Svampar – biologisk definition, egenskaper och mykologi

En svamp (plural: svampar) är en levande organism som omfattar jäst, mögel, svamp och andra. Svampar har tunna trådliknande celler som kallas hyfer som absorberar näringsämnen och håller svampen på plats. Vissa, som t.ex. svampar, har också en kropp som innehåller många celler. Svampar har inte klorofyll för att fånga upp energi från solljuset som växter har. I stället får de näring genom att smälta döda organiska ämnen runt omkring dem och absorbera dem. Studiet av svampar kallas mykologi.

Svamparna är ett eget rike av levande varelser, som skiljer sig från djur och växter.

Svamparnas celler har kärnor, till skillnad från bakteriernas celler. Hyferna har ibland många kärnor. Deras cellväggar innehåller kitin, till skillnad från växternas cellväggar som innehåller cellulosa. Dessa och andra skillnader visar att svamparna utgör en enda grupp av besläktade organismer. Gruppen av svampar kallas Eumycota eller Eumycetes. De har en gemensam förfader: de är en monofyletisk grupp. Hur kan jag känna igen en bra magisk svampsort?

Svampar är saprofytiska: en svamp bryter ner död organiskt material i sin omgivning och använder det som föda. Den absorberar matens molekyler genom sin cellvägg.^p107 Vissa svampar är parasitiska eller symbiotiska.

Svampar förökar sig sexuellt och asexuellt på flera olika sätt. Många svampar bildar sporer som växer till nya svampar.

Svamparna uppstod för cirka 1000 miljoner år sedan. De finns i fossil från devonperioden, men är troligen mycket äldre. De är svåra att hitta i äldre fossil eftersom de förfaller snabbt.

Struktur och morfologi

Den synliga delen av många svampar, som hattar och stjälkar hos soppar, är endast deras fruktkropp — specialiserade strukturer för sporspridning. Den större delen av organismen är ofta ett nätverk av hyfer som tillsammans bildar mycel. Hyfer kan vara indelade i cellavgränsningar (septa) eller sakna dessa och bilda en sammankopplad cellmassa (koenocytiska hyfer). Hyfernas yta och struktur påverkar hur svampen växer, transporterar näring och interagerar med omgivningen.

Cellbiologi och näring

Svampceller är eukaryota och liknar djurceller i flera avseenden (t.ex. närmare släktskap enligt molekylära data). Deras cellväggar innehåller kitin, vilket ger stadga och skydd. Eftersom svampar inte fotosyntetiserar är de beroende av att bryta ner organiskt material: de utsöndrar enzymer som sönderdelar komplexa ämnen (cellulosa, lignin, proteiner) till små molekyler som sedan absorberas.

Ekologiska roller

Svampar fyller många viktiga ekologiska funktioner:

• Destruent (saprotrof): bryter ner dött material och återför näring till ekosystemet.
• Mutualist: exempelvis mykorrhiza, där svampar i symbios med växtrötter ökar växternas upptag av vatten och mineral och får kolhydrater i gengäld.
• Parasiter och patogener: vissa svampar orsakar sjukdomar hos växter, djur och människor.
• Partners i lavar: lavar är oftast ett samarbete mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie.

Fortplantning och livscykel

Svampar kan föröka sig asexuellt (t.ex. genom fragmentering, knoppar eller asexuella sporer som konidier) och sexuellt (genom förening av gameter eller hyfer följt av sporbildning). Stora svamparter (särskilt inom Basidiomycota och Ascomycota) har komplexa livscykler med dikaryotiska stadier (två kärnor i samma cell) innan kärnorna förenas och meios sker i specialiserade strukturer (basidier eller asci) som ger upphov till könliga sporer.

Sporer sprids på olika sätt: med vinden, via vatten, genom insekter eller andra djur. Sporer kan vila länge under ogynnsamma förhållanden och gro när miljön tillåter det.

Systematik och evolution

De flesta moderna klassifikationer delar svampriket i flera stora grupper, bland annat Chytridiomycota (ofta med flagellerade stadier), Glomeromycota (mykorrhizbildare), Ascomycota (sporsäckssvampar) och Basidiomycota (säggsporsvampar och många hattsvampar). Tidigare grupper som Zygomycota har delats upp på grund av molekylära studier. Genetiska data har revolutionerat vår förståelse av svampars evolution och visat deras gemensamma ursprung och nära relation till djur.

Fossil och ålder

Det finns fossila lämningar av svampliknande organismer från sen prekambrium och devon, men eftersom mycel och hyfer är mjuka och lätt förmultnar är fossilmaterialet sparsamt och svårtolkat. Molekylära klockanalyser tyder på att svampar kan ha uppstått redan för mer än 1000 miljoner år sedan.

Betydelse för människor

• Näring: många svampar används som livsmedel (ätliga svampar, jäst för bröd och öl).
• Medicin: antibiotika (t.ex. penicillin), immunhämmande medel (cyklosporin) och andra läkemedel kommer från svampar eller deras metaboliter.
• Industri: enzymer, bioteknikprocesser och bioremediering använder svamparnas förmåga att bryta ner material.
• Skador och sjukdomar: patogena svampar kan angripa grödor, lager och även människor (t.ex. hud-, nagel- och systemiska infektioner).

Mykologi och identifiering

Mykologi är studiet av svampar och omfattar fältarbete, morfologiska undersökningar, odling och molekylära metoder (DNA-sekvensering) för artbestämning och systematik. Identifiering av svampar kan vara svår eftersom många arter är morfologiskt lika; därför används ofta mikroskopi och genetiska analyser.

Varning och ansvar: Frågan "Hur kan jag känna igen en bra magisk svampsort?" i den tidigare texten är olämplig att besvara i detalj här. Identifiering och användning av psykoaktiva svampar innebär risker för hälsa, lagbrott i många länder och potentiellt dödliga förväxlingar med giftiga arter. Geografi, utseende och andra faktorer kan variera mycket; därför bör man aldrig plocka eller konsumera svampar utan ordentlig utbildning. För säkra råd om ätliga eller giftiga svampar, vänd dig till auktoriserade mykologföreningar, erfarna svampkännare eller vetenskapliga källor och följ lokala lagar.

Tips för vidare läsning

Vill du lära dig mer rekommenderas grundläggande böcker i mykologi, lokala svampklubbar, fältexkursioner under handledning samt kurser som kombinerar fältkännedom och laboratoriemetoder. Modern forskning publiceras också i vetenskapliga tidskrifter där molekylära och ekologiska aspekter av svampar studeras.

Struktur

Reproduktion

Svampar förökar sig både sexuellt och asexuellt. Vissa svampar bildar svampar: dessa är fruktkroppar. Under locket finns gälar som bär på sporer som sprids och kan utvecklas till nya svampar. Annars använder svamparna ett sporangium för att bära asexuella sporer genom mitos eller sexuella sporer genom meios. Sporerna är haploida.

Svampar kan vara encelliga eller flercelliga. Jäst är encellig och förökar sig antingen sexuellt eller asexuellt. Den könlösa reproduktionen sker genom enkel knoppning (binär fission).

Mycelium

Mycelet är den vegetativa (icke-reproducerande) delen av en svamp. Den är vanligtvis underjordisk (eller inuti något annat ämne) och består av trådar som kallas hyfer (singelord: hypha).

Hyphae

Hyferna ser ut som trådar eller små rötter. Mycelet är en matta av hyfer som kan vara mycket tjockt vävd. Svampen använder dem för att utvinna näringsämnen. Varje hypha är en lång cell inuti en rörformad cellvägg som växer från ändan.

Hyferna är vanligtvis syncytia. Detta innebär att cellväggarna (septa) oftast inte är kompletta och att cellkärnorna inte är separerade från varandra som i normala celler. Detaljerna skiljer sig åt mellan olika arter.

 
Mycel av en svamp  

Patogener

Vissa svampar orsakar skördesjukdomar, andra orsakar allvarliga sjukdomar hos människor. Vissa är mycket giftiga: ät aldrig en svamp som plockats i naturen om du inte vet vad du gör.

 
Amanita phalloides är mycket giftig.  

Frågor och svar

F: Vad är svampar?

F: Hur kallas studiet av svampar?

F: Hur skiljer sig svampar från djur och växter?

F: Vilken typ av organism är en svamp?

F: Hur förökar sig svampar?

F: När uppstod svamparna?

F: Hur kan jag känna igen en bra magisk svampsort?

Sök med bokstav