Boris Johnson | Storbritanniens premiärminister

Tidigt liv och utbildning

Boris Johnson föddes på Weill Cornell Medical Center i Upper East Side i New York City, New York. Han är den äldsta av Stanley Johnsons fyra barn. Stanley är en före detta konservativ parlamentsledamot (ledamot av Europaparlamentet). Han var också anställd vid Europeiska kommissionen och Världsbanken. Boris Johnsons mor är målaren Charlotte Fawcett (senare Wahl). Hon är dotter till Sir James Fawcett, en framstående advokat och ordförande för Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter.

Förfödelse

På sin fars sida är Johnson barnbarnsbarn till Ali Kemal. Kemal var en liberal turkisk journalist och inrikesminister i Damat Ferid Pashas regering, det osmanska rikets storvisir. Han mördades under det turkiska frihetskriget. Under första världskriget erkändes Boris farfar och gammelmoster som brittiska undersåtar. De tog sin mormors flicknamn Johnson. Johnson har beskrivit sig själv som en "enmans smältdegel" på grund av sitt kosmopolitiska ursprung. Hans förfäder var muslimer, judar och kristna om man räknar med hans gammelfarföräldrar. Hans fars mormor (hans mors) mormor, Marie Louise de Pfeffel, var en ättling till prins Paul av Württemberg. Detta berodde på att prinsen hade ett förhållande med en tysk skådespelerska. Johnson är en ättling till kung Georg II av Storbritannien genom prins Paul. Johnson är också ättling till alla tidigare brittiska kungahus genom Georges farfars farfars farfar, kung Jakob I av England.

Johnson och hans familj åkte tillbaka till England strax efter att han hade fötts eftersom hans mor behövde avlägga sin examen i Oxford. Johnsons syster Rachel föddes ett år senare. Som barn hade Boris Johnson en svår dövhet. Han genomgick många operationer för att få grommetter i öronen. Enligt uppgift var han ganska tystlåten som barn. Han fick sin utbildning vid Europaskolan i Bryssel, Ashdown House och därefter vid Eton College. På Eton var han King's Scholar. Han läste klassiska ämnen vid Balliol College i Oxford. Han var en Brackenbury-stipendiat. Han valdes till ordförande för Oxford Union vid sitt andra försök. Radek Sikorski sade att Johnson agerade som anhängare av det socialdemokratiska partiet för att vinna unionens ordförandeskap eftersom partiet var populärt vid universitetet. Johnson säger nej, han var bara SDP:s favoritkandidat. Tillsammans med David Cameron var han medlem i Oxfords Bullingdon Club. Klubben är ett studentmatsällskap som är känt för sina rabalder.

 

Personligt liv

1987 gifte sig Johnson med Allegra Mostyn-Owen. Äktenskapet varade mindre än ett år. Det upplöstes 1993. Han gifte sig senare samma år med advokaten Marina Wheeler. Wheeler är dotter till journalisten och programledaren Sir Charles Wheeler och hans sikhiska indiska fru Dip Singh. Familjerna Wheeler och Johnson har känt varandra i många år. Marina Wheeler gick på Europaskolan i Bryssel samtidigt som Boris Johnson. De har två söner - Theodore Apollo (född 1999) och Milo Arthur (född 1995) - och två döttrar - Lara Lettice (född 1993) och Cassia Peaches (född 1997).

År 2016 avsade sig Johnson sitt amerikanska medborgarskap. Han var amerikan eftersom han var född i New York. År 2018 meddelade Johnson och Wheeler att de separerade och skilde sig snart 2020. Han utvecklade senare en relation med Carrie Symonds ungefär samtidigt som han separerade från Wheeler. De förlovade sig i slutet av 2019. Deras första son föddes den 29 april 2020 i London. Han heter Wilfred Lawrie Nicholas Johnson. Symonds och Johnson gifte sig i maj 2021. De fick sitt andra barn, en dotter, den 9 december 2021. Hennes namn är Romy Iris Charlotte Johnson.

 

Politisk karriär

Johnson ställde upp som parlamentsledamot för Clwyd South i parlamentsvalet 1997. Han förlorade valet. År 2001 valdes han till parlamentsledamot för Henley. Han ersatte Michael Heseltine. År 2004 blev han skuggminister för konst efter att Nick Hawkins (skuggans talesman för inrikesfrågor) avgått. Johnson var vice ordförande för det konservativa partiet från november 2003. Han lade tonvikten på kampanjer. Johnson avskedades från dessa högt profilerade poster i november 2004. Han anklagades för att ha ljugit för Michael Howard om en fyra år lång utomäktenskaplig affär med Petronella Wyatt, The Spectators New York-korrespondent och tidigare biträdande redaktör. Johnson sade att anklagelserna inte var sanna. Han sade att de var "en omvänd pyramid av skitsnack". Howard avskedade dock Johnson eftersom han ansåg att pressrapporter visade att Johnson hade ljugit, och inte på grund av själva affären.

Den nya konservativa ledaren David Cameron utnämnde honom till skuggminister för högre utbildning den 9 december 2005. Johnson avgick som redaktör för The Spectator kort därefter. Den 2 april 2006 skrev News of the World att Johnson hade haft ännu en utomäktenskaplig affär. De sade att affären var med journalisten Anna Fazackerley från Times Higher Education Supplement. En video visar hur han kommer ut från hennes lägenhet och vinkar till henne i en taxi. I ett tal vid universitetet i Exeter om studentfinansiering ska Johson ha gjort roliga kommentarer om sin tacksamhet till publiken för att de inte "tog upp andra frågor" under talet. Detta kan ha varit en hänvisning till anklagelserna om den andra affären. I en rapport i The Times stod det att Cameron såg den eventuella affären som en privat angelägenhet. Han sade att Johnson inte skulle förlora sitt jobb på grund av det.

Borgmästarvalet i London 2008

Den 16 juli 2007 berättade Johnson för pressen att han kan komma att kandidera för de konservativa i borgmästarvalet i London 2008. Enligt rapporter förklarade han att "möjligheten är för stor och priset för fantastiskt för att missa ... chansen att representera London och tala för Londonborna". Han avgick som skuggminister för högre utbildning. Vid ett offentligt primärval i hela London fick han 75 procent av rösterna. Han bekräftades som konservativ kandidat den 27 september 2007.

 
Johnson som Londons borgmästare  

Londons borgmästare

Förbud mot alkohol i kollektivtrafiken

Den 7 maj 2008 sade Johnson att han ville förbjuda (stoppa) människor som dricker alkohol i Londons transportsystem. Detta var tänkt att börja gälla den 1 juni. Jeroen Weimar, Transport for Londons direktör för transportpolicy och verkställighet, sade att detta var rimligt. Han sa att folk borde vara mer hänsynsfulla på tågen. Förbudet gällde inledningsvis på Londons tunnelbana, bussar, DLR och Croydons spårvagnar. London Overground lades till senare i juni 2008. I pressmeddelanden stod det att förbudet gällde "stationer i hela huvudstaden". Det stod inte om detta inkluderade National Rail stationer - särskilt de stationer som inte betjänas av TfL:s linjer där alkohol är förbjuden.

Tusentals drinkare använde tunnelbanan under den sista kvällen då alkohol var tillåten för att uppmärksamma evenemanget. Sex tunnelbanestationer i London fick stänga på grund av problemen. Dryckesgästerna attackerade ett antal anställda och poliser. Polisen gjorde 17 gripanden. Alkoholister skadade flera tåg. Tågen togs ur trafik.

Olympiska spelen 2008

Johnson var närvarande vid avslutningsceremonin för de olympiska spelen i Peking 2008. Han var Londons representant som tog emot den olympiska flaggan från Guo Jinlong, borgmästare i Peking. Detta var för att formellt tillkännage London som värdstad för OS 2012. Kinesiska medier sade att han var "oförskämd, arrogant och respektlös" för att han tog emot den olympiska flaggan med en hand, stoppade händerna i fickorna och inte knäppte upp sin jacka. Senare, vid en fest i London House i Peking, höll Johnson ett tal där han förklarade att "pingis kommer hem".

 

MP (sedan 2015)

I augusti 2014 meddelade Johnson att han skulle kandidera som konservativ kandidat för Uxbridge och South Ruislip i parlamentsvalet 2015. Han blev partiets kandidat i september. I parlamentsvalet i maj 2015 vann Johnson valet. Han blev parlamentsledamot. Vissa trodde att han kandiderade till parlamentsledamot för att ersätta David Cameron som premiärminister i Storbritannien.

Brexit

I februari 2016 stödde Johnson Vote Leave i folkomröstningen om medlemskap i Europeiska unionen i Storbritannien 2016. Efter att Johnson sagt att han vill lämna Europeiska unionen sjönk Brexit-godkännandet med nästan 2 % till den lägsta nivån sedan mars 2009.

Den 22 juni 2016 sade Johnson att den 23 juni skulle kunna bli "Storbritanniens självständighetsdag" i en tv-debatt inför 6 000 åhörare på Wembley Arena. David Cameron, Storbritanniens premiärminister vid den tidpunkten, talade om Johnsons påstående. Han sade: "Tanken att vårt land inte är självständigt är nonsens. Hela den här debatten visar på vår suveränitet".

David Cameron avgick som premiärminister efter att Storbritannien röstat för att lämna Europeiska unionen. Johnson var favorit till att bli ny premiärminister. Johnson meddelade dock att han inte skulle ställa upp i det konservativa ledarskapsvalet.

Utrikesminister (2016-2018)

Theresa May blev ledare för det konservativa partiet och premiärminister. I juli 2016 utnämnde hon Johnson till utrikesminister för utrikes- och samväldesfrågor. Många såg att denna utnämning gjorde hans politiska makt svagare. Barack Obama var kritisk mot Johnson efter att Johnson gjort en rasistisk kommentar till Obama. Detta skedde efter att Obama sagt att han ville att Storbritannien skulle stanna kvar i Europeiska unionen.

I maj 2018 stödde Johnson kärnkraftsavtalet med Iran. Detta är något som president Donald Trump inte stödde. Efter förgiftningen av Sergej och Julia Skripal i Salisbury jämförde Johnson Vladimir Putin med Adolf Hitler.

Johnson har anklagats för sexism, korruption och rasism under sin politiska karriär.

Johnson avgick som utrikesminister i juli 2018. Detta skedde efter att premiärminister Theresa Mays brexitavtal misslyckats.

 
Johnson talar i Westminster Abbey  

Premiärminister (2019-2022)

2019 års ledarskapsval

Den 16 maj 2019 meddelade Johnson att han planerar att kandidera som premiärminister och ledare för det konservativa partiet i valet 2019. Han klarade sig igenom den första valomgången med 114 konservativa parlamentsledamöter som röstade på honom. Han vann senare alla framtida omröstningar med stora siffror. Han var en av de två sista kandidaterna tillsammans med Jeremy Hunt den 20 juni.

Omröstningen avslutades den 22 juli. Resultatet tillkännagavs den 23 juli. Johnson valdes till ledare med 92 153 röster (66,4 %) mot Hunts 46 656 röster (33,6 %). Han ersatte formellt Theresa May som premiärminister den 24 juli efter ett möte med drottningen.

Allmänna val 2019

Den 29 oktober 2019 meddelade Johnson att nästa allmänna val skulle hållas den 12 december 2019. Han ville att de konservativa skulle vinna en majoritet i parlamentet för att kunna anta en brexitlag. Valresultatet blev en jordskredsseger för de konservativa. De vann med en total majoritet på cirka 80 platser. Resultatet var det sämsta för Labourpartiet sedan 1935.

Partygate

I december 2021 avslöjades det att Johnson hade hållit kontorsfester på Downing Street 10 under COVID:s låsningar. Johnson förnekade först att han hade haft fester under spärrarna.

Den 10 januari 2022 rapporterade ITV News att en planerad fest hade ägt rum den 20 maj 2020. Vid den tidpunkten fick personer utomhus inte träffa mer än en person utanför hushållet. Två dagar senare bad Johnson parlamentsledamöter i underhuset om ursäkt för att han "deltog i ett evenemang i Downing Street-trädgården under den första avspärrningen". Vissa konservativa kritiserade Johnson och ville att han skulle avgå. En polisutredning av partierna tillkännagavs. Den 12 april bötfälldes Johnson, hans hustru Carrie och finansminister Rishi Sunak för att ha brutit mot COVID-protokollen.

Misstroendevotum och avgång

Den 6 juni 2022 ställdes Johnson inför en misstroendeomröstning efter att minst 54 konservativa parlamentsledamöter skickat ett brev för att avsätta honom från sitt ämbete. Han överlevde motionen och förblev premiärminister med en marginal på 59 procent mot 41 procent.

En månad senare avgick dock många kabinettsmedlemmar som en protest mot Johnsons ledarskap på grund av hans hantering av Chris Pincher-skandalen, till exempel Sajid Javid och Rishi Sunak. Den 7 juli 2022 meddelade Johnson sin avgång som premiärminister och ledare för det konservativa partiet.

Den 6 september 2022 ersattes han av Liz Truss.

 
Johnson undertecknar Brexit-förslaget  

Efter Premier League

När Liz Truss meddelade att hon avgick som ledare för det konservativa partiet den 20 oktober 2022 orsakade detta ett nytt ledarskapsval. Johnson sågs som en av de främsta kandidaterna till att ersätta Truss och var tredjehandsfavorit till att vinna. Dagen efter hade han blivit andrahandsfavorit med 35 % chans att vinna och över 50 parlamentsledamöter stödde honom. Den 23 oktober beslutade dock Johnson att inte kandidera.