Skatte- och utgiftsklausulen
I artikel I, avsnitt 8, punkt 1 i Förenta staternas konstitution, som innehåller klausulen om beskattning och utgiftsklausul, ges den federala regeringen i Förenta staterna beskattningsrätt. Den ger kongressen rätt att ta ut skatter för två ändamål: att betala Förenta staternas skulder och att sörja för Förenta staternas gemensamma försvar och allmänna välfärd. I klausulen om beskattning och utgifter finns ytterligare två klausuler: klausulen om allmän välfärd och klausulen om enhetlighet.
Text
Kongressen ska ha befogenhet att lägga och samla in skatter, tullar, avgifter, skatter (form av skatt) och punktskatter för att betala skulder och sörja för Förenta staternas gemensamma försvar och allmänna välfärd, men alla tullar, avgifter och skatter ska vara enhetliga i hela Förenta staterna;
Bakgrund
I förbundets artiklar (1781-1789) gavs inte centralregeringen befogenhet att ta ut skatter. Endast delstaterna hade denna befogenhet. Kongressen kunde få pengar endast genom att be delstaterna om medel. De kunde också låna pengar från utländska regeringar eller sälja västerländska landområden. Syftet med detta var att behålla en svag centralregering med majoriteten av de styrande befogenheterna förbehållna de oberoende staterna. Kongressen hade inga inkomster för att betala sina skulder eller för att verkställa sina lagar och fördrag. Detta var en av de frågor som togs upp av konstitutionskonventet 1787 och ändrades i konstitutionen.
Typer av skatter
Kongressens befogenhet att ta ut skatter har ett undantag och två förbehåll i konstitutionen. Varor som exporteras från någon stat får inte beskattas. Direkta skatter måste följa fördelningsregeln.
Klausul om allmän välfärd
Befogenheten att "sörja för den allmänna välfärden" ges i konstitutionen. År 1791 skrev Thomas Jefferson:
Att ta ut skatter för att sörja för Förenta staternas allmänna välfärd, det vill säga "att ta ut skatter för att sörja för den allmänna välfärden". För att fastställa skatter är befogenheten, och den allmänna välfärden är det syfte för vilket befogenheten ska utövas. De får inte lägga skatter ad libitum för vilket ändamål som helst, utan endast för att betala skulderna eller sörja för unionens välfärd. På samma sätt får de inte göra vad de vill för att sörja för den allmänna välfärden, utan de får bara lägga skatter för detta ändamål ...
Han skrev om det konstitutionella i att ha en nationalbank. Här påpekade han att klausulen inte var en självständig befogenhet som kongressen fick, utan var avsedd att kvalificera denna beskattningsbefogenhet. Högsta domstolen har sedan dess inte haft något tillfälle att göra ett formellt uttalande i frågan.
De två författarna till denna klausul hade olika åsikter om innebörden av "den allmänna välfärden". Alexander Hamilton ansåg mycket tydligt att klausulen betydde precis vad den sa. Den allmänna välfärden betydde att den skulle vara till nytta för alla medborgare. James Madison hade en mer begränsad uppfattning. Han ansåg att klausulen gav kongressen beskattningsrätt bara för att försörja sig själv och förbli vid makten. Kongressen har följt Hamiltons uppfattning från början. De har gjort ökande anslag för utgifter för den allmänna välfärden och har ofta krävt motsvarande medel från delstaterna.
Klausul om enhetlighet
Indirekta skatter omfattas av regeln om enhetlighet. Enligt denna regel ska alla tullar, skatter och avgifter vara enhetliga i hela Förenta staterna. Till en början förklarade Högsta domstolen att en skatt är enhetlig "om den "verkar med samma kraft och effekt på varje plats där föremålet för den finns". I United States v. Ptasynski (1983) drog domstolen enhälligt slutsatsen att varje skatt där föremålet definieras i icke-geografiska termer uppfyller enhetlighetsklausulen. För det andra, när ett ämne definieras geografiskt, måste skatten noggrant undersöka om det finns någon "faktisk geografisk diskriminering".
Frågor och svar
F: Vad är Taxing and Spending Clause och var finns den i den amerikanska konstitutionen?
S: Taxing and Spending Clause ger den federala regeringen i USA beskattningsrätt och återfinns i artikel I, avsnitt 8, klausul 1 i den amerikanska konstitutionen.
F: För vilka ändamål kan kongressen ta ut skatter enligt Taxing and Spending Clause?
S: Kongressen kan ta ut skatter för att betala USA:s skulder och för att sörja för USA:s gemensamma försvar och allmänna välfärd.
F: Finns det några ytterligare klausuler i Taxing and Spending Clause?
S: Ja, det finns två ytterligare klausuler i Taxing and Spending Clause: General Welfare Clause och Uniformity Clause.
F: Vad avses med klausulen om allmän välfärd?
S: General Welfare Clause är en av tilläggsklausulerna i Taxing and Spending Clause och ger kongressen rätt att sörja för Förenta staternas allmänna välfärd.
F: Vad avses med klausulen om enhetlighet?
S: Uniformity Clause är en annan tilläggsklausul som ingår i Taxing and Spending Clause och som innebär att alla skatter som kongressen tar ut ska vara enhetliga i alla delstater.
F: Hur ger Taxing and Spending Clause makt till den federala regeringen i USA?
S: Taxing and Spending Clause ger makt till USA:s federala regering genom att ge kongressen rätt att ta ut skatter för att betala USA:s skulder och sörja för USA:s gemensamma försvar och allmänna välfärd.
F: Kan kongressen ta ut skatter för något annat ändamål än att betala skulder och sörja för USA:s allmänna välfärd?
S: Nej, enligt Taxing and Spending Clause kan kongressen endast ta ut skatter för att betala USA:s skulder och sörja för USA:s gemensamma försvar och allmänna välfärd.
