Vladimir Vasilievitj Stasov (född 14 januari 1824 i Sankt Petersburg, död 23 oktober 1906 i Sankt Petersburg) var en rysk konst- och musikkritiker. Han skrev mycket om konst och musik i tidskrifter, tidningar och i brev till pressen. Han levde vid en tid då klassisk musik och andra former av kultur var ganska nya i Ryssland. Ryska konstnärer imiterade europeisk konst, men Stasov uppmuntrade dem att skapa en kultur som var typiskt rysk och visade sin egen nationalism. Folk såg honom som den nya ryska skolans förkämpe inom alla ryska konstarter. Han kände de flesta av sin tids stora ryska författare, konstnärer och kompositörer, och han skrev många brev, bland annat brev till pressen där han mycket kraftfullt framförde sina åsikter.
Vladimir Stasov
Hans liv
Stasovs far var arkitekt. Stasov utexaminerades från juristskolan 1843. År 1847 inledde han sin karriär som musikkritiker. Han gav mycket stöd till Glinka som försökte komponera musik som speglade den ryska nationalismen. År 1856 träffades ofta en grupp på fem kompositörer för att diskutera idéer om musik. Stasov kallade denna grupp för Moguchaya kuchka ("Den mäktiga handfull"). Den äldsta i gruppen var Balakirev som var som en ledare och lärare för de andra. De andra fyra var Mussorgskij, Cui, Borodin och Rimskij Korsakov. De hade idéer om musik som skilde sig mycket från Anton Rubinstein, kompositören som hade grundat Petersburgs konservatorium. Rubinstein ansåg att ryska kompositörer som Glinka alla var amatörer och att man borde lära ut musik på samma sätt som i Tyskland. Stasov och Balakirev var mycket arga över hans åsikter. De startade en fri musikskola som en rival till konservatoriet. De ville att musiken skulle återspegla rysk folksång, dans och det ryska kyrkoklockornas klockspel.
Stasov uppmuntrade ryska kompositörer och föreslog idéer till kompositioner för dem. Det är tack vare hans förslag som många stora ryska operor komponerades: Borodins Prins Igor, Mussorgskijs Boris Godunov, Rimskij-Korsakovs Sagan om tsar Saltan, Sadko och Pskovs jungfru samt Tjajkovskijs Stormen och Manfred. Stasov skrev biografier över kompositörerna Glinka, Dargomïzjskij, Musorgskij och Borodin.
Stasov skrev på ett intressant sätt som fick läsaren att bli entusiastisk över ämnet. Han talade mycket om "nationalism" och "realism". 'Nationalism' innebar att den skulle spegla det ryska folkets vardag. Han uppmuntrade målare som Repin, Kramskoi, Vasnetsov och Antokolskij att måla det ryska folkets liv i stället för klassiska eller bibliska motiv som var populära bland europeiska konstnärer. Han blev medlem av den kejserliga konstakademin 1859 och stannade där även när han erbjöds bättre jobb, eftersom han ansåg att akademin gav honom frihet att uttrycka sina tankar. Han blev hedersmedlem av Ryska vetenskapsakademin 1900, tillsammans med den store romanförfattaren Leo Tolstoj.
Frågor och svar
F: Vem var Vladimir Vasiljevitj Stasov?
S: Vladimir Vasiljevitj Stasov var en rysk konst- och musikkritiker.
F: Vad skrev Stasov om?
S: Stasov skrev mycket om konst och musik i tidskrifter, tidningar och brev till pressen.
F: Hur var den kulturella atmosfären i Ryssland under Stasovs tid?
S: Under Stasovs tid var klassisk musik och andra former av kultur ganska nya i Ryssland, och ryska konstnärer imiterade europeisk konst.
F: Vad uppmuntrade Stasov ryska konstnärer att göra?
S: Stasov uppmuntrade ryska konstnärer att skapa en kultur som var typiskt rysk och som visade sin egen nationalism.
F: Hur betraktades Stasov av folket på sin tid?
S: Folk såg Stasov som den nya ryska skolans förkämpe inom alla ryska konstarter.
F: Vem kände Stasov under sitt liv?
S: Stasov kände de flesta av de stora ryska författarna, konstnärerna och kompositörerna på sin tid.
F: Hur uttryckte Stasov sina åsikter?
S: Stasov uttryckte sina åsikter mycket kraftfullt i brev till pressen.