Mässan i musik betecknar en komponerad inställning av texter som förekommer i den kristna mässan. Begreppet används inom både kyrklig och konsertmässig repertoar och förekommer i traditioner som romersk‑katolska, anglikanska och lutherska kyrkan. I praktisk beskrivning handlar det om att en kör eller ensemble sjunger ett fast textmaterial, ibland kompletterat med solister och orkester. Se även mässans allmänna begrepp och körens roll i framställningen (kör).

Struktur: ordinarie och proper

Mässans texter delas vanligen in i ordinariet (ordinarium) och propriummet (proprium). Ordinariet består av de stycken som återkommer i varje mässa och därför ofta tonsätts som en enhet. De fem huvuddelarna i ordinariet är:

  • Kyrie – bön om förbarmande.
  • Gloria – en lovsång (ej alltid använd under fastan).
  • Credo – trosbekännelsen.
  • Sanctus – helighetssången.
  • Agnus Dei – bön till Guds lamm.

Propriet innehåller texter som varierar med kyrkoåret: introitus, gradual, alleluja eller traktat, offertorium och kommunion. Dessa delar kan vara knutna till särskilda helgdagar och högtider och får ofta egna musikaliska behandlingar.

Musikaliska karaktärsdrag

Under medeltiden och tidig kyrkomusik användes enkla melodier i form av gregoriansk plainchant (plainchant), ofta på latin eller grekiska. Från renässansen utvecklades polyfoni, där flera självständiga stämmor sjunger samtidigt; detta kallas ofta polyfonisk komposition. I en typisk kyrkokör finns sopran, alt, tenor och bas som självständiga linjer (sopran, alt, tenor, bas). Plainchant användes ofta som cantus firmus eller som ackompanjerande melodisk grund.

Historisk utveckling

Under renässansen skrev kyrkliga kompositörer omfattande inställningar av ordinariet och utvecklade polyfon teknik (renässansen). Från barocken och framåt växte både det sakrala konsertverket och traditionen att framföra mässor i liturgisk kontext. Språket har skiftat med tiden: klassiska verk är ofta på latin, men tonsättare har också använt modersmål, exempelvis Franz Schuberts Deutsche Messe och Johannes Brahms Ein deutsches Requiem, som är exempel på mässarelaterade verk på annat än latin.

Konsertmässor och kända tonsättare

Under 1800‑ och 1900‑talen skrevs många mässor som avsedda konsertstycken, ofta med orkester och solister och i vissa fall av stora proportioner. Bland välkända kompositörer som bidragit till mässrepertoaren finns Bach, Mozart, Beethoven, Schubert, Berlioz, Dvořák, Verdi, Bruckner, Fauré och Vaughan Williams. Dessa verk spänner från liturgiskt bruk till självständiga konsertverket som ofta framförs i konsertsalar.

Användning och skillnader

Mässor kan fortfarande tjäna två syften: som del av en gudstjänst eller som fristående konstmusik. I liturgiska sammanhang betonas textens funktion i tillbedjan; i konsertformen blir ofta musikens dramaturgi och orkestrala färgschema centrala. Vissa mässor är korta och avsedda för bruk i vardagliga liturgier, andra är långa, symfoniskt uppbyggda och avsedda för konsertframförande.

För den som vill fördjupa sig finns orienterande resurser om mässans musikhistoria och repertoar, samt exempel på tolkningar i olika historiska stilperioder. Historiska och moderna tolkningar visar hur ett kyrkligt textegendom som mässan kan anta många musikaliska skepnader beroende på tid, språk och liturgisk kontext.