Starlarna är en familj av små till medelstora fåglar, Sturnidae. Denna familj tillhör sångfåglar av typen passerine och innehåller omkring 120 arter. Den mest kända arten i Europa är Sturnus vulgaris, den vanliga staren.

Utbredning och habitat

Starlings förekommer naturligt i den gamla världen, från Europa, Asien och Afrika till norra Australien och öarna i det tropiska Stilla havet. Flera europeiska och asiatiska arter har introducerats till andra områden, bland annat till Nordamerika, Hawaii och Nya Zeeland. I dessa nya områden konkurrerar de om livsmiljön med inhemska fåglar och räknas ofta som invasiva arter.

Starar är generellt anpassade till öppna eller halvöppna landskap: jordbruksmarker, parker, stadsområden, skogsbryn och savann. Vissa arter lever i tät tropisk skog eller på klippiga kuster.

Utseende

Starar är vanligtvis robusta med starka fötter och kraftig, konisk näbb. Storleken varierar mellan arterna, men många är i spannet 15–25 cm. Fjäderdräkten är ofta mörk med metallisk glans och kan uppvisa stark irisering; många arter har vita eller ljusa fläckar (spots) i dräkten. Ungfåglar är ofta dovare och mindre glänsande än vuxna. Hos Sturnus vulgaris förändras näbbfärgen mellan vinter och häckningssäsong.

Livsstil och beteende

Starar är mycket sociala (gregarious) och bildar ofta stora flockar, särskilt utanför häckningstid. Ett av de mest spektakulära beteendena är de stora, synkrona flockrörelserna som kallas svärmning eller "murmuration", där tusentals fåglar rör sig i tät formation för att förvirra rovdjur och kommunicera.

De har stark och direkt flygning och är duktiga på att försvara revir under häckningsperioden. Många arter är territoriella vid bon men mycket samarbetsvilliga i flocken i övrigt. Starar har komplexa läten, sånger med många varianter och är berömda för sin förmåga att imitera andra ljud i omgivningen, från andra fåglar till mänskliga ljud och mekaniska läten. De kan också känna igen individer och kolonisera med social inlärning.

Föda

Starar är opportunister och matvanorna är ofta allätande. De lever främst av insekter (särskilt under häckning då proteinbehovet är stort), daggmaskar, spindlar, men också frukt, bär och frön. I närheten av människor utnyttjar många arter matspillning och lämningar, varför de ibland betraktas som skadedjur i städer och jordbruk.

En typisk sökmetod är att med näbben känna och sedan öppna den i tät vegetation — så kallad "open-bill probing" (öppen näbb-sondering). Andra metoder är att plocka föda från marken, fånga insekter i flykten eller leta i löv och bark.

Häckning och utveckling

De flesta starar häckar i hål (kaviteter) i träd, klippor eller byggnader och använder gärna fågelholkar. En del arter bygger enkla skåln bon i håligheter. Antalet ägg i kullen varierar men ligger vanligen mellan 2 och 7; många arter lägger 4–6 ägg som ofta är blåa eller vita. Inkubationstiden varierar mellan arter men ligger ofta runt 11–15 dagar, och ungarna lämnar boet (flyger ut) efter ungefär 18–30 dagar beroende på art och födotillgång.

Starar kan ha flera kullar per år i gynnsamma områden. Föräldrar, och ibland hjälpfåglar i kolonier, matar ungarna med insekter och annan proteinrik föda.

Systematik och vanliga grupper

I familjen ingår flera grupper med särskilda särdrag. Många asiatiska arter, särskilt de större och mer färggranna, kallas mynas och har ofta tydliga ansiktspartier eller nakna hudpartier. Flera afrikanska arter kallas ibland för glänsande starlings på grund av sin starkt skimrande fjäderdräkt. Den taxonomiska indelningen har genomgått revisioner med hjälp av DNA-studier; vissa släkten har flyttats runt i systematiken under senare år.

Relation till människor

Starar kan ha både positiva och negativa effekter. De äter stora mängder insekter och hjälper därmed till att kontrollera skadedjur, men flera arter orsakar också skador på fruktodlingar och vinstockar och kan konkurrera ut lokala fågelarter där de introducerats. Den vanliga staren är ett klassiskt exempel på en framgångsrik invasiv art i Nordamerika och Nya Zeeland.

Deras spektakulära flockbeteenden och förmåga att imitera har gjort dem populära hos fågelskådare och i kulturella berättelser, men i städer kan de bilda stora och bullriga flockar som upplevs som störande.

Livslängd och hot

Medellivslängden i det vilda är relativt kort, ofta 2–3 år på grund av predation och hårda vintrar, men enskilda individer kan leva betydligt längre (över 10 år i vissa fall). Många arter är fortfarande rikliga, men flera öendemiska arter på öar är hotade eller utrotningshotade på grund av habitatförlust, invasiva arter och förändrade jordbruksmetoder.

Bevarande och åtgärder

Bevarandeinsatser för hotade stararter fokuserar på att bevara och restaurera livsmiljöer, kontrollera invasiva predatorer och ibland återintroduktioner. För invasiva populationer genomförs åtgärder såsom skydd av känsliga områden, avvisningsmetoder och i vissa fall reglerad kontroll för att minska konflikter med jordbruk och inhemsk fauna.

Sammanfattningsvis är starar en mångfacetterad familj med stor ekologisk och kulturell betydelse. De visar en anpassningsförmåga till både naturliga och människopåverkade miljöer, men vissa arter behöver riktade insatser för att tryggas för framtiden.