Vokallängd
Vokallängd är en egenskap i språk där hur länge en vokal talas i ett ord kan skapa ett helt annat ord. Även om detta är en egenskap i många språk som japanska, arabiska, hawaiianska, klassisk latin och thailändska, finns det också många språk som inte har denna egenskap.
Ett exempel på detta är de japanska orden chizu, som har en kort vokal (en vokal som talas kort), och chīzu, som har en lång vokal (en vokal som talas länge). Den enda skillnaden som kan höras är hur länge vokalen "I" talas. Hur länge vokalen talas kan skapa två helt olika ord. Chizu betyder "karta", medan chīzu betyder "ost".
När du använder IPA används kolonet (:) för att visa att den föregående vokalen är en lång vokal. Till exempel skrivs chizu i IPA som /t͡ɕizɯ/, men chīzu skrivs som /t͡ɕi:zɯ/.
Gamla engelska hade vokalförlängning, men de flesta moderna dialekter av engelska har inte det. Till exempel hade orden God och good tidigare samma vokalljud, men vokalen i good (/go:d/), som var en lång vokal, sades längre än den var i God (/god/), som var en kort vokal. Även om vokalljuden i modern engelska är mycket annorlunda än i gammal engelska kan läsaren ofta få en uppfattning om hur vokaler brukade låta utifrån ett engelskt ords stavning, som ofta visar ords historiska rötter snarare än deras nuvarande uttal. Långa vokaler på gammal engelska kunde skrivas med ett streck ovanpå vokalen som i gōd (bra). Senare, under medelengelskaens dagar, användes stavningar för att stava långa vokaler, bland annat stavning med två vokaler tillsammans som i book eller break och att sätta ett stumt "E" i slutet av ordet som i hate. Dessa vokaler var alla långa vokaler fram till det stora vokalskiftet i engelskan, där vokalljuden i engelskan förändrades till att låta väldigt annorlunda än tidigare.
I klassisk latin fanns det både vokal- och konsonantförlängning, och långa vokaler hade en makron, eller en rak horisontell linje, skriven ovanför dem. På klassisk latin var ānus (/ˈaː.nus/), annus (/ˈan.nus/) och anus (/ˈa.nus/) olika ord. Ānus betyder "skinkor", annus betyder år och anus betyder gammal kvinna. I dag kan inget av de romanska språken, de språk som är dotterspråk till latinet, skilja ord efter vokallängd, även om italienskan kan skilja ord efter konsonantlängd: /anno/ "år", /ano/ "anus". Italienska har också vokalförlängning i accentuerade stavelser som slutar på en vokal, men vokallängden kan inte göra skillnad mellan två ord på samma sätt som på latin.
Frågor och svar
F: Vad är vokallängd?
S: Vokallängd är en egenskap i språk där hur länge en vokal uttalas i ett ord kan skapa ett helt annat ord.
F: Vilka språk har denna egenskap?
S: Denna egenskap finns i många språk, t.ex. japanska, arabiska, hawaiianska, klassisk latin och thailändska.
F: Kan du ge ett exempel på detta?
S: Ett exempel på detta är de japanska orden chizu och chīzu. Den enda skillnaden mellan dessa två ord är att "I"-vokalen i chīzu talas längre än i chizu. Chizu betyder "karta" medan chīzu betyder "ost".
Fråga: Hur visar vi långa vokaler när vi använder IPA?
S: När man använder IPA används kolonet (:) för att visa att den föregående vokalen är en lång vokal. Till exempel skulle chizu i IPA skrivas som /t͡ɕizɯ/, men chīzu skulle skrivas som /t͡ɕi:zɯ/.
Fråga: Har engelskan några särdrag som har med vokalförlängning att göra?
S: Gamla engelskan hade vissa funktioner som rör vokalförlängning, men de flesta moderna dialekter av engelska använder inte längre denna funktion. I den gamla engelskan användes stavningar för att stava långa vokaler, bland annat stavning med två vokaler tillsammans som book eller break och att sätta ett stumt "E" i slutet av ordet som hate. Alla dessa ändringar gjordes tills den stora vokalförskjutningen inträffade, vilket förändrade hur vokaler lät drastiskt jämfört med tidigare.
F: Hur skiljde det klassiska latinet mellan ord efter deras längd? S: I klassisk latin använde man makroner, som är raka horisontella linjer ovanför långa vokaler, för att skilja ord åt efter deras längd. Till exempel Ānus (/ˈaː.nus/), annus (/ˈan.nus/) och anus (/ˈa.nus/) är tre olika ord som alla har olika betydelser trots att de har ett liknande uttal på grund av att de olika längderna på vokalerna anges med makroner ovanför dem. Ānus betyder "skinkor", annus betyder år och anus betyder gammal kvinna .
Fråga: Finns det några romanska språk som fortfarande har kvar särskiljande egenskaper som bygger på vokallängd? Svar: Nej, inget av de romanska språken, som är dotterspråk till latinet, kan särskilja ord efter vokallängd, även om italienska har konsonantförlängning. Italienska har också någon form av vokalförlängning, men den kan inte skilja mellan två ord på samma sätt som på latin.
