C‑vitamin (askorbinsyra) – funktion, källor och skörbjugg

Genom historien har vissa kloka människor känt till behovet av att äta färsk växtmat för att klara av långa belägringar eller långa sjöresor, men det glömdes ofta bort.

Det första försöket att bevisa denna idé gjordes av en fartygsläkare i den brittiska kungliga flottan, James Lind, som till sjöss i maj 1747 gav vissa besättningsmedlemmar citronjuice utöver den normala fartygsmaten, medan andra fortsatte att äta den vanliga maten.

Resultaten visade att citroner förhindrade sjukdomen. Lind skrev ner sitt arbete och publicerade det 1753.

Linds arbete blev långsamt uppmärksammat. År 1795 införde den brittiska flottan citron- eller limejuice som mat för sjömännen.

Förutom citroner, limefrukter och apelsiner testades surkål, saltkål, malt och soppa med olika effekter. James Cook förlitade sig på surkål för att förebygga sjukdomen under sina långa upptäcktsresor.

Man trodde att det bara var människor som fick skörbjugg, men 1907 upptäckte Alex Holst och Theodore Frohlich, två norska kemister, att även marsvin kunde få skörbjugg om de inte fick färsk mat.

År 1928 bevisade den arktiske upptäcktsresanden Vilhjalmur Stefansson att eskimåer (inuiter) kan undvika skörbjugg genom att äta rått kött, trots att de nästan inte har någon växtnäring i sin kost.

År 1912 använde den polsk-amerikanske forskaren Casimir Funk för första gången ordet vitamin för något som finns i maten i små mängder och som är viktigt för hälsan. Han kallade det okända ämnet som förhindrade skörbjugg för C-vitamin.

Mellan 1928 och 1933 tog det ungerska forskarlaget Joseph L Svirbely och Albert Szent-Gyorgyi, och separat även amerikanen Charles Glen King, för första gången C-vitamin från livsmedel och visade att det var en syra som de kallade askorbinsyra.

1933/1934 lyckades de brittiska kemisterna Norman Haworth och Edmund Hirst, och separat polacken Tadeus Reichstein, syntetisera vitaminet. Det var det första vitaminet som tillverkades av människan. Detta gjorde det möjligt att tillverka mängder av C-vitamin billigt i fabriker. Haworth fick 1937 års Nobelpris i kemi för detta arbete.

1959 visade amerikanen J.J. Burns att anledningen till att vissa djur får skörbjugg är att deras lever inte kan tillverka ett kemiskt enzym som andra djur har.

I levande organismer är askorbat en antioxidant som skyddar kroppen mot oxidativ stress. Det är också en kofaktor i minst åtta enzymatiska reaktioner, inklusive flera kollagensyntesreaktioner som orsakar de allvarligaste symtomen på skörbjugg när de inte fungerar som de ska. Hos djur är dessa reaktioner särskilt viktiga för sårläkning och för att förhindra blödning från kapillärer.

• C-vitamin behövs för att producera kollagen i bindväven. Dessa fibrer finns på många ställen i hela kroppen och ger en fast men flexibel struktur. Vissa vävnader har en större andel kollagen, särskilt hud, slemhinnor, tänder och ben.
• C-vitamin behövs för att producera dopamin, noradrenalin och adrenalin i nervsystemet eller i binjurarna.
• C-vitamin behövs också för att göra karnitin, som är viktigt för att överföra energi till cellens mitokondrier.
• Det är en stark antioxidant.
• De vävnader som innehåller mest C-vitamin - över 100 gånger mer än blodplasmanivån - är binjurarna, hypofysen, thymus, corpus luteum och näthinnan.
• Hjärnan, mjälten, lungan, testikeln, lymfkörtlarna, levern, sköldkörteln, tunntarmsslemhinnan, leukocyterna, bukspottkörteln, njurarna och spottkörtlarna har vanligen 10-50 gånger högre koncentrationer än plasma.

Brist på askorbinsyra i den dagliga kosten leder till en sjukdom som kallas skörbjugg, en form av avitaminos som kännetecknas av:

• Lösa tänder
• Ytlig blödning
• Bräcklighet i blodkärlen
• Dålig läkning
• Försämrad immunitet
• Lätt anemi.

En frisk person som äter en balanserad västerländsk kost bör kunna få i sig allt C-vitamin som behövs för att förebygga symptomen på skörbjugg från sin dagliga kost. Rökare, stressade personer och kvinnor under graviditet har ett något högre behov.

Mängden C-vitamin som behövs för att undvika bristsymptom och bibehålla hälsan har fastställts av olika nationella organ enligt följande:

• 40 mg per dag UK Food Standards Agency
• 60-95 mg per dag US Food and Nutrition Board 2001 revision.

Vissa forskare har beräknat den mängd som krävs för att en vuxen människa ska uppnå liknande blodserumnivåer som däggdjur som producerar C-vitamin på följande sätt:

• 200 mg per dag - Linus Pauling Institute och US National Institutes of Health (NIH) Rekommendation.
• 3000 mg per dag - Vitamin C Foundations rekommendation.
• 6000-12000 mg per dag-Thomas Levy, Colorado Integrative Medical Centre rekommenderar.
• 6000-18000 mg per dag - Linus Paulings dagliga rekommendation.

Höga doser (tusentals mg) kan leda till diarré, som är ofarlig om dosen minskas omedelbart. Vissa forskare (Cathcart) hävdar att diarréer är en indikation på var kroppens verkliga behov av C-vitamin ligger.

Askorbinsyramolekylens lilla storlek gör att njurarna inte kan behålla den i kroppen. En ganska låg nivå i blodserumet gör att spår finns i urinen. Alla däggdjur som syntetiserar C-vitamin har alltid spår i urinen.

I april 1998 rapporterade Nature om påstådda cancerframkallande och teratogena effekter av för höga doser C-vitamin. Effekterna noterades i provrörsexperiment och endast på två av 20 markörer för skador på DNA orsakade av fria radikaler. De har inte stödts av ytterligare bevis från levande organismer. Nästan alla däggdjur tillverkar sitt eget C-vitamin i mängder som motsvarar mänskliga doser på tusentals milligram per dag. Stora mängder av vitaminet används inom ortomolekylär medicin och inga skadliga effekter har observerats även i doser på 10 000 mg per dag eller mer.

C-vitamin behövs i kosten för att förebygga skörbjugg. Det har också rykte om sig att vara användbart vid behandling av förkylning och influensa. Bevisen för detta är dock tvetydiga och effekten kan bero på dosstorlek och doseringssystem. Vitamin C Foundation rekommenderar 8 gram C-vitamin varje halvtimme för att visa effekt på förkylningssymptom.

Fred R. Klenner, en läkare i Reidsville, North Carolina, rapporterade 1949 att poliomyelit gav efter upprepade megadoser av intravenöst C-vitamin.

Den Nobelprisbelönade kemisten Linus Pauling började aktivt främja C-vitamin på 1960-talet som ett sätt att avsevärt förbättra människors hälsa och motståndskraft mot sjukdomar.

En minoritet av den medicinska och vetenskapliga opinionen fortsätter att se C-vitamin som ett billigt och säkert sätt att behandla infektionssjukdomar och hantera en mängd olika gifter.

I en metastudie av den publicerade forskningen hävdade man att relativt höga nivåer av C-vitamin måste bibehållas i kroppen för att det ska fungera effektivt som antioxidant.

Viss forskning visar att C-vitamin även har veterinära fördelar.

I en metastudie av den publicerade forskningen undersöktes askorbinsyrans effektivitet vid behandling av infektionssjukdomar och toxiner. Den genomfördes i 2002 av dr Thomas Levy, medicinsk chef för Colorado Integrative Medical Center i Denver. Den hävdade att det finns överväldigande vetenskapliga bevis för dess terapeutiska roll.

Vissa förespråkare av C-vitamin säger att C-vitamin inte används terapeutiskt eftersom det inte kan patenteras. Läkemedelsföretagen strävar efter att generera intäkter och ge sina aktieägare vinst. De kan vara ovilliga att forska om eller främja något som kommer att ge dem lite pengar.