintroduktionsprojekt i Sydaustralien. Efter rävkontroller i Innes National Park återintroducerades ett antal individer, där de första utsättningarna 2004–2005 följdes med radiohalsband för att studera deras överlevnad och spridning. En del av populationen placeras även i avelsprogram i fångenskap, bland annat på Monarto Zoo. Bevarandeinsatser fokuserar på kontroll av invasiva rovdjur, skydd av habitat och avelsprogram för att säkra genetisk mångfald.

Ekologi och beteende

Tammar wallabies är huvudsakligen nattaktiva och skygga. På dagen söker de skydd i tät buskvegetation, ofta under sheoak‑träd och annat ris, och på natten kommer de ut på öppnare gräsmarker för att beta. De är huvudsakligen gräs‑ och örtätare men kan även ta andra växtdelar vid behov. I torra kustnära områden har individer observerats dricka bräckt eller havsvatten för att klara vätskebehovet.

Individer eller grupper upprätthåller territoriella hemområden som i genomsnitt kan vara omkring 5 hektar, men detta varierar med habitatets kvalitet och tillgång på föda.

Fortplantning

Fortplantningen hos tammar wallaby är intressant och komplex. Honor uppvisar så kallad embryonal diapause, vilket innebär att ett befruktat ägg kan ligga vilande i moderns reproduktionsorgan tills miljö‑ eller säsongsförhållanden är gynnsamma. Hos tammar återupptas fosterutvecklingen i samband med sommarsolståndet, och dräktigheten varar därefter cirka 31 dagar fram till födsel. Ungen, ofta kallad "joey", föds mycket liten och komplext utvecklad, och kryper omedelbart in i moderns pung där den fortsätter utvecklas under flera månader. Efter att ha lämnat pungen kan ungen fortfarande di‑hang vid modern tills den blir helt självständig.

Relation till människor och forskning

Tammar wallaby valdes ut som modellart i ett stort projekt för sekvensering av arvsmassan bland pungdjur, vilket har gett viktig information om evolutionära skillnader mellan pungdjur och andra däggdjur. Detta har också lett till studier av tammar‑mjölk; forskare forskar på mjölkens sammansättning eftersom den förändras i olika utvecklingsstadier och kan innehålla bioaktiva ämnen med potentiellt antibiotiska egenskaper. Tammar wallaby är därför av både biologiskt och medicinskt intresse.

Hot och framtid

Huvudhoten mot tammar wallaby är fortfarande habitatförlust, predation av introducerade rovdjur (särskilt räv och tama/ferala katter) samt fragmentering av populationer som leder till genetisk isolering. Fortsatt bevarandearbete, övervakning av återintroduktioner och skydd av lämpliga habitat är avgörande för artens framtid.

Kortfattat: Tammar wallaby är en liten, nattaktiv wallaby‑art med intressanta reproduktionsmekanismer och stor betydelse i forskning kring pungdjur och mjölkbiologi. Återintroduktionsprogram och bevarandeåtgärder pågår för att återetablera och skydda arten i dess ursprungliga utbredningsområden.

Frågor och svar

F: Vad är tammar wallaby?

F: Vem var den första europé som såg dem?

Fråga: Hur många underarter finns det?

Fråga: Vad orsakade deras utdöende på södra Australiens fastland?

F: Var hamnade en population av dessa wallabies 1998?

Fråga: Vad äter de huvudsakligen?

Fråga: Hur stora är de ungefär?

Fråga: Vad är ovanligt med deras avelsmönster?

Sök med bokstav