Edward Gibbons klassiska verk om Romarrikets fall
Upptäck Edward Gibbons klassiska analys av Romarrikets uppgång och fall — en banbrytande, källkritisk historisk studie som formade modern antikhistoria.
The Decline and Fall of the Roman Empire är den korta titeln på det klassiska verket av den engelske 1700-talshistorikern Edward Gibbon. I verket skildras Romarriket - och den västerländska civilisationen som helhet - från slutet av det första århundradet e.Kr. fram till det östliga eller bysantinska rikets undergång på 1400‑talet.
Verket publicerades i sex volymer under perioden 1776–1788: volym I utkom 1776, volymerna II–III gavs ut 1781 och volymerna IV–VI publicerades 1788. Gibbon behandlar i stora drag Romarrikets, Europas och den katolska kyrkans utveckling under denna långa tid och diskuterar orsakerna till rikets nedgång i öst och dess fall i väst.
Gibbons arbete kännetecknas av en omfattande användning av primärkällor, en stringent argumentation och en elegant, ironisk stil. Hans metod — noggrann källgranskning kombinerad med ett sekulärt och ibland kritiskt perspektiv — blev en modell för senare historiker. På grund av sin relativa objektivitet och källkritiska metodik kallades Gibbon ofta den förste "moderne historikern av det antika Rom".
Huvudteman och kontroverser
- Flera orsaker till nedgång: Gibbon framhöll att rikets förfall berodde på en kombination av politiska, militära, ekonomiska och sociala faktorer, snarare än en enda orsak.
- Kristendomens roll: Han menade att kristendomens framväxt bidrog till att förändra romerska värderingar och försvaga det civila engagemanget, en tolkning som väckte stark kritik och uppfattades som antiklerikal av många samtida läsare.
- Källkritik och fotnoter: Gibbons rika notapparat och hänvisningar till samtida textkällor var ovanliga för hans tid och bidrog starkt till verkets vetenskapliga tyngd.
Mottagandet av verket har varit ambivalent: beundran för dess stil, omfång och källarbete åtföljs av kritik av vissa av Gibbons tolkningar. Modern forskning har nyanserat flera av hans teser genom att lyfta fram andra faktorer (till exempel ekonomiska omställningar, klimatförändringar och invasioner) och genom att använda ny arkeologisk och numismatisk evidens. Samtidigt kvarstår Gibbons betydelse för historiografin — både som förebild i metod och som en läsbar syntes av romersk och medeltida historia.
Verket finns i många översättningar och utgåvor och läses fortfarande såväl av specialister som av allmänintresserade som vill förstå idéerna kring imperiers uppgång och fall.
Edward Gibbon (1737-1794).
Avhandling
Gibbon gav en förklaring till varför Romarriket föll.
Enligt Gibbon gav Romarriket efter för barbariska invasioner eftersom medborgarna gradvis förlorade sin "medborgardygd". De hade blivit svaga och använde sig av barbariska legosoldater för att försvara sitt rike, som sedan blev så många att de kunde ta över riket.
Han trodde att romarna blev ovilliga att leva den tuffare, "manliga" militära livsstilen. Dessutom hävdade Gibbon att kristendomen skapade en tro på att det fanns ett bättre liv efter döden. Detta skapade en likgiltighet för det nuvarande bland de romerska medborgarna och minskade deras vilja att offra sig för imperiet. Han menade också att dess pacifism tenderade att hämma den traditionella romerska krigsandan. Slutligen, i likhet med andra upplysningstänkare, föraktade Gibbon medeltiden som en präststyrd, vidskeplig och "mörk tidsålder". Det var inte förrän i hans egen tidsålder av förnuft och rationellt tänkande som mänsklighetens historia skulle kunna återuppta sin utveckling, trodde man.
Gibbon ser pretoriangardet som den viktigaste katalysatorn för imperiets inledande förfall och slutliga kollaps, ett frö som Augustus planterade i början av imperiet. Han nämner upprepade exempel på hur pretoriangardet missbrukade sin makt med katastrofala följder, bland annat många fall av kejserliga mord och oupphörliga krav på högre löner.
Åsikter om kristendomen
I volym I, särskilt i kapitlen XV och XVI, ifrågasatte Gibbon kyrkans historia. Han uppskattade ett mycket mindre antal kristna martyrer än vad man tidigare hade trott. Kyrkans version av sin tidiga historia hade sällan tidigare ifrågasatts. För Gibbon var dock kyrkans skrifter sekundära källor. Han undvek dem till förmån för primärkällor från den period han skrev om. Detta är en av anledningarna till att Gibbon kallas den "första moderna historikern".
Gibbons huvudteori var att kristendomen var en viktig faktor för imperiets nedgång och fall.
"Införandet, eller åtminstone missbruket av kristendomen, hade ett visst inflytande på det romerska imperiets nedgång och fall. Prästerskapet predikade framgångsrikt doktrinerna om tålamod och pusillanimitet; samhällets aktiva dygder avskräcktes och de sista resterna av militär anda begravdes i klostret".
Och mer generellt:
"De olika gudstjänstformer som rådde i den romerska världen ansågs alla lika sanna av folket, lika falska av filosoferna och lika användbara av magistraten". (volym 1, kapitel 1)
Senare historiker har oftast inte hållit med Gibbon. I dag tenderar historiker att analysera ekonomiska och militära faktorer i Roms nedgång.
Editions
Gibbon fortsatte att revidera och ändra sitt verk även efter publiceringen. Problemets komplexitet tas upp i Womersleys introduktion och bilagor till hans fullständiga utgåva.
- Fullständiga utgåvor i tryck
- Hugh Trevor-Roper (red) 6 volymer (New York: Everyman's Library, 1993-1994). ISBN 0-679-42308-7 (band 1-3); ISBN 0-679-43593-X (band 4-6).
- David Womersley (red) 3 volymer. inbunden-(London: Allen Lane, 1994); pocket-(New York: Penguin Books, 2005;1994). Innehåller det ursprungliga indexet och Vindication (1779) som Gibbon skrev som svar på angrepp på hans bitande skildring av kristendomen. Trycket från 2005 innehåller mindre revideringar och en ny kronologi. ISBN 0-7139-9124-0 (3360 s.); ISBN 0-14-043393-7 (v.1, 1232 s.); ISBN 0-14-043394-5 (v.2, 1024 s.); ISBN 0-14-043395-3 (v.3, 1360 s.)
- Förkortningar i tryckt form
- David Womersley (red) 1 volym (New York: Penguin Books, 2000). Innehåller alla fotnoter och elva av de ursprungliga sjuttioen kapitlen. ISBN 0-14-043764-9, 848 s.
- Hans-Friedrich Mueller (red), en förkortning i en volym (New York: Random House, 2003). Innehåller utdrag ur alla sjuttioen kapitel. Fotnoter, geografiska översikter, detaljer om stridsformationer, långa berättelser om militära kampanjer, etnografier och genealogier tas bort, men berättelsen behålls från början till slut. ISBN 0-375-75811-9, (pocket, 1312 sidor); ISBN 0-345-47884-3 (mass market paper, 1536 sidor).
Frågor och svar
F: Vem skrev The Decline and Fall of the Roman Empire?
S: The Decline and Fall of the Roman Empire skrevs av den engelske 1700-talshistorikern Edward Gibbon.
F: Hur många volymer består boken av?
S: Boken består av sex volymer, från volym I 1776 till volymerna IV, V och VI 1788-89.
F: Vilken tidsperiod täcker boken?
S: Verket täcker Romarrikets, Europas och den katolska kyrkans historia från 98 till 1590 e.Kr.
F: Vad diskuteras i boken?
S: I boken diskuteras Romarrikets nedgång i öst och dess fall i väst.
F: Vad är unikt med Gibbons metodik?
S: Gibbons metodik var relativt objektiv och använde sig i hög grad av primärkällor, vilket gjorde den till en förebild för senare historiker. Detta ledde till att han kallades "det antika Roms första moderna historiker".
F: Varför anses detta arbete vara viktigt?
S: Detta verk anses viktigt eftersom det spårar den västerländska civilisationen som helhet från slutet av första århundradet e.Kr. till 1590 e.Kr. och ger en inblick i hur civilisationer uppstår och faller över tid.
Sök