Zikafeber orsakas av zikaviruset och ingår i flavivirusgruppen, som också rymmer andra myggburna virus. Sjukdomen upptäcktes först på 1940-talet, men fick global uppmärksamhet efter större utbrott i Latinamerika och Karibien under mitten av 2010‑talet. Jämfört med dengue och chikungunya är zika ofta lindrigare, men dess förmåga att påverka fosterutvecklingen och nervsystemet gör den samhällsmedicinskt betydelsefull. För mer bakgrund om virusfamiljen och besläktade sjukdomar, se vidare översikt och Flavivirus.
Majoriteten av personer som blir infekterade utvecklar inga symtom; uppskattningar anges ofta till cirka 60–80 % asymptomatiska fall. När symtom uppstår är de vanligen milda: låg feber, utslag som ofta börjar i ansiktet och sprider sig, rödögdhet (konjunktivit), samt led- och muskelvärk, särskilt i händer och fötter. Besvären är i regel kortvariga och förbättras inom några dagar till en vecka. Klinisk information och symptomguide finns i flera riktlinjer här.
Smittspridningen sker främst via bett från myggor i släktet Aedes, särskilt Aedes aegypti och Aedes albopictus, som är aktiva dagtid. Zikavirus kan även överföras sexuellt, genom blodtransfusion och vertikalt från mor till foster under graviditet. Den varierande symtomatologin och möjligheten till asymptomatisk smitta försvårar spårning och kontroll. Råd om överföringssätt och prevention finns uttryckt i internationella resurser om viruset och jämförande material.
Den mest oroande komplikationen är kopplingen mellan moderinfektion och fosterskador: när en gravid kvinna blir infekterad kan viruset nå fostret och i vissa fall leda till mikrocefali och andra skador i centrala nervsystemet, sammantaget kallat kongenitalt zikavirusyndrom. Förutom fosterskador har samband rapporterats med neurologiska tillstånd hos vuxna, såsom Guillain–Barrés syndrom och andra inflammatoriska tillstånd i nervsystemet. Uppmärksammade utbrott i Brasilien 2015 och de följande åren ledde till globala resevarningar och rekommendationer från myndigheter som CDC och nationella hälsomyndigheter om regional påverkan.
Diagnos sker ofta med molekylära metoder (PCR) under den akuta fasen och med serologi när infektionen är äldre. Det saknas i dagsläget ett allmänt godkänt antiviralt läkemedel mot zika; behandlingen är i huvudsak symtomatisk och stödjande. Förebyggande åtgärder betonar myggkontroll (reducering av ställningar med stillastående vatten, tillämpning av larv- och vuxenmyggsbekämpning), individuell skyddsutrustning som myggmedel och långärmade kläder, samt säkra sexuell praxis under och efter resa till områden med transmission. Råd till gravida och par som planerar graviditet har varit en central del av folkhälsoriktlinjerna om graviditet och om överföring till foster.
Forskning pågår kring vaccin och specifika behandlingar, liksom bättre diagnostiska tester för att skilja zika från liknande infektioner. Folkhälsosvar kräver kombination av övervakning, snabb laboratoriediagnostik, myggbekämpning och kommunikation till grupper med hög risk. Fördjupad information, riktlinjer och vetenskapliga översikter listas nedan för vidare läsning.
Läs mer och källor
- Allmän information om zikavirus
- Detaljer om virusets egenskaper
- Flavivirus: virusfamilj
- Jämförelse med andra myggburna sjukdomar
- Dengue — översikt
- Chikungunya — översikt
- Data om andel asymptomatiska fall
- Symtom och kliniska tecken
- Konjunktivit vid zika
- Led- och muskelsymtom
- Utbrotten i Brasilien och Latinamerika
- Forskning om samband med fosterskador
- Råd för gravida kvinnor
- Vertikal överföring och fosterpåverkan
- Information om mikrocefali
- Långsiktiga effekter på barn
- Hjärnrelaterade komplikationer
- Neurologiska symtom hos barn
- Folkhälsoråd från CDC
- Information om Colombia
- Information om El Salvador
- Information om Franska Guyana
- Information om Guatemala
- Information om Haiti
- Information om Honduras
- Information om Martinique
- Information om Mexiko
- Information om Panama
- Information om Paraguay
- Information om Surinam
- Information om Venezuela
- Riskbedömning vid resor
- Neurologiska konsekvenser hos vuxna
- Guillain–Barrés syndrom och zika
- Autoimmuna reaktioner och forskning



