Theresa May — Storbritanniens premiärminister 2016–2019
Theresa May — Storbritanniens premiärminister 2016–2019: hennes väg från inrikesminister till Brexit-strider, partiledarskap, misstroendeomröstningar och avgång.
Theresa Mary, Lady May (född Brasier, 1 oktober 1956) är en brittisk politiker som tjänstgjorde som Storbritanniens premiärminister 2016–2019. Hon var ledare för det konservativa partiet (Conservative Party) under samma period och är den andra kvinnan i modern tid att inneha posten som premiärminister efter Margaret Thatcher.
Tidigt liv och utbildning
Theresa May föddes i Eastbourne i Sussex som dotter till prästen Hubert Brasier och Zaidee Mary. Hon växte upp i Oxfordshire och studerade geografi vid St Hugh's College vid universitetet i Oxford, där hon tog examen på 1970-talet. Efter studierna arbetade hon inom finanssektorn, bland annat vid Bank of England, innan hon gick in i politiken på heltid.
Politisk karriär före premiärministerskapet
May valdes till parlamentsledamot för valkretsen Maidenhead i underhuset vid valet 1997 och har representerat Maidenhead fasta sedan dess. Under åren i opposition innehade hon flera skuggministerposter. När konservativa vann regeringsmakten 2010 utsågs hon till inrikesminister, en post hon hade 2010–2016. Som inrikesminister drev hon bland annat frågor om polis och gränskontroll samt var initiativtagare till Modern Slavery Act 2015. Hon tjänstgjorde också som minister med ansvar för kvinnor och jämlikhet.
Premiärminister och Brexit
Efter David Camerons avgång i kölvattnet av folkomröstningen om EU-medlemskap blev Theresa May partiledare och tillträdde som premiärminister i juli 2016. Som premiärminister hade hon huvudansvaret för regeringens hantering av Brexit. Hon aktiverade artikel 50 och inledde förhandlingarna om Storbritanniens utträde ur EU. Hennes regering presenterade ett utträdesavtal (withdrawal agreement) och ett politiskt överenskommelseförslag (bland annat kända formuleringar kring Chequers-planen) som mötte hård kritik både inom hennes parti och från oppositionshåll.
May utlyste ett nyval i juni 2017 i syfte att befästa sitt mandat, men det slutade med att de konservativa förlorade sin absoluta majoritet i underhuset. Efter valet bildade regeringen en minoritetsregering som stödde sig på ett förhandlat stödavtal med det nordirländska partiet DUP.
Under 2018–2019 röstade underhuset upprepade gånger nej till hennes brexitförslag. Den 12 december 2018 lämnade 48 konservativa parlamentsledamöter in misstroendeförklaringar till ordföranden för 1922 års kommitté, Sir Graham Brady, vilket utlöste en intern förtroendeomröstning. May vann den omröstningen med stöd från omkring 200 konservativa ledamöter. Den 15 januari 2019 föll hennes brexitavtal i underhuset med 432 röster mot 202 – regeringens största nederlag i modern tid – och oppositionsledaren Jeremy Corbyn väckte ett misstroendevotum mot hennes ministerium, vilket regeringen klarade av med 325 röster mot 306. Hennes utträdesavtal röstades ned vid flera tillfällen och förhandlingarna ledde till politisk återvändsgränd.
Avgång och efterspel
I mars 2019 meddelade May att hon skulle avgå som premiärminister om parlamentet antog hennes brexitavtal, för att lämna plats åt en ny ledare inför den andra fasen av förhandlingarna om det framtida förhållandet till EU. Den 24 maj 2019 meddelade hon att hon skulle avgå som partiledare den 7 juni och att hon skulle stanna kvar som premiärminister tills en efterträdare valts. Hon efterträddes senare av Boris Johnson, som tillträdde som premiärminister i juli 2019.
Politik, stil och arv
Theresa Mays tid som premiärminister präglades av försök att balansera interna konservativa stridigheter, svårigheterna i Brexitförhandlingarna och hanteringen av säkerhetspolitiska frågor. Som politiker beskrevs hon ofta som mån om ordning och stabilitet, med fokus på lag och ordning, gränskontroll och att bekämpa modern slaveri. Hennes tid vid makten har lett till delade bedömningar: många uppmärksammar hennes tekniska kompetens och tålmodiga stil, medan kritiker menar att hon inte lyckades ena partiet eller parlamentet kring en hållbar Brexit-lösning.
Privatliv
Theresa May är gift med Philip May sedan 1980, som arbetar inom finanssektorn. Paret har inga barn. Hon använder titeln Lady May som formell del av sitt namn och efterträdde senare rollen som ordförande (Chair-in-Office) för Commonwealth vid Commonwealth Heads of Government Meeting i London 2018, en funktion som följer rollen som regeringens representant för Storbritannien under CHOGM-sällskapet.
Sammanfattningsvis var Theresa May en centralt positionerad konservativ ledare vars premiärministerperiod dominerades av Brexit-frågan och dess politiska följder, med ett arv som fortfarande diskuteras i brittisk politik.
Theresa May möter president Vladimir Putin i Moskva i september 2016.
Tidigt liv
May föddes den 1 oktober 1956 på Maternity Home i 9 Upperton Road i Eastbourne, Sussex. May är enda barnet till Zaidee Mary (född Barnes; 1928-1982) och Hubert Brasier (1917-1981). Hennes far var präst i Church of England. May fick sin utbildning i Oxfordshires grundskolor och gymnasieskolor inom den statliga sektorn och tog examen från University of Oxford 1977.
Tidig karriär
Mellan 1977 och 1983 arbetade May på Bank of England och mellan 1985 och 1997 som finansiell konsult och senior rådgivare i internationella frågor på Association for Payment Clearing Services. Mays föräldrar dog under denna period, hennes far i en bilolycka 1981 och hennes mor av multipel skleros ett år senare. May var ledamot av kommunfullmäktige i London Borough of Merton från 1986 till 1994, där hon var ordförande för utbildning (1988-90) och vice gruppledare och talesman för bostadsfrågor (1992-94).
Tidigt politiskt arbete
Hon blev parlamentsledamot för det konservativa partiet i parlamentsvalet 1997 och befordrades till skuggkabinettet 1999. Hon innehade flera poster i skuggkabinettet, bland annat som ordförande för det konservativa partiet (juli 2002-november 2003) och underhusets skuggledare (december 2005-januari 2009).
Inrikesminister (2010-2016)
Hon blev inrikesminister och minister för kvinnor och jämställdhet den 12 maj 2010.
I december 2010 förklarade May att polisen på det brittiska fastlandet hade beslutat att sätta in vattenkanoner och att detta var ett operativt beslut som "hittills har motarbetats av högre polistjänstemän". Hon avvisade användningen av dem efter de omfattande upploppen sommaren 2011. Under 2010 lovade May att få ner nettomigrationen till mindre än 100 000 personer. I februari 2015 rapporterade The Independent: "Office for National Statistics (ONS) meddelade att nettoflödet till Storbritannien uppgick till 298 000 migranter under de tolv månaderna fram till september 2014, vilket är en ökning från 210 000 föregående år".
Vid den konservativa partikonferensen den 4 oktober 2011 gav May, samtidigt som hon hävdade att lagen om mänskliga rättigheter måste ändras, ett exempel på en utländsk medborgare som enligt domstolarna fick stanna kvar i Storbritannien "för att - och jag hittar inte på - han hade en katt som husdjur".
I maj 2012 sa hon att hon stödde samkönade äktenskap. Hon spelade in en video för kampanjen Out4Marriage.
I juli 2013 beslutade maj att förbjuda det stimulerande ämnet khat, mot råd från Rådgivande rådet för drogmissbruk (Advisory Council on the Misuse of Drugs, ACMD). Rådet sa att det inte fanns "tillräckliga bevis" för att det orsakade hälsoproblem.
Storbritanniens premiärminister (2016-19)
Valet av ledarskap för det konservativa partiet 2016
May var kandidat i det kommande valet om ledarskapet för det konservativa partiet. May beskrev sig själv som en kandidat som kommer att ena partiet efter en "splittrande" folkomröstning (Brexit). Hon vann den första omröstningen den 5 juli 2016 med stor marginal med 50 % av rösterna. Den 7 juli vann May rösterna från 199 parlamentsledamöter och ställdes inför det konservativa partiets medlemmars röst i en tävling med Andrea Leadsom.
När Leadsom drog sig ur valet den 11 juli ledde det till att May kunde utses till partiledare och därmed till premiärminister, vilket hon tillträdde den 13 juli 2016.
De första dagarna
Efter att ha utsetts av drottningen den 13 juli 2016 blev May Storbritanniens andra kvinnliga premiärminister efter Margaret Thatcher. Hon är den första kvinnliga premiärministern under 2000-talet.
May sa till media den 12 juli 2016 att hon var "hedrad och ödmjuk" över att vara partiledare och bli premiärminister. Som svar på vissa krav på ett allmänt val (rapporterat av nyhetsmedier) för att bekräfta hennes mandat, sade "källor nära fru May" att det inte skulle bli något sådant val enligt BBC.
En stor fråga som May har haft att ta itu med under sin tid som premiärminister är Brexit, efter att Storbritannien röstade för att lämna Europeiska unionen. May har lett samtalen med Europeiska unionen för att planera hur utträdet ska ske.
May har också behandlat kriget i Irak och Syrien. Hon har använt Storbritanniens militär för att bekämpa ISIS i båda länderna. Brittiska trupper har varit med i slaget om Mosul och hjälpt Iraks militär och de kurdiska styrkorna.
Allmänna val, 2017
Den 18 april 2017 överraskade Theresa May genom att säga att hon ville ha ett snabbval den 8 juni. Nästa dag röstade underhuset för att hålla allmänna val i juni.
I början av kampanjen hade de konservativa en stor ledning i opinionsmätningarna. Under kampanjens gång fick Labourpartiet mer stöd och började stiga i opinionsmätningarna. På valdagen gjorde de konservativa sämre ifrån sig än väntat och May förlorade sin majoritet i underhuset.
Misstroendevotum
Den 12 december 2018 fick 1922-kommitténs ordförande tillräckligt många formella förfrågningsbrev för att motivera det som vissa länder i Westminster-systemet kallar för ett ledarskapsutskick, vilket snabbt planerades till följande kväll. Många säger att detta beror på Brexit-avtalet och det sätt på vilket May hanterar avtalet. Före omröstningen sade May senare samma dag att hon inte skulle leda sitt parti i nästa parlamentsval. May skulle sedan vinna förtroendeomröstningen.
Brexit-nederlag
Den 15 januari 2019 besegrades Theresa Mays regering i underhuset med en majoritet på 203 röster i en omröstning om hennes avtal om att lämna Europeiska unionen. Detta är den största majoriteten mot en brittisk regering någonsin.
Uppsägning
Den 24 maj 2019 meddelade May att hon skulle avgå som ledare för det konservativa partiet med verkan från och med den 7 juni och att hon kommer att förbli premiärminister tills hennes ersättare har utsetts.
I parlamentsvalet 2019 omvaldes hon i sin valkrets Maidenhead.
May tillkännager sin avgång utanför 10 Downing Street, maj 2019
May med president Donald Trump i Washington, D.C., januari 2017
Personligt liv
Hon gifte sig med Philip John May den 6 september 1980. Hon har inga barn.
År 2013 fick hon diagnosen typ 1-diabetes.
May är medlem i Church of England och går regelbundet i kyrkan på söndagar.
Hedersbetyg
Stilar
- Fröken Theresa Brasier (1956-1980)
- Philip May (1980-1997)
- Theresa May parlamentsledamot (1997-2003)
- Theresa May (parlamentsledamot) (2003-nuvarande)
Frågor och svar
Fråga: Vem är Theresa May?
S: Theresa May är en brittisk politiker och Storbritanniens premiärminister från 2016 till 2019.
Fråga: Var är hon född?
Svar: Hon föddes i Eastbourne, Sussex.
F: Vilken position hade hon i David Camerons regering?
S: Hon var inrikesminister i David Camerons regering.
Fråga: När lämnade 48 konservativa parlamentsledamöter in misstroendeförklaringar till Sir Graham Brady?
S: Den 12 december 2018 hade 48 konservativa parlamentsledamöter lämnat in misstroendeförklaringar till ordföranden för 1922 års kommitté, Sir Graham Brady.
Fråga: Hur många röster misslyckades hennes brexitförslag med i underhuset?
Svar: Hennes brexitförslag misslyckades i underhuset med 432 röster mot 202.
Fråga: När meddelade hon att hennes avgång som partiledare skulle träda i kraft?
S: Den 24 maj 2019 meddelade hon att hennes avgång som partiledare skulle träda i kraft den 7 juni.
Fråga: Vem ersatte henne som premiärminister?
Svar: Hon ersattes av Boris Johnson.
Sök