Det femte G7-toppmötet hölls den 28–29 juni 1979 i Japan och samlade de statschefer och regeringschefer som då ingick i gruppen: Kanada, Europeiska kommissionen, Frankrike, Västtyskland, Italien, Japan, Storbritannien och USA.

Mötet ägde rum i State Guesthouse (Akasaka Palace) i Tokyo och var ett viktigt forum för att diskutera samtidens ekonomiska och politiska utmaningar. Deltagarna behandlade bland annat följdverkningarna av den andra oljeprischocken 1979, stigande inflation, behovet av internationell ekonomisk samordning, valutafrågor och handelspolitik. Toppmötet resulterade i ett gemensamt uttalande där man betonade vikten av samarbete mellan de industriländer som ingick i gruppen.

De viktigaste deltagarna (land — ledare/titel):

  • Kanada — premiärminister Joe Clark
  • Europeiska kommissionen — kommissionens ordförande Roy Jenkins
  • Frankrike — president Valéry Giscard d'Estaing
  • Västtyskland — förbundskansler Helmut Schmidt
  • Italien — premiärminister Giulio Andreotti
  • Japan — premiärminister Masayoshi Ohira
  • Storbritannien — premiärminister Margaret Thatcher
  • USA — president Jimmy Carter

För flera av deltagarna, bland annat Margaret Thatcher och Joe Clark, var detta deras första G7-toppmöte i egenskap av regeringschef. Mötet bidrog till att befästa G7:s roll som ett informellt men inflytelserikt forum för samordning mellan de ledande industriländerna.

Om platsen: Akasaka Palace (State Guesthouse) i centrala Tokyo är en officiell residens- och representationsbyggnad som används för att ta emot utländska statschefer och höga gäster. Byggnaden är känd för sin imponerande arkitektur i nybarockstil och sin funktion som värd för flera internationella möten.