Sight

Process

Ljus kommer in i djurets ögon och en del av ögat som kallas linsen skickar information från ljuset till den bakre delen av ögat som kallas näthinnan. Näthinnan består av ljuskänsliga celler som avger en signal via synnerven när ljuset träffar cellen. Synnerven är en bunt av nervfibrer från hela näthinnan.

När informationen från ljuset lämnar näthinnan går den vidare till hjärnan. Den färdas längs det optiska chiasma tills den når den optiska cortex på baksidan av hjärnan. Informationen bearbetas sedan för att ta reda på föremålens form och färg. Utifrån detta och från minnet kan den avgöra vilket slags föremål det är. Till exempel kan den på något sätt skilja ett träd från ett hus. Den väg som denna typ av information flyter på kallas ventralströmmen.

Hjärnan kan också avgöra var föremål befinner sig. Den kan till exempel avgöra hur långt bort ett föremål är (detta kallas hand-ögonkoordination). Detta behövs när man fångar en boll. Den väg på vilken denna typ av information flödar kallas dorsal stream.

Vad är syn?

Det stora problemet med den visuella uppfattningen är att det som människor ser inte bara är en översättning av en bild på näthinnan. För det första ser vi världen med rätt sida uppåt, även om bilden på näthinnan är upp och ner (eftersom den har passerat genom linsen). Därför är det svårt att förklara vad som händer för att skapa det vi faktiskt ser. Nyckeln, som det tog århundraden att förstå, är att hjärnan arbetar med uppgifterna från ögonen och kombinerar dem med minnen och gissningar, allt i blixtens hastighet. Resultatet är en upplevelse av världen som för varje person ser ut som om den vore en enkel verklighet. Men även om den är baserad på verkligheten är den i själva verket en mental konstruktion som byggs upp av hjärnan.

Historia

Många personer i den antika världen hade idéer om visioner. Platon, Aristoteles, Euklides, Ptolemaios och Galen hade alla sina idéer, men de flesta av dessa idéer var spekulationer. De var inte baserade på någon vetenskaplig metod.

Alhazen (965-c. 1040) utförde undersökningar och experiment om visuell perception. Han utvidgade Ptolemaios arbete om binokulär syn och kommenterade Galens anatomiska arbeten.

Leonardo da Vinci (1452-1519) anses vara den förste som insåg ögats speciella optiska egenskaper. Han skrev "Det mänskliga ögats funktion ... beskrevs av ett stort antal författare på ett visst sätt. Men jag fann att den var helt annorlunda". Hans viktigaste experimentella upptäckt var att det endast finns en distinkt och klar syn vid synlinjen, den optiska linje som slutar vid fovea. Även om han inte använde dessa ord bokstavligen är han faktiskt fadern till den moderna distinktionen mellan foveal och perifer syn.

Hermann von Helmholtz undersökte det mänskliga ögat och konstaterade att det var optiskt ganska dåligt. Den dåliga kvaliteten på den information som ögat samlar in tycktes honom göra det omöjligt att se. Han trodde därför att synen endast kunde vara resultatet av någon form av omedvetna slutsatser. Förutom information från ögonen använde hjärnan information från tidigare erfarenheter. Den upplevda världen byggs upp av antaganden och slutsatser från ofullständiga uppgifter med hjälp av tidigare erfarenheter av världen.

Exempel på välkända antaganden som bygger på visuell erfarenhet är:

• ljuset kommer ovanifrån
• Föremålen betraktas normalt inte underifrån.
• ansikten ses (och känns igen) upprätt.
• Närmare objekt kan blockera sikten för mer avlägsna objekt, men inte tvärtom.
• figurer (dvs. förgrundsobjekt) tenderar att ha konvexa gränser

Studiet av visuella illusioner (fall då slutledningsförfarandet går fel) har gett oss mycket information om vilka antaganden det visuella systemet gör.

Relaterade sidor

• Neurovetenskap
• Ögonläkare
• Färgblindhet
• Achromatopsi