The Decline and Fall of the Roman Empire är den korta titeln på det klassiska verket av den engelske 1700-talshistorikern Edward Gibbon. I verket skildras Romarriket - och den västerländska civilisationen som helhet - från slutet av det första århundradet e.Kr. fram till det östliga eller bysantinska rikets undergång på 1400‑talet.

Verket publicerades i sex volymer under perioden 1776–1788: volym I utkom 1776, volymerna II–III gavs ut 1781 och volymerna IV–VI publicerades 1788. Gibbon behandlar i stora drag Romarrikets, Europas och den katolska kyrkans utveckling under denna långa tid och diskuterar orsakerna till rikets nedgång i öst och dess fall i väst.

Gibbons arbete kännetecknas av en omfattande användning av primärkällor, en stringent argumentation och en elegant, ironisk stil. Hans metod — noggrann källgranskning kombinerad med ett sekulärt och ibland kritiskt perspektiv — blev en modell för senare historiker. På grund av sin relativa objektivitet och källkritiska metodik kallades Gibbon ofta den förste "moderne historikern av det antika Rom".

Huvudteman och kontroverser

  • Flera orsaker till nedgång: Gibbon framhöll att rikets förfall berodde på en kombination av politiska, militära, ekonomiska och sociala faktorer, snarare än en enda orsak.
  • Kristendomens roll: Han menade att kristendomens framväxt bidrog till att förändra romerska värderingar och försvaga det civila engagemanget, en tolkning som väckte stark kritik och uppfattades som antiklerikal av många samtida läsare.
  • Källkritik och fotnoter: Gibbons rika notapparat och hänvisningar till samtida textkällor var ovanliga för hans tid och bidrog starkt till verkets vetenskapliga tyngd.

Mottagandet av verket har varit ambivalent: beundran för dess stil, omfång och källarbete åtföljs av kritik av vissa av Gibbons tolkningar. Modern forskning har nyanserat flera av hans teser genom att lyfta fram andra faktorer (till exempel ekonomiska omställningar, klimatförändringar och invasioner) och genom att använda ny arkeologisk och numismatisk evidens. Samtidigt kvarstår Gibbons betydelse för historiografin — både som förebild i metod och som en läsbar syntes av romersk och medeltida historia.

Verket finns i många översättningar och utgåvor och läses fortfarande såväl av specialister som av allmänintresserade som vill förstå idéerna kring imperiers uppgång och fall.