Carl Nielsen (1865–1931) — dansk kompositör och ledande symfoniker

Carl Nielsen var den sjunde i en familj med 12 barn. Hans far hette Niels Jørgensen. Enligt dansk tradition fick ett barn faderns förnamn som efternamn, så Carl blev Carl Nielsen ("son till Niels").

Familjen var mycket fattig och Carl var tvungen att hjälpa till i hemmet. Under skolloven tog han hand om gässen. Hans far, som var en enkel målare, spelade fiol och kornett i byns orkester. Carl lärde sig snart att spela fiol och gick med i faderns orkester. Han lyssnade på musik av Haydn och Mozart och blev mycket intresserad av allmänbildning. Under hela sitt liv försökte han lära sig nya språk och var intresserad av litteratur, konst och filosofi. Han älskade djur och naturen runt omkring honom.

När han var 14 år gammal fick han jobb i militärorkestern i den närliggande staden Odense. Han spelade horn och trombon. År 1884 betalade några rika människor i Odense för att han skulle få gå på konservatoriet i Köpenhamn. Han studerade musik där och klarade sig ganska bra, men det fanns ännu inget som tydde på att han skulle bli en lysande kompositör. Han fick jobb som violinist i det kungliga kapellet, en bra orkester som leddes av Johan Svendsen. Han lärde känna Wagners musik och åkte till Tyskland för att studera den. Senare var han inte så förtjust i Wagners musik, och han påverkades inte särskilt mycket av den.

År 1891 gifte han sig med Anne Marie Brodersen som var skulptör. De reste tillsammans till Italien där de fick se massor av fantastisk konst. När de återvände till Danmark började Nielsen komponera en del av den musik som skulle göra honom berömd. År 1901 betalade den danska regeringen honom pengar varje år så att han inte behövde undervisa och kunde ägna sin tid åt att komponera. Han dirigerade också det kungliga teatern när Svendsen gick i pension. Han reste ofta till andra länder och senare undervisade och examinerade han vid Köpenhamnskonservatoriet. Han blev direktör för konservatoriet 1931, strax före sin död.

Nielsen led i flera år av hjärtproblem. Han dog av denna sjukdom den 3 oktober 1931.

Carl Nielsen skrev nästan alla typer av musik: opera, kammarmusik, symfonier, konserter och sånger. Hans musik skilde sig från den romantiska musik som andra kompositörer skrev på den tiden. Nielsen gillade musik från den klassiska perioden, särskilt Haydn och Mozart. Han lärde sig av dem, men använde också mycket kromatik och intressanta orkesterljud som gjorde hans musik mycket modernare.

Han skrev en allvarlig opera, Saul och David, och en komisk opera, Maskarade. Han skrev många danska sånger som är mycket populära i Danmark.

De internationellt sett överlägset viktigaste verken är hans sex symfonier och tre konserter. Särskilt den fjärde och femte symfonin spelas ofta av orkestrar över hela världen.

Han skrev ett mycket stort verk för orgel som heter Commotio.

Nielsen har alltid sagt hur viktig hans enkla bybakgrund var för hans musik. Detta kan tydligt höras i hans populära kantat Fynsk Foraar (Vår på Fyn) som visar hans kärlek till landsbygden där han växte upp.