Thailändska alfabetet

Den thailändska skriften är det skriftsystem som används för att skriva det thailändska språket. Det är en abugida, vilket innebär att vokalmarkeringar måste fästas vid en konsonantbokstav. Konsonanterna skrivs alltid i ordning från vänster till höger, men vokaler har regler där det måste skrivas till vänster, höger, över eller under den första konsonanten i varje stavelse.

Ett exempel på detta är den thailändska konsonanten ก för att visa var den följande vokalen ska skrivas.

Utrymmen används inte för att skilja ord åt, utan för att skilja meningar och klausuler åt. Interpunktionsmärken används normalt inte. Till exempel skulle meningen "Jag gillar att äta stekt ris, men hon gillar att äta pad thai" skrivas på thailändska som ฉันชอบกินข้าวผัด แต่เธอชอบกินผัดไทย. Om man skulle sätta mellanslag mellan varje ord (vilket thailändskan inte gör) skulle den skrivas som ฉัน ชอบ กิน ข้าว ผัด แต่ เธอ ชอบ กิน ผัด ไทย.

Historia

Skriftsystemet baserades på den gamla khmerskriften, men det gjordes ändringar eftersom den gamla khmerskriften inte visade toner, vilket var en viktig del av det thailändska språket. För att göra skriftsystemet lämpligt för det thailändska språket lade man i den thailändska skriften till nya bokstäver och tonmarkörer som visade tonen i ett ord. Det var det första kända skriftsystemet i världen som visade tonerna i ett ord. Trots att det kinesiska skriftsystemet fanns innan den thailändska skriften uppfanns och att kinesiskan var ett tonspråk på den tiden fanns det inget skriftsystem som kunde visa tonerna i kinesiska ord förrän långt senare. Första gången kinesiska skulle skrivas med hjälp av det latinska alfabetet och tonmarkörer var den portugisisk-kinesiska ordboken skriven av Matteo Ricci och Lazzaro Cattanero skriven runt 1500-talet.

Brev

Thailändskan har 44 konsonantbokstäver, 32 vokalmarkeringar och kombinationer samt 4 tonmarkeringar. Detta gör det totala antalet bokstäver i thailändska 80, vilket är ett av de största av alla ljudbaserade skriftsystem som används för ett levande språk. Trots att det finns så många konsonantbokstäver är antalet konsonantljud faktiskt betydligt färre, med 21 konsonantljud. Till exempel kan "th"-digrafen som används i RTGS, som skulle vara det aspirerade alveolära stoppet (skrivet som [tʰ] i IPA), skrivas på sex olika sätt: ฐ,ฑ,ฒ,ถ,ท eller ธ. Detta beror på att de bokstäver som används i ordet avgör vilken ton ett ord har och om orden är låneord eller inte.

Thailändskan har fem toner, mitt, högt, lågt, stigande och fallande, och läsaren ska räkna ut vilken ton en stavelse har utifrån konsonantklassen, om det är en levande stavelse (dvs. den slutar med en stämd konsonant eller lång vokal) eller en död stavelse (dvs. den slutar med en stämdlös konsonant eller en kort vokal), och om vokalen är lång eller kort. När en stavelse har en tonmarkör måste andra regler gälla vid sidan av de som redan skrivits ovan.

Thailändskan har lånat vissa bokstäver från lånord i sanskrit och pali. Många av dessa bokstäver låter eller lät annorlunda i de språk de kom från, men de har nu samma uttal som andra thailändska ljud. Bokstäver som lånats från sanskrit och pali används endast för att skriva samma låneord från samma språk.

Stavning vs. uttal

Thailändska ord har ett komplicerat förhållande mellan stavning och uttal. Många av bokstäverna har idag andra ljud än när de först användes. Även om många thailändska ord har tonmarkörer som visar tonen i ett ord, är det många som inte har det. Ordet kommer dock fortfarande att ha en ton, och för ord som inte har tonmarkörer kan man fortfarande räkna ut tonen genom konsonantklassen (hög, medel eller låg), om stavelsen är levande eller död, stavelsen och vokalens längd. Medan de olika klasserna av konsonanter tidigare utgjorde olika fonem, eller olika ljud, skiljs de nu åt genom vilka toner orden har.

Andra svårigheter är tysta bokstäver och konsonantmutationer. När det gäller tysta bokstäver skulle ordet chanthra (skrivet จันทร์ på thailändska) uttalas chan när det talas. Lägg märke till att suffixet -thra, som skrivs som ทร์ på thailändska, saknas i den fonetiska stavningen. Det beror på att den thailändska stavningen bygger på ordets sanskritstavning, det språk som ordet kommer ifrån. Många låneord i thailändskan baseras på stavningsreglerna i det språk de kommer från snarare än på deras thailändska uttal. Dessutom kan thailändska ord inte sluta på någon konsonant som inte är en nasal konsonant, en semivokal eller ett röstlöst stopp, de slutkonsonanter som inte är någon av dessa muterar så att de kan bli uttalbara på thailändska. Till exempel stavas ordet wat (som betyder "tempel") som wad (skrivs som วัด på thailändska), men eftersom -d, eller ด, är ett stämmigt alveolärt stopp måste det uttalas som det stämlösa alveolära stoppet -t. Även namnet Bhumibol (skrivet som ภูมิพล på thailändska) uttalas som Phumiphon. Den alveolära laterala approximanten -l ,eller ล, ska uttalas som den alveolära nasalen -n. Det engelska låneordet bus (skrivet som บัส i thailändska) uttalas bat i thailändska. Den röstlösa alveolära frikaten -s , eller ส, måste uttalas som det röstlösa alveolära stoppet -t.

↑ "thai-language.com - Översikt". www.thai-language.com. Hämtad2020 -04-07.

Frågor och svar

Q: Vad är den thailändska skriften?

S: Den thailändska skriften är det skriftsystem som används för att skriva det thailändska språket.

F: Vilken typ av skrift är den thailändska skriften?

S: Den thailändska skriften är en abugida- och brahmiskrift.

F: Vad betyder det att den thailändska skriften är en abugida?

S: Det betyder att vokalmarkeringar måste fästas vid en konsonantbokstav i den thailändska skriften.

F: Hur skrivs konsonanter och vokaler i den thailändska skriften?

S: Konsonanter skrivs alltid i ordning från vänster till höger, men vokaler har regler där det måste skrivas till vänster, höger, överst eller underst om den första konsonanten i varje stavelse.

F: Används mellanslag för att separera ord i den thailändska skriften?

S: Nej, mellanslag används inte för att skilja ord åt i den thailändska skriften.

F: Används skiljetecken i den thailändska skriften?

S: Nej, skiljetecken används normalt inte i den thailändska skriften.

F: Kan du ge ett exempel på en mening som är skriven med thailändsk skrift?

S: Ja, meningen "Jag gillar att äta stekt ris, men hon gillar att äta pad thai" skulle skrivas på thailändska som ฉันชอบกินข้าวผัด แต่เธอชอบกินผัดไทย.