Van Diemen's Land — historiskt namn på Tasmanien
Van Diemen's Land — historiens berättelse om Tasmanien: upptäckt av Abel Tasman, straffkoloni, namnbytet 1856 och vägen till självstyre.
Van Diemen's Land var det namn som européerna använde för Tasmanien innan man visste att det var en ö. Tasmanien är nu en delstat i Australien. Den holländske upptäcktsresanden Abel Tasman var den första europé som kartlade några av Tasmaniens kuster. Han gav landet namnet Anthoonij van Diemenslandt efter Anthony van Diemen, generalguvernör för Nederländska Ostindien. Van Diemen hade 1642 skickat Tasman för att utforska det förmodade sydlandets utbredning.
År 1803 bosatte sig britterna på ön som en straffkoloni. Den kallades Van Diemen's Land och blev en del av den brittiska kolonin New South Wales. År 1824 blev Van Diemen's Land en självständig koloni med George Arthur som första guvernör. År 1856 ändrade Storbritannien namnet till Tasmanien, ett alternativt namn som hade visats på vissa kartor och använts av samhället i årtionden. Det ändrades formellt på medborgarnas begäran. Storbritannien gav också kolonin rätten att styra sig själv senare samma år. Den fick ett eget parlament.
Upptäckt och varför namnet användes
Abel Tasman seglade längs delar av öns kust 1642 men kartlade inte hela landmassan. Det dröjde till slutet av 1700‑talet innan brittiska sjöfarare, framförallt George Bass och Matthew Flinders, visade att ön låg åtskild från det australiska fastlandet genom det som idag kallas Bass Strait (upptäckt 1798). Namnet Van Diemen's Land användes av européerna eftersom Tasman i sin loggbok angav det namn han fått i uppdrag att använda: Anthoonij van Diemenslandt, till minne av Anthony van Diemen.
Brittisk kolonisation och straffsystem
Britterna etablerade de första permanenta europeiska bosättningarna 1803 (till exempel Risdon Cove och senare Sullivan's Cove, det som blev Hobart). Öns avlägsna läge och svårigheter att upprätthålla lag och ordning gjorde den till en lämplig plats för straffkoloni från brittiskt håll. Under många år överfördes tusentals dömda från Storbritannien till Van Diemen's Land — ett system som formellt pågick i stora delar av första halvan av 1800‑talet och avklingade mot mitten av seklet.
Samhällsutveckling och självstyre
Under 1800‑talets första hälft växte kolonins civila samhälle fram parallellt med de straffintagna anläggningarna. Jordbruk, boskapsskötsel och timmernäring blev viktiga ekonomiska sektorer. År 1824 blev kolonin formellt separerad från New South Wales och fick egen guvernör. Trycket från fria bosättare och önskan att komma bort från den stigmatiserade beteckningen ledde till beslutet 1856 att byta namn till Tasmanien och samtidigt införa en mer omfattande form av självstyre med val till eget parlament.
Ursprungsbefolkningen och konflikter
Före europeisk kontakt fanns flera aboriginska grupper spridda över ön med egna språk och kulturer. Europeisk bosättning fick förödande konsekvenser: sjukdomar, våld, fördrivning från traditionella jaktmarker och konflikter — ibland benämnda som "Black War" under 1820‑ och 1830‑talen — ledde till en kraftig minskning av den aboriginska befolkningen och stora förändringar i deras levnadsvillkor. Dessa händelser är fortfarande centrala i Tasmaniens historia och pågår som ämne för forskning, erkännande och försoningsarbete.
Eftermäle och kulturarv
Namnet Van Diemen's Land lever kvar i historiebeskrivningar, litteratur och kultur, ofta som symbol för den tidens straffsystem och koloniala politik. Flera platser som knyter an till straffkoloniala institutioner — exempelvis Port Arthur — är idag historiska platser och besöksmål, och vissa bevarade anläggningar ingår i internationellt skyddade arv. Samtidigt arbetar Tasmaniens samhälle aktivt med att erkänna och belysa både den europeiska kolonisationens och ursprungsbefolkningens erfarenheter i öns moderna identitet.
1663 års karta över Van Diemen's Land, som visar de områden som Tasman såg, inklusive Storm Bay, Maria Island och Schouten Island.
Straffkoloni
Från 1830-talet till 1853 var Van Diemen's Land den viktigaste straffkolonin i Australien. När Storbritannien slutade skicka fångar till New South Wales skickades alla fångar till Van Diemen's Land. Omkring 75 000 fångar skickades till Van Diemen's Land, ungefär 40 % av alla fångar som skickades till Australien.
Manliga fångar fick betalt för att vara tjänare eller lantarbetare åt fria nybyggare, eller för att ingå i arbetsgrupper som utförde offentliga arbeten. Endast de svåraste fångarna skickades till Tasmanhalvöns fängelse, Port Arthur. De fångar som begick fler brott skickades också dit. Kvinnliga fångar arbetade som tjänstefolk i fria bosättares hus eller skickades till en kvinnofabrik (kvinnors arbetshusfängelse). Det fanns fem kvinnofabriker i Van Diemen's Land.
De fångar som hade avtjänat sin fängelsetid eller som hade skött sig väl och fått en permission lämnade ofta Van Diemen's Land. Många åkte till den nya fria kolonin Victoria. De fria bosättarna i städer som Melbourne gillade inte att de före detta fångarna kom till deras stad. Under den viktorianska guldrushen reste många bosättare från Van Diemen's Land (kallade Vandemonians) till Victorias guldfält, till exempel Ballarat eller Bendigo.
Storbritannien slutade skicka fångar till Tasmanien 1853.
Namnet
Anthony Trollope använde ordet Vandemonian: -
De (Vandemonianerna) är eniga i sin förklaring om att upphörandet av de dömda har varit deras undergång.
(Vandemonians håller med om att de har blivit fattiga av att hindra fångarna från att komma hit.)
.
Eftersom namnet Van Diemen's Land ansågs vara förknippat med fångar och lät som ordet "demon" (källa req'd), hade medborgarna begärt att namnet skulle ändras, vilket beviljades 1855 och trädde i kraft den 1 januari 1856. Landet fick namnet Tasmanien efter Abel Tasman. Tasmaniens sista straffboende i Port Arthur stängdes slutligen 1877.
Populärkultur
Musik
- Van Diemen's Land nämns i den australiska folksången "The Wild Colonial Boy".
- Van Diemen's Land nämns ofta i Flogging Mollys musik, till exempel i låten "Every Dog Has Its Day".
- Irländska folksånger som nämner Van Diemen's Land är "The Black Velvet Band", "Back Home in Derry" och "Van Diemen's Land".
- "Van Diemen's Land", även kallad "The Gallant Poachers", är en traditionell engelsk folksång och även en traditionell skotsk.
- Steeleye Span sjunger den traditionella engelska folksången på albumet They Called Her Babylon.
- "Van Diemen's Land" är namnet på den andra låten från rockbandet U2:s album Rattle and Hum. Texten skrevs och sjöngs av The Edge. Låten påminner om en fennisk poet vid namn John Boyle O'Reilly. Han skickades till Australien på grund av sin poesi.
- I refrängen till den engelska folksången "Maggie May" står det "De har skickat dig till Van Diemens grymma kust".
- Van Diemen's Land nämns i den irländska sången "Back home in Derry". Musiken skrevs av den kanadensiske låtskrivaren Gordon Lightfoot och texten av den berömda irländska republikanen Bobby Sands. Den sjungs av den irländska sångerskan Christy Moore.
- Shirley Collins och Albion Country Band spelar in en version av "Van Diemen's Land" på albumet No Roses (1971).
- Carla Bruni sjunger dikten "If You Were Coming In The Fall" av Emily Dickinson på sitt album No Promises. Låten nämner Van Diemen's land: "subtracting tills mina fingrar tappade, in Van Diemen's Land".
Böcker
- Gould's Book of Fish: En roman i tolv fiskar av Richard Flanagan (publicerad 2002). Den berättar historien om en fånge som skickas till Van Diemen's Land. Han får problem med de lokala (och galna) ansvariga.
- I Cormac McCarthys bok Blood Meridian finns en karaktär, en "Vandiemenlander" vid namn Bathcat, i 1850-talets Mexiko.
- I Edgar Allan Poes bok Narrative of A. Gordon Pym stannar huvudpersonen till i Van Diemen's Land på sin väg till Sydpolen.
- Van Diemen's Land nämns i Umberto Ecos bok "The Island of the Day Before" ("L'isola del giorno prima", 1994), en berättelse om en italienare från 1600-talet som är instängd på en ö vid den internationella datumlinjen.
- Van Diemen's Land nämns i Emily Dickinsons "If You Were Coming in the Fall".
- "The Potato Factory" av Bryce Courtenay (1995): använder ett citat från Emily Dickinsons dikt "If You Were Coming In The Fall".
- I Gulliver's Travels av Jonathan Swift (1726) sägs det att landet Lilliput ligger "nordväst om Van Diemans land" [sic].
- I boken The Convicts av Iain Lawrence skickas den unge Tom Tin till Van Diemen's Land anklagad för mord.
- I James De Milles film A Strange Manuscript Found in a Copper Cylinder har ett manuskript (brev) skrivits av en brittisk sjöman som gick vilse efter att ha tagit med sig fångar till Van Diemans Land.
- The Terror av Dan Simmons (2007), en bok om resan med HMS Erebus och HMS Terror för att upptäcka Nordvästpassagen. Fartygen lämnade England i maj 1846 och hördes aldrig mer av. Van Diemen's Land nämns i kapitlen om Francis Crozier.
- I Peter Careys bok, True History of the Kelly Gang, är Van Diemen's Land den plats där Ned Kellys föräldrar drabbades på väg till Victoria.
- English Passengers av Matthew Kneale (2000) berättar historien om tre galna engelska män. År 1857 seglar de till Van Diemen's Land och letar efter Edens lustgård.
- Christopher Kochs roman "Out of Ireland" berättar hur det var att vara fånge i Van Dienems land.
- Wild Orchards av Isabel Dick (1955) berättar historien om en ung engelsk kvinna som gifter sig med en man från Van Dieman's Land (Tasmanien) och deras kamp för att bygga upp ett hem i vildmarken, med en viss historia om den dåliga behandlingen av den aboriginska befolkningen och de svårigheter som uppstod när England använde ön som straffkoloni.
Relaterade sidor
Frågor och svar
F: Vad var Van Diemens Land?
S: Van Diemens Land var det namn som européerna använde för Tasmanien innan de visste att det var en ö.
F: Vem var den första europé som kartlade några av Tasmaniens kuster?
S: Den holländske upptäcktsresanden Abel Tasman var den förste europé som kartlade några av Tasmaniens kuster.
Fråga: Varför fick landet namnet Van Diemens land?
S: Landet fick namnet Van Diemens land efter Anthony van Diemen, generalguvernör för Nederländska Ostindien, som hade skickat Tasman för att utforska det förmodade södra landet 1642.
F: När gjorde britterna Van Diemen's Land till en straffkoloni?
S: Britterna gjorde Van Diemen's Land till en straffkoloni 1803.
F: Vem var den första guvernören i Van Diemen's Land när det blev en självständig koloni 1824?
S: George Arthur var den förste guvernören i Van Diemen's Land när det blev en självständig koloni 1824.
F: När ändrade Storbritannien namnet på Van Diemen's Land till Tasmanien?
S: Storbritannien ändrade namnet på Van Diemen's Land till Tasmanien 1856.
F: Varför ändrades namnet på Van Diemen's Land till Tasmanien?
S: Namnet på Van Diemen's Land ändrades till Tasmanien på begäran av dess medborgare. Det hade varit ett alternativt namn som visats på vissa kartor och använts av samhället i årtionden. Dessutom hade Storbritannien gett kolonin rätt att styra sig själv senare samma år. Den hade sitt eget parlament.
Sök