En säsong är en del av ett år. De flesta områden på jorden har fyra årstider under ett år: vår, sommar, höst (brittisk engelska) eller höst (amerikansk engelska) och vinter. Vilka årstider som förekommer och hur tydliga de är varierar med platsens breddgrad, klimat och lokala geografiska förhållanden.

Orsakerna till årstider

Årstiderna uppstår i första hand på grund av jordens lutning och hur solen belyser ytan. Jordens rotationsaxel lutar ungefär 23,5 grader mot planet för dess bana runt solen. På grund av denna lutning förändras:

  • dagens längd
    • >solens höjd över horisonten vid middagstid
  • mängden direkt solinstrålning (insolation) som når markytan

När solen står högre på himlen och dagarna är längre blir det varmare—det är sommaren. När solen står lägre och dagarna är kortare blir det kallare—det är vintern. Dessa förändringar påverkar båda halvkloten olika; norra och södra halvklotet har motsatta årstider vid samma tidpunkt.

Årstidslägen: solstånd och jämningar

De fyra klassiska årstiderna kopplas ofta till solstånd och dagjämningar:

  • Sommarsolståndet — då dagen är längst på året på ett halvklot (början av meteorologisk sommar i tempererade områden).
  • Vintersolståndet — då dagen är kortast på året på ett halvklot.
  • Vårdagjämning och höstdagjämning — då dag och natt är ungefär lika långa och skiftningar mellan varm och kall period sker.

Tempererade zoner: vår, sommar, höst, vinter

I tempererade klimat (många delar av Europa, Nordamerika, delar av Asien med flera) delar man ofta in året i fyra årstider:

  • Vår — återuppvaknande i naturen, snösmältning, längre ljus, oftast mildare temperaturer.
  • Sommar — varm period med längst dagljus och kraftig växtlighet.
  • Höst — avkylning, dagarna blir kortare, bladfärgning och frösättning hos växter.
  • Vinter — kall period, korta dagar och ofta snö eller frost i många områden.

Exakta månader för dessa säsonger varierar mellan länder och kulturer, men i stora drag brukar man i norra halvklotet räkna vår som mars–maj, sommar juni–augusti, höst september–november och vinter december–februari.

Tropiska och subtropiska områden

I områden nära ekvatorn är temperaturvariationerna över året ofta små. I stället dominerar förändringar i nederbörd mönster. På många tropiska och subtropiska platser finns två huvudsäsonger:

  • Regnperioden (våtperiod eller monsun) — när nederbörden är som störst.
  • Torrperioden — period med lite regn.

Exempelvis i tropiska delar av Australien (de norra delarna av Queensland, Western Australia och Northern Territory) talar man ofta om våt- och torrperioder i stället för de fyra tempererade årstiderna.

Arktiska och antarktiska förhållanden

I polarområden är skillnaden i dagslängd extrem: polarnätter (månader utan sol) och midnattssol (månader med konstant dagsljus). Temperaturerna är hårt styrda av solinstrålningen och havs- eller landisar, vilket ger långa kalla vintrar och korta, ofta svala somrar.

Effekter på natur och samhälle

  • Ekosystem: Årstidsväxlingar styr djurs migrationsmönster, växters blomning och lövsättning samt tillgång till föda.
  • Jordbruk: Så- och skördesäsonger planeras utifrån lokala årstider eller regnperioder.
  • Kultur och fritid: Högtider, klädval och fritidsaktiviteter följer ofta årstiderna.
  • Klimatförändringar: Uppvärmning kan förändra årstidernas timing (fenologi), exempelvis tidigare vårblomning eller mildare vintrar.

Sammanfattning

Årstider är cykliska förändringar under ett år som påverkas främst av jordens lutning och därigenom solens infallsvinkel och dagslängd. I tempererade områden brukar man tala om vår, sommar, höst och vinter, medan tropiska områden ofta har våt- och torrperioder. Oavsett var man befinner sig har årstider stor betydelse för både natur och mänskliga aktiviteter.