Albert Camus (7 november 1913–4 januari 1960) var en fransk filosof och författare. Camus skrev både romaner och pjäser, liksom essäer och tidningsartiklar. Han föddes i Mondovi (nuvarande Dréan) i Algeriet, ett land i Nordafrika, och växte upp i en fattig arbetarfamilj. Han hade franska föräldrar; fadern dödades under första världskriget och modern, som var av spansk börd, var delvis döv och till stor del analfabet. Camus påverkades tidigt av livet i Algeriet, havet och den ljusa medelhavsmiljön, men också av sjukdom (tuberkulos) som bröt hans tidiga fotbollskarriär och präglande hans vuxenliv. Han studerade filosofi i Alger och kom i kontakt med läraren Jean Grenier, som blev en viktig mentor.

Tidigt yrkesliv och motståndsrörelsen

Under 1930-talet engagerade sig Camus i politiska och sociala frågor. Han arbetade som journalist och skrev för olika tidningar. Under andra världskriget gjorde han sig känd som redaktör och skribent i motståndstidningen Combat, där han förde fram humanistiska och moraliska synpunkter mot nazismen och ockupationen. Efter kriget fortsatte han att kombinera litterär verksamhet med journalistik.

Viktiga verk och litterära teman

  • L'Étranger (på svenska ofta Främlingen, 1942) – en roman om en man som lever ett till synes känslolöst liv och konfronteras med samhällets dom och meningsfrågor.
  • Le Mythe de Sisyphe (Myten om Sisyfos, 1942) – en filosofisk essä om det absurda och om människans möte med världen utan mening; här framhålls idén att livet kan värderas trots sin absurditet.
  • La Peste (Pesten, 1947) – en allegorisk roman som ofta tolkas som en skildring av motståndet mot nazismen, men också som en berättelse om solidaritet och mänsklig motståndskraft i kris.
  • L'Homme révolté (Upproret, 1951) – en essä som kritiserar totalitära rörelser och våldets logik; verket väckte omfattande debatt och bidrog till hans brytning med flera intellektuella samtida.
  • La Chute (Fallet, 1956) – en roman i form av en bekännelsemonolog, där teman som skuld, dom och självbedrägeri utforskas.
  • Ytterligare pjäser, kortare texter och ett par postuma verk (till exempel La Mort heureuse/Une vie heureuse) visar på samma intresse för moral, ansvar och människans frihet.

Filosofi: det absurda och revolt

Camus brukar ibland kallas existentialistisk, och Existentialismen är en filosofi som handlar om individens frihet och ansvar. Camus själv avstod från etiketten «existentialist» och förespråkade snarare en filosofi om det absurda: konflikten mellan människans behov av mening och världens likgiltighet. I stället för att rekommendera suicid som svar på livets meningslöshet förespråkade han revolt — att leva med upprepat motstånd, solidaritet och ärlighet inför villkoren. Han var starkt kritisk till ideologier och rörelser som rättfärdigade våld i revolutionens namn.

Politiskt engagemang och kontroverser

Camus var politiskt aktiv och rörde sig i olika kretsar. Han tog avstånd från totalitarism och var en tydlig motståndare till dödsstraffet — ett tema han behandlade i texter och debatter. Hans skarpa kritik av både kommunistisk dogmatism och av revolutionärt våld i boken L'Homme révolté ledde till uppslitande kontroverser med andra intellektuella, bland dem Jean-Paul Sartre. Camus hade en komplicerad hållning i frågan om Algeriets självständighet: som född i Algeriet ansåg han att de mänskliga rättigheterna måste respekteras, han fördömde terrordåd och förespråkade politiska lösningar som skyddade civila.

Nobelpriset och slutet

Camus belönades med Nobelpriset i litteratur 1957. Motiveringen betonade hans litterära betydelse och hans förmåga att belysa samvetsfrågor i samtidens villkor. Han var då en av de yngsta pristagarna (tidigare nämns ofta Rudyard Kipling som den yngsta), och den första författaren född i Afrika att få priset. Camus omkom i en bilolycka den 4 januari 1960 nära Villeblevin i Frankrike; han var 46 år gammal. Med i bilen var också hans vän och förläggare Michel Gallimard, som också omkom.

Eftermäle

Albert Camus lämnar efter sig ett rikt författarskap och ett filosofiskt arv som fortsätter att diskuteras och läsas över hela världen. Hans texter berör grundläggande frågor om mening, frihet, ansvar och solidaritet, och används fortfarande i litteratur- och filosofundervisning. Camus påverkar både författare, teatervärlden och politiska samtal om etik och mänskliga rättigheter.