Tapirer (Tapirus) – fakta, evolution och utbredning

Upptäck tapirernas fascinerande historia: evolution, arter, fossil och utbredning från Eocen till idag — fakta, hotstatus och var du kan hitta Tapirus.

Tapirer eller tapirhjortar är en familj av udda hovdäggdjur. De ingår i familjen Tapiridae. Det enda levande släktet är Tapirus. Tapirer är kraftiga, kortbenta djur med ett karakteristiskt kort, rörligt och gripliknande nosparti som fungerar som en liten snabel. De varierar i storlek beroende på art — från ungefär 1 meter i mankhöjd till över 1,2 meter — och väger vanligen mellan 150 och 300 kg. Pälsen är oftast mörkbrun till svart, men vissa arter har vitmålade mönster (som malajtapiren) eller ljusare teckningar hos ungarna. Tapirer är växtätare (främst fruktätare och bladätare), lever mestadels ensamma och är goda simmare.

De första tapiriderna dök upp under Eocen och under Oligocen såg de ut som dagens arter. Under en stor del av sin historia var tapirerna spridda över det norra halvklotet. De nordliga arterna dog ut så sent som för 10 000 år sedan.

Nu levande arter och utbredning

Idag finns vanligtvis fyra till fem erkända nu levande arter i släktet Tapirus, med följande utbredning:

• South American / brasiliansk tapir (Tapirus terrestris) – förekommer i stora delar av Amazonas och andra delar av Sydamerika.
• Bairds tapir (Tapirus bairdii) – finns i Centralamerika och nordvästra Sydamerika.
• Malajtapir (Tapirus indicus) – den enda arten i Sydostasien, lever i regnskogar i Malaysia, Sumatra och delar av Sydostasien.
• Andinsk / bergstapir (Tapirus pinchaque) – lever i Andernas molnskogar på högre höjder.
• Ibland nämns även en distinkt art i Amazonasområdet (t.ex. Tapirus kabomani), men dess status som egen art har varit omdiskuterad.

Biologi och beteende

Tapirer är huvudsakligen aktiva i gryning och skymning (crepuscular) och är ofta nattliga. De lever ensamma eller i små familjegrupper och markerar revir med urin och exkrementer. Tapirernas korta nos är mycket rörlig och används för att plocka blad och frukter. De har kraftiga tänder anpassade för att tugga växtmaterial, och fungerar som viktiga fröspridare i skogsekosystem genom att äta frukt och sprida frön i sina avföringar.

Tapirer är också duktiga i vatten: de simmar bra, söker svalka i vattendrag och använder vatten för att undkomma rovdjur. Nyfödda ungar är ofta prickiga eller fläckiga vilket fungerar som kamouflage bland lövverket.

Fortplantning

Fortplantningen är långsam jämfört med många andra däggdjur. Dräktigheten varar i ungefär 13 månader (kring 390–420 dagar) och honor föder vanligen en ensam unge. Ungen diar modern i flera månader och når könsmognad efter ett till flera år beroende på art.

Evolutionshistorik och fossiler

Tapirernas släktskap med andra udda hovdäggdjur (Perissodactyla) gör dem nära besläktade med hästar och noshörningar. Fossil visar att tapirlika djur fanns redan under Eocen, och genom paleogen och neogen har grupper som liknar dagens tapirer funnits i Europa, Nordamerika och Asien. Den relativt oförändrade kroppsformen över långa geologiska tidsrymder kallas ofta för evolutionär stasis — dagens tapirer liknar i många avseenden sina fossila släktingar.

Hot och bevarande

Många tapirarter hotas idag av habitatförlust genom avskogning, jordbruksexpansion och fragmentering av skogar. Jakt och mänsklig störning är ytterligare hot. Flera arter listas som hotade eller sårbara av internationella bevarandeorganisationer, och skydd av levande områden, skapandet av habitatkorridorer, minskad jakt samt uppfödningsprogram i fångenskap är viktiga åtgärder för att bevara dem.

Ekologisk och kulturell betydelse

Tapirer spelar en viktig roll för skogens återväxt genom att sprida frön från ätna frukter långa sträckor. De förekommer också i lokal folklore och traditioner i de områden där de lever, och utgör en indikatorart för friska skogsekosystem.

Vad kan göras

• Skydda och restaurera skogsmiljöer där tapirer lever.
• Minska illegal jakt och handla med viltkött.
• Skapa och bevara ekologiska korridorer så att populationer kan röra sig mellan fragmenterade skogar.
• Stödja forskning och uppfödningsprogram för hotade arter.

Tapirer är ett ålderdomligt och ekosystemviktigt släkte vars fortsatta existens är beroende av bevarandet av stora, sammanhängande skogsområden och minskad mänsklig påverkan.

Sök med bokstav