Johannes Ockeghem – fransk-flamländsk renässanskompositör (c.1410–1497)
Johannes Ockeghem (c.1410–1497) — framstående fransk‑flamländsk renässanskompositör, inflytelserik körledare och hovkompositör som formade musiken mellan Dufay och Josquin.
Johannes Ockeghem (född i Saint-Ghislain, nära Mons, Belgien, omkring 1410; död i Tours, Frankrike, 6 februari 1497) var den mest kända kompositören inom den fransk-flamländska skolan (från det område som nu är Belgien) under 1400-talets sista hälft, och betraktas ofta som den viktigaste kompositören mellan Dufay och Josquin des Prez. Han var en utmärkt körledare och lärare. Han tillbringade större delen av sitt liv med att arbeta för det franska kungahuset.
Biografi
Detaljerna om Ockeghems tidiga liv är sparsamma. Han föddes troligen omkring 1410 i Saint-Ghislain, i det dåvarande hertigdömet Henegouwen, och det är först i vuxen ålder hans namn börjar dyka upp i arkiven. Under större delen av sin karriär var han verksam vid det franska hovet och knuten till den kungliga kappellet, där han tjänstgjorde under flera franska kungar, särskilt Karl VII och Ludvig XI. Han var högt skattad och hade både musikaliska och administrativa uppgifter i hovets musikliv.
Verk och kompositionsstil
Ockeghem räknas till de ledande mästarna i den fransk‑flamländska traditionen. Hans produktion omfattar främst kyrklig musik — massor och motetter — men även seculara stycken, framför allt chansons. Bland hans mest uppmärksammade verk finns Missa prolationum, ett teoretiskt och tekniskt skickligt verk byggt på spegel‑ och prolationcanoner, och Missa cuiusvis toni, en masscykel som kan framföras i olika tonarter/mode. Även Missa Mi-mi ges ofta som exempel på hans säregna kombination av djup kontrapunkt, långsträckta melodiska linjer och en ovanligt framträdande basstämma för sin tid.
Stilistiskt kännetecknas Ockeghems musik av:
Roll som lärare och körledare
Ockeghem var också känd som en uppskattad pedagog och körledare. Han utbildade och påverkade många yngre kompositörer i Frankrike och Nordfrankrike. Hans rykte som mästare märks i samtidens hyllningar och i det sätt som senare kompositörer lärde sig och vidareutvecklade hans tekniker. Flera elegier och minnesdikter skrevs över hans död, vilket vittnar om det höga anseende han åtnjöt i sin samtid.
Bevarande och källor
Mycket av Ockeghems musik har bevarats i handskrifter och i tidiga tryck som cirkulerade i Europa under 1500‑talet. Den exakta katalogiseringen av hans verk har krävts omfattande filologiskt arbete eftersom många verk i äldre källor antingen saknar upphovsangivelse eller är felattribuerade. Trots detta finns flera massor, motetter och chansons som med stor säkerhet tillskrivs honom och som regelbundet studeras och framförs av tidigmusikensembler världen över.
Inflytande och eftermäle
Ockeghem anses vara en nyckelfigur mellan den äldre generationen (som Dufay) och den yngre renässansskolan (som Josquin des Prez). Hans tekniska uppfinningar — särskilt inom canontekniker och i balans mellan stämmorna — inspirerade efterföljande generationer. Under 1500‑ och 1600‑talen hyllades han av samtidiga poeter och musiker, och hans musik fortsatte att påverka kompositionspraxis långt efter hans död.
Lyssning och nutida mottagande
I modern tid återupptäcktes Ockeghems musik i samband med tidigmusikrörelsens framväxt. Inspelningar och konserter med historiskt informerande framförandepraktik har gjort hans komplexa men uttrycksfulla konst tillgänglig för en bredare publik. Forskning om hans tekniker och källor fortsätter att utvecklas, och nya editioner gör verken lättare att studera och framföra.
Vidare läsning
För den som vill fördjupa sig rekommenderas att söka efter moderna musikologiska översikter om fransk‑flamländsk polyfoni, kusliga kritiska utgåvor av Ockeghems massor samt introduktioner till medeltidens och renässansens noterings- och kanontekniker. Många universitet och musikhistoriska antologier behandlar hans centrala roll i övergången till renässansens stilideal.
Livet
Namnet Ockeghem förekommer med många olika stavningar i gamla dokument. Han föddes med största sannolikhet i staden Saint-Ghislain. Hans modersmål var förmodligen franska.
Som många kompositörer under denna period började han lära sig om musik genom att sjunga i en kyrkokör, troligen i Saint-Ghislain och sedan i Mons.
Hans första viktiga jobb var att arbeta för Karl I, hertig av Bourbon, i Moulins (Frankrike). År 1451 arbetade han sedan för kung Karl VII av Frankrike. Vid den här tiden var han välkänd som sångare och kompositör. Han arbetade för det kungliga hovet i mer än 50 år och belönades med befordringar och utmärkelser. Karl VII gav honom viktiga uppdrag. Efter Karl VII:s död blev Ludvig XI kung. Han regerade länge och Ockeghem var i gunst hos kungen. Han reste ofta med kungen och besökte platser som Cambrai och till och med så långt som till Spanien. Han träffade berömda personer, bland annat kompositörerna Dufay och Binchois. Han hade också andra arbeten i Paris.
Ludvig XI dog 1483. Vi vet inte mycket om vart Ockeghem tog vägen efter det, men han dog förmodligen i Tours eftersom det var där han lämnade sitt testamente.
Musik och inflytande
Ockeghem var inte en kompositör som skrev mycket musik, men det är svårt att avgöra eftersom en del av den kan ha gått förlorad. Det finns 14 mässor som överlevt och andra vokalverk. Hans Missa pro Defunctis är det tidigaste överlevande polyfona Requiem som finns bevarat. Ockeghem baserade många av sina mässor på välkända melodier på ett sätt som kallas "cantus firmus-teknik". Ibland satte han de lånade melodierna i den lägsta delen (han sjöng själv bas). Detta var ganska ovanligt.
Ockeghems musik påverkade Josquin des Prez och andra kompositörer från Flandern och Nederländerna.
När Ockeghem dog komponerade Josquin Des Prez en motett kallad La déploration de la mort de Johannes Ockeghem till hans ära. Musikteoretikern Johannes Tinctoris beskrev honom som en stor musiker och en av de bästa sångare han kände. Många yngre kompositörer använde några av Ockeghems melodier som grund för sina egna kompositioner. Under renässansen ansågs det vara en stor ära att låna från en annan kompositörs musik.
Sök