Theresa May | Storbritanniens premiärminister från 2016 till 2019

Tidigt liv

May föddes den 1 oktober 1956 på Maternity Home i 9 Upperton Road i Eastbourne, Sussex. May är enda barnet till Zaidee Mary (född Barnes; 1928-1982) och Hubert Brasier (1917-1981). Hennes far var präst i Church of England. May fick sin utbildning i Oxfordshires grundskolor och gymnasieskolor inom den statliga sektorn och tog examen från University of Oxford 1977.

 

Tidig karriär

Mellan 1977 och 1983 arbetade May på Bank of England och mellan 1985 och 1997 som finansiell konsult och senior rådgivare i internationella frågor på Association for Payment Clearing Services. Mays föräldrar dog under denna period, hennes far i en bilolycka 1981 och hennes mor av multipel skleros ett år senare. May var ledamot av kommunfullmäktige i London Borough of Merton från 1986 till 1994, där hon var ordförande för utbildning (1988-90) och vice gruppledare och talesman för bostadsfrågor (1992-94).

 

Tidigt politiskt arbete

Hon blev parlamentsledamot för det konservativa partiet i parlamentsvalet 1997 och befordrades till skuggkabinettet 1999. Hon innehade flera poster i skuggkabinettet, bland annat som ordförande för det konservativa partiet (juli 2002-november 2003) och underhusets skuggledare (december 2005-januari 2009).

 

Inrikesminister (2010-2016)

Hon blev inrikesminister och minister för kvinnor och jämställdhet den 12 maj 2010.

I december 2010 förklarade May att polisen på det brittiska fastlandet hade beslutat att sätta in vattenkanoner och att detta var ett operativt beslut som "hittills har motarbetats av högre polistjänstemän". Hon avvisade användningen av dem efter de omfattande upploppen sommaren 2011. Under 2010 lovade May att få ner nettomigrationen till mindre än 100 000 personer. I februari 2015 rapporterade The Independent: "Office for National Statistics (ONS) meddelade att nettoflödet till Storbritannien uppgick till 298 000 migranter under de tolv månaderna fram till september 2014, vilket är en ökning från 210 000 föregående år".

Vid den konservativa partikonferensen den 4 oktober 2011 gav May, samtidigt som hon hävdade att lagen om mänskliga rättigheter måste ändras, ett exempel på en utländsk medborgare som enligt domstolarna fick stanna kvar i Storbritannien "för att - och jag hittar inte på - han hade en katt som husdjur".

I maj 2012 sa hon att hon stödde samkönade äktenskap. Hon spelade in en video för kampanjen Out4Marriage.

I juli 2013 beslutade maj att förbjuda det stimulerande ämnet khat, mot råd från Rådgivande rådet för drogmissbruk (Advisory Council on the Misuse of Drugs, ACMD). Rådet sa att det inte fanns "tillräckliga bevis" för att det orsakade hälsoproblem.

 

Storbritanniens premiärminister (2016-19)

Valet av ledarskap för det konservativa partiet 2016

May var kandidat i det kommande valet om ledarskapet för det konservativa partiet. May beskrev sig själv som en kandidat som kommer att ena partiet efter en "splittrande" folkomröstning (Brexit). Hon vann den första omröstningen den 5 juli 2016 med stor marginal med 50 % av rösterna. Den 7 juli vann May rösterna från 199 parlamentsledamöter och ställdes inför det konservativa partiets medlemmars röst i en tävling med Andrea Leadsom.

När Leadsom drog sig ur valet den 11 juli ledde det till att May kunde utses till partiledare och därmed till premiärminister, vilket hon tillträdde den 13 juli 2016.

De första dagarna

Efter att ha utsetts av drottningen den 13 juli 2016 blev May Storbritanniens andra kvinnliga premiärminister efter Margaret Thatcher. Hon är den första kvinnliga premiärministern under 2000-talet.

May sa till media den 12 juli 2016 att hon var "hedrad och ödmjuk" över att vara partiledare och bli premiärminister. Som svar på vissa krav på ett allmänt val (rapporterat av nyhetsmedier) för att bekräfta hennes mandat, sade "källor nära fru May" att det inte skulle bli något sådant val enligt BBC.

En stor fråga som May har haft att ta itu med under sin tid som premiärminister är Brexit, efter att Storbritannien röstade för att lämna Europeiska unionen. May har lett samtalen med Europeiska unionen för att planera hur utträdet ska ske.

May har också behandlat kriget i Irak och Syrien. Hon har använt Storbritanniens militär för att bekämpa ISIS i båda länderna. Brittiska trupper har varit med i slaget om Mosul och hjälpt Iraks militär och de kurdiska styrkorna.

Allmänna val, 2017

Den 18 april 2017 överraskade Theresa May genom att säga att hon ville ha ett snabbval den 8 juni. Nästa dag röstade underhuset för att hålla allmänna val i juni.

I början av kampanjen hade de konservativa en stor ledning i opinionsmätningarna. Under kampanjens gång fick Labourpartiet mer stöd och började stiga i opinionsmätningarna. På valdagen gjorde de konservativa sämre ifrån sig än väntat och May förlorade sin majoritet i underhuset.

Misstroendevotum

Den 12 december 2018 fick 1922-kommitténs ordförande tillräckligt många formella förfrågningsbrev för att motivera det som vissa länder i Westminster-systemet kallar för ett ledarskapsutskick, vilket snabbt planerades till följande kväll. Många säger att detta beror på Brexit-avtalet och det sätt på vilket May hanterar avtalet. Före omröstningen sade May senare samma dag att hon inte skulle leda sitt parti i nästa parlamentsval. May skulle sedan vinna förtroendeomröstningen.

Brexit-nederlag

Den 15 januari 2019 besegrades Theresa Mays regering i underhuset med en majoritet på 203 röster i en omröstning om hennes avtal om att lämna Europeiska unionen. Detta är den största majoriteten mot en brittisk regering någonsin.

Uppsägning

Den 24 maj 2019 meddelade May att hon skulle avgå som ledare för det konservativa partiet med verkan från och med den 7 juni och att hon kommer att förbli premiärminister tills hennes ersättare har utsetts.

I parlamentsvalet 2019 omvaldes hon i sin valkrets Maidenhead.

 
May tillkännager sin avgång utanför 10 Downing Street, maj 2019  


May med president Donald Trump i Washington, D.C., januari 2017  

Personligt liv

Hon gifte sig med Philip John May den 6 september 1980. Hon har inga barn.

År 2013 fick hon diagnosen typ 1-diabetes.

May är medlem i Church of England och går regelbundet i kyrkan på söndagar.

 

Hedersbetyg

Stilar

• Fröken Theresa Brasier (1956-1980)
• Philip May (1980-1997)
• Theresa May parlamentsledamot (1997-2003)
• Theresa May (parlamentsledamot) (2003-nuvarande)