Thailändska skriften: Abugida, vokaler och skrivregler

Skriftsystemet baserades på den gamla khmerskriften, men det gjordes ändringar eftersom den gamla khmerskriften inte visade toner, vilket var en viktig del av det thailändska språket. För att göra skriftsystemet lämpligt för det thailändska språket lade man i den thailändska skriften till nya bokstäver och tonmarkörer som visade tonen i ett ord. Det var det första kända skriftsystemet i världen som visade tonerna i ett ord. Trots att det kinesiska skriftsystemet fanns innan den thailändska skriften uppfanns och att kinesiskan var ett tonspråk på den tiden fanns det inget skriftsystem som kunde visa tonerna i kinesiska ord förrän långt senare. Första gången kinesiska skulle skrivas med hjälp av det latinska alfabetet och tonmarkörer var den portugisisk-kinesiska ordboken skriven av Matteo Ricci och Lazzaro Cattanero skriven runt 1500-talet.

Thailändskan har 44 konsonantbokstäver, 32 vokalmarkeringar och kombinationer samt 4 tonmarkeringar. Detta gör det totala antalet bokstäver i thailändska 80, vilket är ett av de största av alla ljudbaserade skriftsystem som används för ett levande språk. Trots att det finns så många konsonantbokstäver är antalet konsonantljud faktiskt betydligt färre, med 21 konsonantljud. Till exempel kan "th"-digrafen som används i RTGS, som skulle vara det aspirerade alveolära stoppet (skrivet som [tʰ] i IPA), skrivas på sex olika sätt: ฐ,ฑ,ฒ,ถ,ท eller ธ. Detta beror på att de bokstäver som används i ordet avgör vilken ton ett ord har och om orden är låneord eller inte.

Thailändskan har fem toner, mitt, högt, lågt, stigande och fallande, och läsaren ska räkna ut vilken ton en stavelse har utifrån konsonantklassen, om det är en levande stavelse (dvs. den slutar med en stämd konsonant eller lång vokal) eller en död stavelse (dvs. den slutar med en stämdlös konsonant eller en kort vokal), och om vokalen är lång eller kort. När en stavelse har en tonmarkör måste andra regler gälla vid sidan av de som redan skrivits ovan.

Thailändskan har lånat vissa bokstäver från lånord i sanskrit och pali. Många av dessa bokstäver låter eller lät annorlunda i de språk de kom från, men de har nu samma uttal som andra thailändska ljud. Bokstäver som lånats från sanskrit och pali används endast för att skriva samma låneord från samma språk.

Thailändska ord har ett komplicerat förhållande mellan stavning och uttal. Många av bokstäverna har idag andra ljud än när de först användes. Även om många thailändska ord har tonmarkörer som visar tonen i ett ord, är det många som inte har det. Ordet kommer dock fortfarande att ha en ton, och för ord som inte har tonmarkörer kan man fortfarande räkna ut tonen genom konsonantklassen (hög, medel eller låg), om stavelsen är levande eller död, stavelsen och vokalens längd. Medan de olika klasserna av konsonanter tidigare utgjorde olika fonem, eller olika ljud, skiljs de nu åt genom vilka toner orden har.

Andra svårigheter är tysta bokstäver och konsonantmutationer. När det gäller tysta bokstäver skulle ordet chanthra (skrivet จันทร์ på thailändska) uttalas chan när det talas. Lägg märke till att suffixet -thra, som skrivs som ทร์ på thailändska, saknas i den fonetiska stavningen. Det beror på att den thailändska stavningen bygger på ordets sanskritstavning, det språk som ordet kommer ifrån. Många låneord i thailändskan baseras på stavningsreglerna i det språk de kommer från snarare än på deras thailändska uttal. Dessutom kan thailändska ord inte sluta på någon konsonant som inte är en nasal konsonant, en semivokal eller ett röstlöst stopp, de slutkonsonanter som inte är någon av dessa muterar så att de kan bli uttalbara på thailändska. Till exempel stavas ordet wat (som betyder "tempel") som wad (skrivs som วัด på thailändska), men eftersom -d, eller ด, är ett stämmigt alveolärt stopp måste det uttalas som det stämlösa alveolära stoppet -t. Även namnet Bhumibol (skrivet som ภูมิพล på thailändska) uttalas som Phumiphon. Den alveolära laterala approximanten -l ,eller ล, ska uttalas som den alveolära nasalen -n. Det engelska låneordet bus (skrivet som บัส i thailändska) uttalas bat i thailändska. Den röstlösa alveolära frikaten -s , eller ส, måste uttalas som det röstlösa alveolära stoppet -t.

1. ↑ "thai-language.com - Översikt". www.thai-language.com. Hämtad2020 -04-07.