Inom musiken används ordet mässa för ett musikstycke som sjungs av en kör. Detta används av de romersk-katolska, anglikanska och lutherska kyrkorna. Det finns två mycket breda typer av mässor: De som använder den ordinära mässan är inte kopplade till kyrkokalendern, utan använder samma stycken (och ord) under hela året. Proper täcker de delar av mässan som varierar under året. I början sjöng man mässor på latin eller grekiska. Exempel på mässor som inte är på engelska är Deutsche Messe av Franz Schubert eller A German Requiem av Johannes Brahms.
De vanliga orden som sätts i musik kallas för ordinära ord. Det är de ord som används i gudstjänsten och som är desamma varje dag. Ordinariet består av fem delar: Kyrie (Herre förbarma dig över oss....), Gloria (Ära vare dig....), Credo (Jag tror på Gud Fader....), Sanctus (Heligt, heligt, heligt....) och Agnus Dei (O Guds lamm...).
De ord i mässan som inte kommer från ordinärboken kallas proper. Det är ord som kan ändras i gudstjänsten från dag till dag. Den egentliga mässan består av Introitus, Gradual, Alleluja, Traktat, Offertorium och Nattvarden. Det finns också vissa ord som är speciella för särskilda högtider.
Under renässansen satte kyrkokompositörer orden i den ordinarie mässan i musik. Denna musik var normalt polyfonisk: de olika delarna av kören (sopran, alt, tenor och bas) hade alla musikaliska linjer som delade melodin och var lika viktiga. Orden i den egentliga mässan komponerades inte till särskild musik. De sjöngs till plainchant.
Under de senaste två århundradena har många kompositörer skrivit mässor som inte är avsedda att sjungas i en gudstjänst: de är skrivna som konsertstycken. En del av dem är ganska långa och fyller ett helt konsertprogram. Några av de mest kända mässorna är de av Bach, Mozart, Beethoven, Schubert, Berlioz, Dvořák, Verdi, Bruckner, Fauré och Vaughan Williams.