Guillaume Dufay

Livet

Utifrån vad som står i hans testamente verkar det troligt att han föddes i Beersel, som ligger nära Bryssel i det som idag är Belgien. Han var oäkta barn till en okänd präst och en kvinna som hette Marie Du Fayt. När han var liten flyttade Dufay med sin mor till Cambrai där de bodde hos en släkting som var kanon vid katedralen där. Dufay visade snart musikalisk talang och han fick en musikalisk utbildning vid katedralen. Han sjöng i kören där. När han bara var 16 år gammal fick han ett benefice som kaplan i närheten av Cambrai. Han reste till Konstanz för ett möte.

Från november 1418 till 1420 var han subdiakon vid katedralen i Cambrai. År 1420 lämnade han Cambrai igen och arbetade i Rimini i Italien hos en rik familj. År 1424 återvände han till Cambrai eftersom den släkting i vars hus hans mor bodde var sjuk. Efter att släktingen hade dött återvände han till Italien. Han arbetade i Bologna för en kardinal. Han blev diakon och sedan präst.

När kardinalen tvingades lämna Bologna 1428 åkte Dufay till Rom för att arbeta för påven. Han blev medlem av den påvliga kören. År 1434 blev han maistre de chappelle i Savoyen. Han tycks ha lämnat Rom när den påvliga kören fick penningproblem. Ändå var han 1435 återigen i den påvliga körens tjänst, men den här gången var det i Florens. År 1436 komponerade Dufay den festliga motetten Nuper rosarum flores, en av sina mest kända kompositioner, som sjöngs vid invigningen av Brunelleschis kupol i katedralen i Florens.

Under denna period inledde Dufay också sitt långa samarbete med familjen d'Este i Ferrara, några av renässansens viktigaste musikaliska mecenater. Han kan ha lärt känna dem under sin första vistelse i Italien. Rimini låg inte långt från Ferrara, och han tillbringade tid i båda städerna där han fick ekonomiskt stöd.

Vid denna tid fortsatte diskussionerna mellan påven och Baselkonciliet. Dufay trodde att han skulle bli utan arbete och återvände därför till Cambrai. För att bli kanoniker i Cambrai behövde han en juristexamen, som han fick 1437; han kan ha studerat vid universitetet i Turin 1436. Ett av de första dokumenten som nämner honom i Cambrai är daterat den 27 december 1440, då han fick 36 partier vin för den helige Johannes evangelistens högtid. Vi vet inte hur lång tid han tog på sig att dricka det.

Dufay stannade i Cambrai under 1440-talet. Samtidigt var han också i tjänst hos hertigen av Burgund. Medan han var i Cambrai arbetade han tillsammans med Nicolas Grenon med att fullständigt förnya katedralens musiksamling. Detta innebar att han var tvungen att skriva en stor samling polyfonisk musik för gudstjänster. Han arbetade också i katedralens administration. År 1444 dog hans mor och begravdes i katedralen, och 1445 flyttade Dufay in i huset hos den person som hade varit kanon strax innan. Han behöll detta hem resten av sitt liv, även om han tillbringade ytterligare sex år i Italien där han skrev många av sina kompositioner. När han återvände till Cambrai igen blev han kanon i katedralen. Han var den mest kända kompositören i Europa vid den tiden. Han komponerade ofta musik för hovet i Bourgogne och han träffade många yngre kompositörer som höll på att bli berömda, som Busnois, Ockeghem, Tinctoris och Loyset Compère. Under denna period skrev Dufay troligen sin mässa baserad på sången L'homme armé, liksom den chanson som bygger på samma sång. Kanske skrev han detta när Filip den gode uppmanade till ett nytt korståg mot turkarna, som nyligen hade intagit Konstantinopel. Han skrev också en Requiem-mässa omkring 1460, som är försvunnen.

Efter flera veckors sjukdom dog Dufay den 27 november 1474. Han hade bett att hans motett Ave regina celorum skulle sjungas för honom när han dog, med böner om nåd som skulle läsas mellan några av satserna, men det fanns inte tillräckligt med tid för att ordna detta, så den sjöngs vid hans begravning i stället. Dufay begravdes i St Etienne-kapellet i katedralen i Cambrai; hans porträtt var inristat på hans gravsten. På senare år förstördes katedralen och gravstenen gick förlorad, men den hittades 1859 (den användes för att täcka en brunn) och finns nu i museet Palais des Beaux Arts i Lille.

Musik och inflytande

Dufays musik framfördes över hela Europa. De som ville framföra hans musik var tvungna att skriva ut den för hand. På den tiden fanns det inga tryckta noter.

Dufay skrev kyrkomusik, bland annat mässor, motetter, magnificats, hymner, enkla sångsättningar och antifoner. Hans sekulära (icke-kyrkliga) musik omfattar rondeaux, ballader, virelais och några andra typer av chanson. Hans kompositionsstil lade grunden för nästa generation av renässansens kompositörer. Vissa av hans tekniker var gammaldags. Han använde isorytmer i sina motetter, vilket hade varit populärt i den medeltida musiken. Han använde ett sätt att harmonisera sånger som blev känt som fauxbourdon. Han var populär eftersom han var skicklig på att skriva melodier som var vackra att sjunga.