Starar (Sturnidae) - fakta om staren: utbredning, beteende & arter
Starar (Sturnidae) – fakta om utbredning, beteende och arter: lär dig om sång, socialt liv, foder, häckning och invasiva populationer i världen och Sverige.
Starlarna är en familj av små till medelstora fåglar, Sturnidae. Denna familj tillhör sångfåglar av typen passerine och innehåller omkring 120 arter. Den mest kända arten i Europa är Sturnus vulgaris, den vanliga staren.
Utbredning och habitat
Starlings förekommer naturligt i den gamla världen, från Europa, Asien och Afrika till norra Australien och öarna i det tropiska Stilla havet. Flera europeiska och asiatiska arter har introducerats till andra områden, bland annat till Nordamerika, Hawaii och Nya Zeeland. I dessa nya områden konkurrerar de om livsmiljön med inhemska fåglar och räknas ofta som invasiva arter.
Starar är generellt anpassade till öppna eller halvöppna landskap: jordbruksmarker, parker, stadsområden, skogsbryn och savann. Vissa arter lever i tät tropisk skog eller på klippiga kuster.
Utseende
Starar är vanligtvis robusta med starka fötter och kraftig, konisk näbb. Storleken varierar mellan arterna, men många är i spannet 15–25 cm. Fjäderdräkten är ofta mörk med metallisk glans och kan uppvisa stark irisering; många arter har vita eller ljusa fläckar (spots) i dräkten. Ungfåglar är ofta dovare och mindre glänsande än vuxna. Hos Sturnus vulgaris förändras näbbfärgen mellan vinter och häckningssäsong.
Livsstil och beteende
Starar är mycket sociala (gregarious) och bildar ofta stora flockar, särskilt utanför häckningstid. Ett av de mest spektakulära beteendena är de stora, synkrona flockrörelserna som kallas svärmning eller "murmuration", där tusentals fåglar rör sig i tät formation för att förvirra rovdjur och kommunicera.
De har stark och direkt flygning och är duktiga på att försvara revir under häckningsperioden. Många arter är territoriella vid bon men mycket samarbetsvilliga i flocken i övrigt. Starar har komplexa läten, sånger med många varianter och är berömda för sin förmåga att imitera andra ljud i omgivningen, från andra fåglar till mänskliga ljud och mekaniska läten. De kan också känna igen individer och kolonisera med social inlärning.
Föda
Starar är opportunister och matvanorna är ofta allätande. De lever främst av insekter (särskilt under häckning då proteinbehovet är stort), daggmaskar, spindlar, men också frukt, bär och frön. I närheten av människor utnyttjar många arter matspillning och lämningar, varför de ibland betraktas som skadedjur i städer och jordbruk.
En typisk sökmetod är att med näbben känna och sedan öppna den i tät vegetation — så kallad "open-bill probing" (öppen näbb-sondering). Andra metoder är att plocka föda från marken, fånga insekter i flykten eller leta i löv och bark.
Häckning och utveckling
De flesta starar häckar i hål (kaviteter) i träd, klippor eller byggnader och använder gärna fågelholkar. En del arter bygger enkla skåln bon i håligheter. Antalet ägg i kullen varierar men ligger vanligen mellan 2 och 7; många arter lägger 4–6 ägg som ofta är blåa eller vita. Inkubationstiden varierar mellan arter men ligger ofta runt 11–15 dagar, och ungarna lämnar boet (flyger ut) efter ungefär 18–30 dagar beroende på art och födotillgång.
Starar kan ha flera kullar per år i gynnsamma områden. Föräldrar, och ibland hjälpfåglar i kolonier, matar ungarna med insekter och annan proteinrik föda.
Systematik och vanliga grupper
I familjen ingår flera grupper med särskilda särdrag. Många asiatiska arter, särskilt de större och mer färggranna, kallas mynas och har ofta tydliga ansiktspartier eller nakna hudpartier. Flera afrikanska arter kallas ibland för glänsande starlings på grund av sin starkt skimrande fjäderdräkt. Den taxonomiska indelningen har genomgått revisioner med hjälp av DNA-studier; vissa släkten har flyttats runt i systematiken under senare år.
Relation till människor
Starar kan ha både positiva och negativa effekter. De äter stora mängder insekter och hjälper därmed till att kontrollera skadedjur, men flera arter orsakar också skador på fruktodlingar och vinstockar och kan konkurrera ut lokala fågelarter där de introducerats. Den vanliga staren är ett klassiskt exempel på en framgångsrik invasiv art i Nordamerika och Nya Zeeland.
Deras spektakulära flockbeteenden och förmåga att imitera har gjort dem populära hos fågelskådare och i kulturella berättelser, men i städer kan de bilda stora och bullriga flockar som upplevs som störande.
Livslängd och hot
Medellivslängden i det vilda är relativt kort, ofta 2–3 år på grund av predation och hårda vintrar, men enskilda individer kan leva betydligt längre (över 10 år i vissa fall). Många arter är fortfarande rikliga, men flera öendemiska arter på öar är hotade eller utrotningshotade på grund av habitatförlust, invasiva arter och förändrade jordbruksmetoder.
Bevarande och åtgärder
Bevarandeinsatser för hotade stararter fokuserar på att bevara och restaurera livsmiljöer, kontrollera invasiva predatorer och ibland återintroduktioner. För invasiva populationer genomförs åtgärder såsom skydd av känsliga områden, avvisningsmetoder och i vissa fall reglerad kontroll för att minska konflikter med jordbruk och inhemsk fauna.
Sammanfattningsvis är starar en mångfacetterad familj med stor ekologisk och kulturell betydelse. De visar en anpassningsförmåga till både naturliga och människopåverkade miljöer, men vissa arter behöver riktade insatser för att tryggas för framtiden.
Starlingflock vid solnedgången i Danmark
Flockar
Nordösteuropeiska stare flyttar, men i södra och västra Europa är fåglarna bofasta. Starlar är i allmänhet en mycket social familj. De flesta arter samlas i flockar av varierande storlek under hela året. Dessa flockar kan omfatta andra arter av stare och ibland arter från andra familjer. Denna socialitet är uppenbar i deras beteende när de sover. Under den icke-födande säsongen kan vissa rastplatser bestå av tusentals fåglar. I Storbritannien brukade flockarna bestå av miljontals fåglar, även om antalet nu är färre än tidigare.
Sternus vulgaris är en mycket gruppbildande art på hösten och vintern. Flockstorleken är varierande: stora flockar är en spektakulär syn och ett spektakulärt ljud. Dessa flockar lockar ofta till sig rovfåglar som t.ex. sparvhökar. Flockarna bildar en tät sfärliknande formation i flykten, som ofta expanderar och drar ihop sig och ändrar form, till synes utan någon ledare.
Mycket stora rastplatser, ibland upp till 1,5 miljoner fåglar, kan bildas i stadskärnor, skogsmarker eller vassbälten, vilket orsakar problem med deras avföring. Enorma flockar med mer än en miljon stare observeras strax före solnedgången på våren i sydvästra Jylland i Danmark. Där samlas de i mars tills de lämnar sina häckningsområden i mitten av april. Deras flockar skapar komplexa former mot himlen, ett fenomen som lokalt är känt som "Black Sun" (svart sol). Den bästa platsen för att bevittna detta skådespel är de havsnära myrmarkerna i Tønder och Esbjerg .
Flockar på mellan fem och femtiotusen stare bildas i vissa områden i Storbritannien strax före solnedgången mitt i vintern. Dessa flockar kallas vanligen för Starling Moot.
Nordamerika
Även om det finns cirka 200 miljoner stare i Nordamerika är alla ättlingar till 60 fåglar som släpptes ut 1890 (och ytterligare 40 1891) i Central Park i New York av Eugene Schieffelin. Han var medlem i Acclimation Society of North America, som försökte introducera alla fågelarter som nämns i William Shakespeares verk i Nordamerika.
Eftersom den europeiska staren är en införd art är den inte skyddad enligt lagen om fördraget om flyttfåglar. Starlar betraktas som en störande art i Nordamerika. Fåglarna, som reser i enorma flockar, utgör ofta en fara för flygresor, stör boskapsskötsel, jagar bort inhemska fåglar och slår sig ner i stadsdelar. De lämnar efter sig frätande avföring och hundratals miljoner dollar i skador varje år. Under 2008 förgiftade, sköt och fångade amerikanska regeringsagenter 1,7 miljoner stare, vilket är mer än någon annan störande art.
En ungfågel från en stor flock i Kalifornien, USA.
Frågor och svar
F: Vad är den familj av fåglar som kallas?
S: Familjen av fåglar är känd som Sturnidae.
F: Var förekommer stare naturligt?
S: Starlings förekommer naturligt i den gamla världen, från Europa, Asien och Afrika.
F: Har starlar införts till andra områden?
Svar: Ja, arter (vanligtvis den vanliga staren) har introducerats till Nordamerika, Hawaii och Nya Zeeland.
F: Hur söker starar efter mat?
Svar: Starlings söker efter mat genom att öppna sin näbb efter att ha sonderat den i tät vegetation; detta beteende kallas "open-bill probing".
F: Hur ser fjäderdräkten ut hos en stare?
S: En starlings fjäderdräkt är vanligtvis mörk med metallisk glans och vita fläckar.
F: Var häckar de flesta arter?
S: De flesta arter häckar i hål och lägger blå eller vita ägg.
F: Är vissa asiatiska arter kända som mynor?
S: Ja, många asiatiska arter, särskilt de större, kallas mynor.
Sök