Neville Chamberlain

Tidigt liv

Neville föddes i stadsdelen Edgbaston i Birmingham, England. Hans far var Joseph Chamberlain, en viktig politiker. Hans halvbror (de hade olika mödrar), Austen Chamberlain, blev också politiker. Neville gick i Rugbyskolan. Han blev intresserad av botanik (växter), fåglar och fiske. Neville älskade också musik och litteratur (läsning). Han studerade metallurgi vid Mason college, som Joseph Chamberlain senare gjorde till en del av universitetet i Birmingham. Senare blev han lärling i ett bokföringsföretag.

Neville blev en framgångsrik chef i ett tillverkningsföretag. År 1911, när han var 42 år gammal, valde folket i Birmingham honom till en del av stadsfullmäktige. I fullmäktige hade han till uppgift att planera för att förbättra staden, samma typ av arbete som hans far hade gjort. Han planerade nya hus för fattiga människor. År 1915 blev han borgmästare i Birmingham, också det som hans far hade gjort. På detta jobb gjorde han arbete för att förbättra staden, bland annat startade han Birminghams symfoniorkester.

Parlamentsledamot

År 1916 bad premiärminister Lloyd George Chamberlain att bli chef för värnplikten, som tvingade civila att ansluta sig till den brittiska armén i första världskriget. Chamberlain och Lloyd George bråkade ofta och snart tyckte de inte om varandra. Chamberlain lämnade jobbet året därpå. I stället ställde han upp i parlamentsvalet 1918 och blev konservativ parlamentsledamot för Ladywood i Birmingham.

Regering

År 1923 gjorde premiärminister Andrew Bonar Law Chamberlain till hälsovårdsminister På detta jobb gjorde Chamberlain mer för att hjälpa fattiga människor. Han gjorde till exempel en lag som kopplade hyrespriserna till hur bra byggnaden var. Chamberlain var sedan under en kort tid finansminister, med ansvar för ekonomin. Efter parlamentsvalet 1924 blev han återigen hälsominister, där han stannade tills de konservativa förlorade parlamentsvalet 1929. Mellan 1924 och 1929 hjälpte Chamberlain till att stifta många nya lagar för att hjälpa fattiga människor, bland annat ett pensionssystem som bidrog till att skapa Storbritanniens välfärdsstat efter andra världskriget.

År 1929 förlorade de konservativa parlamentsvalet och Ramsay MacDonald blev Labour premiärminister. Vid den här tiden försökte det konservativa partiet införa tullar (skatter) på import för att stärka handeln i det brittiska imperiet. Andra personer, däribland Lord Beaverbrook, en affärsman som ägde många tidningar, var oense och menade att handeln borde vara fri. Lord Beaverbrook startade ett nytt parti för att bekämpa de konservativa. Chamberlain kämpade mot Beaverbrooks parti i ett val och vann. Detta gjorde honom mycket populär i det konservativa partiet.

En ekonomisk kris 1931 ledde till ett nytt parlamentsval. Efter valet blev Chamberlain finansminister. På denna position arbetade han för att avskriva skulderna från kriget. År 1932 kunde han starta ett tullsystem. Hans far Joseph Chamberlain hade länge arbetat för ett starkare brittiskt imperium när han var utrikesminister. Han arbetade också hårt för ett tullsystem, eftersom han trodde att det skulle göra imperiet ekonomiskt oberoende. Neville var glad över att kunna förverkliga sin fars önskemål.

Krig blir troligt

År 1934 ansåg Chamberlain att ekonomin hade återhämtat sig. Vid den här tiden var det dock många viktiga personer, däribland Chamberlains halvbror Austen och Winston Churchill, som varnade för att Nazityskland rustade upp (byggde upp sin militär). Dessa män menade att även Storbritannien måste rusta upp. I juli 1934 berättade regeringen för parlamentet att den hade en plan för att göra Royal Air Force mycket starkare.

Det var dock inte alla som var nöjda med att se en kapprustning (en tävling med Tyskland om att bygga upp en större militär). Första världskriget fanns fortfarande kvar i folks minnen och det fanns en pacifistisk känsla i landet. Chamberlain rådde premiärminister Stanley Baldwin att tala om upprustning i parlamentsvalet 1935. Baldwin var orolig för att folk inte skulle rösta på dem om de talade om att göra militären starkare, så han talade om bostäder och arbetslöshet i stället.

Chamberlain arbetade hårt med en långsam ekonomi. Regeringen köpte fabriker som inte användes och spenderade pengar på att göra dem nya igen. Denna idé hjälpte när kriget började eftersom Storbritannien hade den mest moderna utrustningen. När han tillkännagav (berättade för allmänheten om) sin budget (plan för ekonomin) 1935 sa Labourpartiet att han ville ha krig. Andra människor sa fortfarande att han inte gjorde tillräckligt för att bygga upp militären. År 1936 tillkännagav regeringen planer på att bygga upp den kungliga flottan.

Premiärminister

Stanley Baldwin gick i pension 1937 och Chamberlain blev ny premiärminister den 28 maj. Chamberlain är mest ihågkommen för att han var premiärminister när Europa gick in i andra världskriget, men som premiärminister genomförde han också en del viktiga förändringar i Storbritannien. Han stiftade lagar som gjorde arbetsvillkoren bättre. Han begränsade arbetstiden för kvinnor och barn. Han införde betald semester för en stor del av befolkningen. Han införde lagar för att försöka göra befolkningen friskare genom motion och medicinsk kontroll. Många andra förändringar planerades, men krigsutbrottet stoppade dessa förändringar.

På 1930-talet var Éamon de Valera den irländske Taoiseach (som liknar en premiärminister). de Valera arbetade för att skapa en ny författning (lagar) för Irland. Han ville göra Irland självständigt från Storbritannien. Irland hade en egen regering, men Storbritannien kontrollerade fortfarande Nordirland och hade marinhamnar (så kallade treaty ports) på Irland. de Valera ville att denna kontroll skulle upphöra. Chamberlain ville att Irland skulle stödja Storbritannien om det blev krig eftersom han visste att det skulle bli svårt att försvara Atlanten utan irländsk hjälp. Chamberlain och hans utrikesminister Malcolm MacDonald gjorde en överenskommelse om att ge tillbaka fördragshamnarna till Irland, men hoppades att brittiska krigsfartyg skulle kunna använda dem i kriget.

Många konservativa, inklusive Winston Churchill (som hade ingått en överenskommelse om att få till stånd en hamnförhandling 1921), var starkt emot denna plan. Detta avtal, tillsammans med en plan för att begränsa antalet judar som flyttade till Palestina (som vid denna tid kontrollerades av Storbritannien) gjorde Chamberlain impopulär hos många människor.

Münchenöverenskommelsen

Trots att många varnade för hotet från Nazityskland valde Chamberlain ministrar som höll med honom, och han ville undvika ett nytt krig. Chamberlain, liksom många andra människor i samma ålder, var mycket oroliga för krig. De trodde att människor som Adolf Hitler hade makten för att deras folk kände att deras situation var orättvis. Det tyska folket tyckte att Versaillesfördraget, ett avtal som slöts för att avsluta första världskriget, var orättvist. När Nazityskland invaderade (tog kontroll över) Österrike och Sudetenlandet (en del av Tjeckoslovakien) försökte Chamberlain bevara freden.

I september 1938 flög han till München för att tala med Hitler. Tillsammans med den franske premiärministern Édouard Daladier och den italienske diktatorn Benito Mussolini ingick han ett avtal med Hitler. Han fick lov att kontrollera Sudetenlandet men var tvungen att gå med på att inte använda sin militär för att lösa framtida tvister (oenigheter). När Chamberlain återvände hem sa många att han hade gjort ett fantastiskt arbete. Chamberlain var mycket nöjd och sade att avtalet innebar "fred för vår tid".

Chamberlain återvände hem med Hitlers löfte att inte invadera andra länder.

Krig

I mars 1939 gick den tyska militären in för att kontrollera resten av Tjeckoslovakien. Detta stred mot Münchenavtalet. Chamberlain insåg att hans försök att kontrollera Hitler hade misslyckats. Han började göra Storbritannien redo för krig, med hjälp av de nya fabriker som hade byggts. Många nya vapen byggdes, bland annat Supermarine Spitfire (ett stridsflygplan) och radar. När tyskarna invaderade Polen den 1 september 1939pratade britterna och fransmännen tillsammans och bestämde sig för att förklara krig mot Tyskland (berätta för Tyskland att kriget hade börjat). Chamberlain talade i radio och berättade för det brittiska folket att kriget hade börjat.

Chamberlain bildade en ny regering med Winston Churchill som medlem. När tyskarna invaderade Norge i april 1940 skickade britterna en flottstyrka för att bekämpa dem. Planen var dock inte framgångsrik och parlamentet stödde inte längre Chamberlain. den 10 maj 1940 avgick Chamberlain. Churchill blev premiärminister, men Chamberlain stannade kvar i regeringen. Senare i maj erbjöd Tyskland villkor för fred (saker som de ville sluta strida om). De flesta i regeringen, inklusive Chamberlain, ville hålla med Tyskland och sluta strida. Churchill ville inte komma överens med Tyskland. Han talade med Chamberlain och snart började Chamberlain hålla med Churchill. Resultatet blev att Storbritannien stannade kvar i kriget.

Död

Sommaren 1940 blev Chamberlain sjuk. I juli genomgick han en operation i magen för att behandla cancer. Han försökte återgå till arbetet, men blev för svag och var tvungen att gå i pension. Han dog den 9 november 1940 i tarmcancer. Han var 71 år gammal. Winston Churchill talade till parlamentet för att berätta om Chamberlains död. Han berömde Chamberlain som en god och ärlig man.

Folk är oense om Chamberlains historia. Vissa anser att hans handlingar var felaktiga eftersom han inte stoppade Hitler. Andra menar att han gav Storbritannien och Frankrike mer tid att förbereda sig för krig.

Biografier

• Dilks, David. Neville Chamberlain, volym 1: Pioneering and Reform, 1869-1929 Cambridge University Press, 1984.
• Dutton, David. Neville Chamberlain. Hodder Arnold, 2001
• Feiling, Keith. Neville Chamberlains liv. Macmillan & Co. Ltd, 1946.
• Gilbert, Martin. Appeasementens rötter. New American Library, 1966.
• Self, Robert. Neville Chamberlain: En biografi. Ashgate, 2006
• Wheeler-Bennett, John Munich : Prologue to Tragedy, New York : Duell, Sloan and Pearce, 1948.
• Oxford Dictionary of National Biography