Biologiska artbegreppet

Dess roll i taxonomin

Den biologiska arten är det viktigaste skälet till att klassificera levande varelser, men det är inte lätt att tillämpa den i praktiken. Goda exempel på detta är följande:

"Bristande parning, sterilitet eller inviabilitet i korsningar mellan stammar har aldrig i sig självt tagits som ett bra bevis för separata arter, inklusive Dobzhanskys egna studier av syskon av Drosophila-arter".

"Det biologiska artbegreppet har ingen betydelse för asexuella organismer och har allvarliga begränsningar när det gäller tillämpningen på andra organismer. Man kan lägga ner oändligt mycket tid och arbete på att diskutera artbegreppet och utforma ytterligare ändringar och variationer av de föreslagna specifika definitionerna. Sådana debatter har stora förtjänster när det gäller att uppmuntra till ett mer objektivt resonemang om evolution och taxonomi, men under tiden fortsätter människans rovdrift och förstörelse av livsmiljöer att utplåna ämnet arter. Tiden är emot oss... Olika artbegrepp ger upphov till [grupper av underarter], så det är meningslöst att överväga ett slutgiltigt taxonomiskt system".

Detta innebär att det biologiska artbegreppet i praktiken inte räcker till för att avgöra hur djur ska klassificeras.

Historisk utveckling

John Ray

År 1686 introducerade John Ray ett biologiskt koncept som inte var evolutionärt. För honom kännetecknades arterna av att de alltid producerade samma art, och denna var fast och permanent, även om det fanns en betydande variation inom en art.

Idén om en art som en fysisk typ av organism har en lång historia. Detta har överlevt i form av begreppet typexemplar inom taxonomin. Det var det sätt på vilket Linné arbetade i sin binomiala klassificering, och det är fortfarande användbart för amatörnaturvetare i dag.

Charles Darwin

I Origin sade Charles Darwin att arter var etiketter som experter gav på grundval av sina observationer.

"... Jag betraktar termen art som ett begrepp som för enkelhetens skull godtyckligt ges till en uppsättning individer som är mycket lika varandra...".

Men tjugo år tidigare hade han en mycket bättre idé. Han tänkte sig att arter upprätthålls genom reproduktiv isolering. Han säger till och med: "Därför kan arter vara bra och knappt skilja sig åt i någon yttre egenskap". Här citerar han de två syskonarter av lövsångare som Gilbert White upptäckte i England 1768. I detta tidiga skede av sin karriär kom Darwin mycket nära det moderna biologiska artbegreppet. ^p266

Den moderna eran

Under de senaste 70 åren har två idéer dominerat hur professionella biologer tänker om arter.

Den första är det populationsgenetiska begreppet. Enligt detta syns en art som en grupp som kan para sig tillsammans trots att de alla i viss mån är olika. Det går ut på att säga att en art är en genpool.

Den andra är användningen av DNA-sekvensanalyser för att visa om arter som ser likadana ut är genetiskt olika varandra. Detta är särskilt användbart när det inte är praktiskt möjligt att göra avelsförsök.

Syskonarter

Syskonarter kallas ofta för kryptiska (dolda) arter eftersom skillnaderna mellan dem endast kan ses genom att analysera deras DNA. De är mycket vanliga i den marina miljön.

Många kryptiska arter finns i alla livsmiljöer. I den marina bryozoan Celleporella hyalina användes DNA-sekvensanalys för att visa att det fanns mer än tio ekologiskt skilda arter som hade divergerat under många miljoner år.

Bevis från identifieringen av kryptiska arter innebär att äldre uppskattningar av den globala artrikedomen är för låga. Forskning på mitokondrie-DNA tyder till exempel på att det finns minst 11 genetiskt skilda populationer av giraffer. På samma sätt är Amazonasgrodan Eleutherodactylus ockendeni minst tre olika arter som skilde sig åt för över 5 miljoner år sedan.