Biologisk bekämpning

Det finns tre grundläggande typer av biologiska bekämpningsstrategier: bevarande, klassisk biologisk bekämpning och förstärkning.

• Bevarande: Undvik att använda bekämpningsmedel som dödar skadedjurens naturliga fiender. Uppmuntra tillväxten av de saker som angriper skadedjuren. Använd kompanjonplanteringar där det är möjligt. I Kina har man använt myggsärv i minst tusen år som en följeslagare till risgrödor. Den är värd för en speciell cyanobakterie som fixerar kväve från atmosfären och blockerar ljuset från konkurrerande växter (men inte från riset, som blir högre).

• Klassisk biologisk bekämpning: Detta är införandet av naturliga fiender i ett nytt område där de inte har sitt ursprung eller inte förekommer naturligt. Därefter lever rovdjuret som en naturlig del av livsmiljön, förökar sig och dödar skadegöraren. Denna metod är särskilt effektiv när skadedjuret i sig självt är en invasiv eller införd art i området. Utan sina naturliga fiender förökar sig skadedjuret till enorma mängder. Införandet av en eller två fiender från sitt hemland kan vara mycket framgångsrikt. Ett exempel är användningen av Larinus planus för att bekämpa kanadensisk tistel.

• Förstärkning: Detta är att släppa ut ett antal naturliga fiender vid specifika tidpunkter. Dessa rovdjur är naturliga delar av ekosystemet, men släpps ut i ett sådant antal att de övermannar skadegöraren vid en kritisk tidpunkt. Lagren av rovdjuret kommer från kommersiella leverantörer.

I en kinesisk text från 304 e.Kr. av Hsi Han, Records of the plants and trees of the southern regions, beskrivs mandarinapelsiner som skyddas av stora rödgula citrusmyror. Myrorna angriper och dödar skadedjur på apelsinträden. Citrusmyran (Oecophylla smaragdina) återupptäcktes på 1900-talet och används nu återigen i Kina för att skydda apelsinlundar.